Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnefelt, 2. Eero - Järnefelt, 3. Armas - Järnefelt, 4. Maikki Järnefelt-Palmgren - Järnek el. kristtorn - Järnföreningar - Järnförluster - Järnförädling, ab. - Järngardet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Järnek—Järngardet
684
”Vårfesten” i Helsingfors 1848 — i univ:s
högtidssal, båda förstörda vid ett bombanfall 1944.
En förgrundsställning i de senare årens
produktion intaga hans landskapsmålningar i gouache,
beaktansvärda genom sin personliga friskhet och
omedelbarhet i greppet och sin genomskinliga,
lätta klarhet i färgen. J., vars solida
tecknaregen-skaper fått ett adekvat uttryck i hans
mjukgrunds-etsningar, var 1902—30 ritlärare vid Helsingfors
univ. 1912 blev han prof., 1923 fil. heders-dr.
— Litt.: G. Strengell, ”Finska mästare” (1906);
T. Stjernschantz i Ord och bild, 1924.
3) Edvard Armas J., de föreg:s bror,
tonsättare och dirigent (f. 1869). J. studerade för
M. Wegelius, A. Becker och Massenet; var
orkesterdirigent i sin
födelsestad, Viborg,
1898—1903, ledare för
Stockholms-operans
symfonikonserter 1905
—06 och anställd som
ord. kapellmästare vid
Kungl. teatern i
Stockholm från 1907;
erhöll titeln
hovkapellmästare 1911 och i:e
hovkapellmästare 1923,
prof:s titel 1940. J.
återflyttade till
Finland 1932, där han
var konstnärlig ledare
och 1 :e kapellmästare vid Finska operan i
Helsingfors till 1936. Sedan dess har J.
gäst-dirigerat dels i hemlandet, dels i Skandinavien.
Som dirigent är han känd för sin gedigenhet, sin
utmärkta förmåga att behärska den musikaliska
apparaten, tränga in i konstverket och göra det
levande. Han har framträtt som tonsättare med
dels ett antal präktiga, kraftfullt och färgrikt
instrumenterade orkesterkompositioner,
”Kors-holm”, ”Symfonisk fantasi”, ”Heimathklang”, 2
orkestersviter, de mycket spelade ”Prélude” och
”Berceuse” m. fl., dels talrika verk för solo- och
körsång ävensom kantaterna ”Åbo slott”,
”Isän-maan kasvot”, ”Festkantat till Universitetets
300-års jubileum” m. fl. — G. 1) 1893—1908 m.
J. 4), 2) 1910 m. operasångerskan Liva Edström
(f. 1876).
4) Maikki J.-P a 1 m g r e n, sångerska (1871
—1929), f. Pakarinen, g. m. 1) 1893—1908 J.3),
2) 1910 tonsättaren Selim Palmgren. J.
uppträdde i alla Europas främsta musikcentra, vistades
5 år i Amerika; överallt fängslade hon publiken
genom sin praktfulla stämma, sitt själfulla
föredrag och sin omväxlande repertoar. Som
operasångerska kreerade hon främst Wagnerroller.
Järnek el. k r i s 11 o r n, se Aquifoliaceae.
Järnföreningar. I sina föreningar uppträder
järn vanl. 2- och 3-värdigt, i f e r r o- och f e r r
i-föreningar. Med svavel bildar det en
4-värdig sulfid, svavelkis. Slutligen uppträder
det 6-värdigt, bundet vid syre i obeständiga
järn-syresalter (ferrat).
Ferrooxid, järnoxid, järn (2)-oxid, FeO,
ett mattsvart pulver. — Järnoxidoxidul
(hammarslagg), Fe3O4, förekommer i naturen som
magnetit el. magnetisk järnmalm. —
Fe rr ioxid, järnoxid, järn(3)-oxid, Fe2O3,
förekommer i naturen bl. a. som blodstensmalm
och framställes genom glödgning av järnsulfat.
Härvid erhålles oxiden som ett brunrött pulver,
rödfärg (Caput mortuum); den löser sig föga
i syror och brukas förutom som färgämne till
polermedel, polerrött (Crocus Martis). —
Ferrohydroxid, järnoxidulhydrat,
järn(2)-hydroxid, Fe(OH)2; oxideras mycket lätt. —
Ferrihydroxid, j ärnoxidhydrat,
järn(3)-hydroxid, Fe(OH)3, fås som en brunröd, flockig
fällning vid tillsats av en löslig bas till ett
lös-ligt ferrisalt. I blandning med kalk nyttjas det
till rening av lysgas. Geléartad ferrihydroxid är
ett utmärkt adsorptionsmedel. Järnockra och
rost äro amorfa ferrihydroxider med växlande
vattenhalt. — Ferrosulfid, ferrisulfur,
järn(2)-sulfid, svaveljärn, FeS, fås genom
sammansmältning av järn och svavel och begagnas
på laboratorier för framställning av vätesvavla.
— Järndisulfid, FeS2, svavelkis (se d. o.).
Med syror ger järnet två serier salter, f e r r
o-och ferrisalter (tidigare kallade
järnoxidul-och järnoxidsalter). Numera skrivas de även
ofta järn (2)- och järn (3)-salter. Ferrosalterna
oxideras lätt av luftens syre till ferrisalter.
Bland viktiga järnsalter märkas järn (2)-sulfat,
järnvitriol, FeSCb, 7H2O, gröna kristaller.
Brukas som desinfektionsmedel, i färgämnestekniken
till färglacker och till framställning av svart
bläck. — Ferriklorid, järn(3)-klorid, FeCls,
brun kristallmassa, nyttjas bl. a. till
framställning av organiska järnpreparat. — Med
organiska oxisyror och med cyan ger järn
komplexa föreningar. Se Berlinerblått och
Blodlut-salt. — Med koloxid ger järn en intressant
förening, järnkarbonyl, Fe(CO)s, en gul
vätska med spec. v. 1,49 och kpt 1030. Den
användes tidigare under namnet m o t y 1 som
tillsatsmedel till motorbensin för att förhindra
knackningar hos motorn.
Järnförluster, elektrotekn., gemensam
benämning på de h y s t e r e s i s- och
virvelström sförluster, som uppstå i
växelmagneti-serade järndelar av elektr. motorer,
transformatorer, elektromagneter o. s. v.
Järnförädling, ab., se Hälleforsnäs.
Jämgardet, rum. Garda de fer, nationalistisk,
antisemitisk politisk rörelse i Rumänien, bildad
1927 av C. Z. Codreanu. J. agiterade mot det
rådande politiska systemet, organiserade
terro-ristiska kampgrupper och antog efter hand
alltmer fascistisk karaktär. En häftig propaganda
bedrevs även mot konung Karl II och hans
judiska väninna Mme Lupescu. Konungen lät 1933
ministerpresident I. Duca ingripa mot J. Då
Duca få dagar efter genomförandet av en
kraftig polisaktion mördades av järngardister,
förbjöds rörelsen helt. Den vidmakthölls dock
”under jorden”. Codreanu bildade 1937 ett politiskt
parti ”Allt för fosterlandet” (Totul pentru tara),
som vann betydande framgång vid valen s. å.
Trots att Codreanu 1938 såg sig nödsakad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
