Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judendom - Judenitj, Nikolaj Nikolajevitj - Judesuggan - Judetyska - Judetörne - Judiciell - Judiska autonoma området - Judiska kalendern - Judisk krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Judenitj—Judisk krönika
606
Judisk gudstjänst. Babyloniska
fångenskapen gjorde det för judarna nödvändigt att
i sin gudstjänst i offrets ställe införa bönen.
Därmed var grunden lagd till den offentliga
bönkulten, som utvecklade sig mellan templets
återuppbyggande och den nytestamentliga tidsperioden.
Jämte en på det noggrannaste ordnad offerritual
träffades även anstalter att göra folket bekant
med innehållet i Pentateuken. Först valdes
sabbaten härtill. Senare föredrogos stycken av
Pentateuken också på måndag och torsdag såsom
marknadsdagar, då mängden strömmade från de
smärre platserna till städerna.
Medvetandet om den självständiga, nationella
egenarten, olikheten i gudstron gentemot
kringboende folk samt erfarenheten av huru väl skydd
mot överlägsna fiender behövdes utvecklade hos
judarna följ, religiösa moment: i) den ivriga
bekännelsen av Guds enhet, 2) hågkomsten av
uttåget ur Egypten, det historiska faktum, som
gjorde judarna till ett folk, och 3) bön till Gud
om skydd och bistånd i alla
levnadsförhållanden. Bekännelsen uttrycktes med 5 Mos. 6:4:
”Hör Israel, Jahve är vår Gud; Jahve är en”.
Detta korta symbolum bildar kärnan av den
dagliga bönen. Efter begynnelseordet Schema
(”hör”) kallas den Schemabönen. Den
kompletteras genom det därpå följande stycket,
om kärlek till Gud av allt hjärta o. s. v., och av
5 Mos. 11: 13 ff., om lön och straff.
Hågkomsten uttrycktes genom 4 Mos. 15: 37 ff., som bl. a.
manar Israel till helighet och slutar med orden:
”Jag är Jahve, eder Gud, som befriat eder ur
Egypten” o. s. v. Den egentliga bönen
lämnades i förkristlig tid öppen för ögonblickets och
individens behov. Sedan början av 2:a årh. e. Kr.
är den känd som fast formel under namn av
Schemoneh Esreh (”adertonbönen”), så kallad,
enär den innehåller 18 benediktioner. Ur dessa
tre moment har under tidernas lopp utbildat sig
en rikhaltig liturgi.
Judarnas religiösa högtider. Utom
sabbaten, som firas varje vecka, och
nymånadsdagarna, som utmärkts genom särskilda
föreskrifter, firades sex fester: 1) påskfesten,
under sju dagar, från 15 nisan (april), 2) v e
c-kofesten i sivan (juni) samt 3)
nyårsfesten, 4) försoningsdagen, 5) 1 ö v h y
d-d o f e s t e n och 6) slutfesten, alla i tisj ri
(sept.). — Under alla fester var vardagligt
arbete förbjudet; särskilda offer och en högtidlig
gudstjänst voro föreskrivna. — För påsk-,
pingst-och lövhyddofesten föreskrevos vallfärder till
na-tionalhelgedomen i Jerusalem för att främja
folkets religiösa och politiska enhet. Dessa fester,
med undantag av försoningsdagen, ökade judarna
med en dag över det i lagen bestämda antalet
dagar, så att de nu fira påsk under åtta, pingst
under två dagar o. s. v. — Till dessa mosaiska
fester kommo tre eftermosaiska: 1)
toragläd-j ef esten, då föreläsningen av perikoperna
avslutas, 23 tisjri (sept.), sålunda dagen efter
slutfesten, 2) purimfesten, till minne av
den händelse, som förtäljes i Esters bok, 14 adar
(mars), 3) tempelvigningsfesten, till
Judesuggan på en korpelare i Uppsala domkyrka.
1300-talet.
minne av mackabéernas seger över syrerna (165
f. Kr.), under åtta dagar, från 25 kislev (dec.).
— Litt.: L. Baeck, ”Das Wesen des Judentums”
(6:e uppl. 1932); L. Edelmann, ”De jödiske
hel-ligdage” (1949); M. Ehrenpreis, ”Judisk religion
i vår tid” (1950).
Judenitj [ j od j e’n j i tj], Nikolaj N i k o 1
a-jevitj, rysk general (1862—1933), officer vid
inf. 1881, överste 1896, generalmajor och
brigadchef 1905, generallöjtnant 1912. J. deltog med
utmärkelse i rysk-japanska kriget 1904—05 och
tjänstgjorde 1907—14 i Kaukasien. Vid i:a
världskrigets utbrott blev han chef för 2:a
tur-kestanska armékåren och 1915 stabschef hos
storfurst Nikolaj Nikolaj evitj i Kaukasien, mars—
juni 1917 dennes efterträdare som
överbefälhavare på fronten. Efter novemberrevolutionen s. å.
slöt han sig till de ”vita” och blev i aug. 1919
krigsminister i Nordvästrysslands regering i
Reval. I sept. s. å. började J. en offensiv mot
Pet-rograd men misslyckades och måste i jan. 1920
upplösa armén i Estland, varefter han bosatte sig
i Paris.
Judesuggan, en under medeltiden
förekommande framställning i bild, som hånar judarnas
motvilja mot kött av svin, ett enl. den mosaiska
lagen orent djur. I Uppsala domkyrkas
koromgång finns en j. i relief på en konsol av sten.
Judetyska, se Jiddisch.
Judetöme, bot., se Zizyphus.
Judicie’11, hörande till domstolsväsendet. — J.
indelning, indelning av ett territorium med
avseende på rättskipningen.
Judiska autonoma området, ry. Evreiskaja
avtonomnaja oblast (EAO), även kallat
Biro-Bidzjan, autonomt område i Fjärran östern,
RSFSR, upprättat 1928; 36,390 km2, 108,419 inv.
I. n. sträcker sig J. över den transsibiriska
järnvägen, i s. till Amurs sydligaste krök.
Huvudstad Biro-Bidzjan (38,000 inv.). Textil-,
konfektions-, läder- och kvarnindustri. Stenkolsgruvor
vid stationen Bira. Guld-, järnmalm- och
grafit-fyndigheter v. om floden Bidzjan.
Judiska kalendern, se Kronologi.
Judisk krönika, månadstidskrift, utg. i
Stock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
