Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juárez, Benito - Juárez Celmán, Miguel - Juba - Jubal - Jubaland - Jubbulpore - Jubeldoktor - Jubelår (klang- el. friår) - Jubileum - Jubileumsfonder - Jubileumskliniker - Jubileumssanatorier - Juda - Judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Juårez Celmån—Judar
598
Då presidenten
Co-monfort störtades
1858, blev J. enl.
författningen hans
ersättare men hade att
kämpa mot det
konservativa präst- och
militärpartiet. Striden
blev våldsam, då J.
1859 förordnade
kyrkogodsens försäljning
till förmån för
staten och påbjöd
religionsfrihet och
civiläktenskap ; han blev
först 1861 vald till president. J:s sanktion
av kongressens beslut om inställande under
två år av alla räntebetalningar å den utländska
statsskulden ledde till den franska
interventionen i Mexico, och J. trängdes till landets n. delar.
Hans sega motstånd mot kejsar Maximilian
kröntes dock slutligen med framgång; efter
Maximilians avrättning 1867 utsågs J. ånyo till
president, omvaldes 1871 men hade att strida mot
flera upprorsförsök.
Juarez Celmån [koa’räs sälma’n], Miguel,
argentinsk president (1844—1907), blev efter en
snabb politisk karriär 1886 Argentinas president.
J :s presidenttid utmärktes av ett allmänt
speku-lationsraseri i landet, vari han själv deltog. Trots
att ett uppror emot honom kuvades, måste J.
avgå 1890.
Juba, konung av Numidien, stod i kampen mot
Caesar på författningspartiets sida. Genom J.
blev Curio vid försöket att för Caesar erövra
provinsen Afrika slagen och dödad (49 f. Kr.).
J. tog sitt liv efter pompejanernas nederlag vid
Thapsus (år 46 f. Kr.). — Hans son Juba, på
Augustus’ tillskyndan förmäld med en dotter till
Antonius och Kleopatra, blev romersk
klientelfurste i Afrika.
Jubal, Lameks son, omtalas i bibeln som
uppfinnare av harpa och pipa (1 Mos. 4: 21).
Jubaland, it. Oltregiuba, landskap i Östafrika
v. om floden Juba; 91,122 km2, c:a 130,000 inv.
J. tillhörde förr Kenyakolonien men avträddes av
Storbritannien 1924 till Italienska Somaliland.
Huvudort är hamnstaden Chisimaio (c:a 10,000
inv.) på kusten nära Jubaflodens mynning.
Jubbulpore [eng. d$a’balpo’o], se Jabalpur.
Jubeldoktor, person som 50 år efter egen
doktorspromotion vid promotionshögtid
lagerkransas och erhåller jubeldoktorsdiplom.
Jubelår, i äldre sv. bibelövers, klang- el.
f r i å r, kallades hos judarna vart femtionde år,
året närmast efter sjunde sabbatsåret. Under j.,
som över hela Palestina hälsades med basunstötar
på försoningsdagen (10 :e dagen i 7:e månaden;
3 Mos. 25: 8 ff.), skulle allt jordarbete vila;
vad då växte på marken skulle vara allas
egendom, trälarna skulle frigivas och alla skulder
efterskänkas. J. blev dock aldrig fullt
förverkligat. — Det romersk-katolska j. infördes av
Bo-nifatius VIII 1300 och skulle firas av den
katolska kristenheten vart hundrade år; mässan vid
vissa av Roms kyrkor skulle då besökas av
romarna i 30 och av pilgrimer i minst 15 på
varandra följande dagar, varvid de festfirande
tillförsäkrades full avlat för alla synder. Ett
ofantligt tillopp av pilgrimer gav glans och
styrka åt påvestolen och fyllde romarnas fickor med
guld, varför senare påvar förkortade tiden mellan
j. till 50, 33 och slutligen (1470) 25 år. Ett särsk.
utlyst j. firades 1933 till minne av Jesu död för
1900 år sedan.
Jubileum (jfr lat. a’nnus jubilaè’us, jubelår,
se d. o.), jubelfest, firad till minne av någon
för 25, 50, 100 o. s. v. år sedan inträffad
händelse. — Jubilär, en, som firar jubileum. —
Jubilera, fira jubileum.
Jubileumsfonder, se Konung Oscar II :s
jubileumsfond och Konung Gustav V:s
jubilems-fond.
Jubileumskliniker, se Konung Gustav V :s
ju-bileumskliniker.
Jubileumssanatorier, se Konung Oscar II :s
jubileumsfond.
Juda var patriarken Jakobs fjärde son med
Lea. J. uppges ha äktat en kanaaneisk kvinna,
vilket torde antyda, att Juda stam var starkt
uppblandad med kanaanéer. Efter israeliternas
invandring i Kanaan erövrade stammarna Juda
och Simeon berglandet i s. Först genom den från
J. härstammande David fick Juda stam större
betydelse. Det efter Salomos död genom rikets
delning uppkomna Juda rike bestod
huvudsakligen av Juda stam.
Judar. Sedan den nordligare delen av det
gamla Israel krossats av assyrerna 722 f. Kr.,
fortbestod den sydligare delen, Juda stams land,
såsom självständigt rike, tills det 586 f. Kr.
erövrades av babylonierna. Av Juda rikes
befolkning, judarna, bortfördes en stor del, framför
allt de förnämare, till Babylonien (se Babyloniska
fångenskapen) medan större delen av
befolkningen stannade kvar i Palestina. Sedan den persiske
konungen Kyros 538 störtat det babyloniska riket,
gav han de landsflyktiga tillåtelse att återvända,
och många drogo nu tillbaka till hemlandet
under ledning av Davidsättlingen Serubabel.
På initiativ av profeterna Haggai och Sakar ja
återuppbyggdes 520—516 Jerusalems tempel.
Härvid skärptes motsättningen mot kvarlevorna av de
nordisraelitiska stammarna, de s. k.
samariterna. Sedan landet till en början styrts av
Serubabel såsom lydkonung under persisk
överhöghet, avlägsnades Davidsätten åter från
makten. Landet blev en persisk provins, ehuru med en
viss självstyrelse under det jerusalemitiska
prästerskapets ledning. Av genomgripande betydelse
för folket och dess religion var den skriftlärde
Esras ankomst 458 från Babylonien med de av
honom upptecknade lagarna. Stödd på den
persiske konungens auktoritet (Esra 7: 12 ff.),
kunde han, sedan den nyutnämnde ståthållaren
Ne-hemja därtill givit sitt stöd, genomföra den
lagstiftning, som var avsedd att avsöndra j. såsom
ett heligt folk från hednavärlden (Neh. 10).
Proklamerandet av den nya lagen skedde trol., 445.
Alexander den stores erövring av persiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
