Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jotunheim - Jotunheimen, Jotunfjällen - Joubert, Barthélemy Catherine - Joubert, Piet - Jouhaux, Léon - Joukahainen - Joule - Joule, James Prescott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Jotunheim—Joule
590
Jötunheim (”jättehemmen”), i nordiska myter
det land, där jättar och troll tänktes bo, i
motsats till Midgård, människornas värld. J. el.
Ut-gård ansågs ligga särskilt åt n. och ö. Man
lokaliserade det ibland till Finmarken och slätterna
kring Vita havet. I J. hade allting måttlösa
proportioner; det var fullt av bländverk och faror.
Jötunheimen, Jotunfjällen (jfr
Jotunheim), nordligaste och högsta delen av
Langfjel-lene, Norge. J. ligger i Opland samt Sogn och
Fjordane fylken och begränsas i v. av
Sogne-fjords innersta förgreningar, i n. av Ottadalen.
J., som huvudsaki. uppbygges av gabbro, är
Norges högsta fjällområde och bekant för sina vilda
former med spetsiga toppar och djupa dalfåror,
rika på sjöar. Topparna nå i genomsnitt 1,800
—2,000 m ö. h., blott ett fåtal överstiga 2,400
m. I den centrala delen reser sig Galdhöpiggen
till 2,468 m, n. Europas högsta punkt; längre
åt ö. Glittertind, vars snöhätta når något högre
(2,481 m, dock varierande) men vars högsta i fast
berg observerade punkt stannar vid 2,454 m.
Särsk. i J:s s. och ö. delar finnas flera stora
och djupa sjöar c:a 1,000 m ö. h., ss. Bygdin,
Tyin och Gjende. Avrinningen sker till såväl
Sognefjord som Otta, Lågen och Begna.
Snögränsen har vanl. ansetts ligga c:a 1,800—2,000
m ö. h., varför J. kan uppvisa många glaciärer.
Genom talrika hotell och stugor samt motorbåtar
på de större sjöarna är det väl sörjt för
turisttrafiken. J. blev mera bekant först genom B.
M. Keilhau 1820. — Litt.: ”Den Norske
turistförenings årbok”, 1948.
Joubert [$obä’r], Barthélemy
Catherine, fransk general (1769—99). Han blev 1792
officer och 1795 brigadgeneral. Han visade sig
som en utmärkt fältherre i Italien 1796—97 och
blev divisionsgeneral 1797. Då Bonaparte
inryckte i Österrike, ledde J. med en del av hären
den svåra genomgången av Tyrolen. 1798 blev
han överbefälhavare i Italien och tvang
Sardinien till fred. Flan tog avsked jan. 1799. Han
återinträdde dock juni s. å. men överrumplades
av Suvorov yid Novi 15 aug. s. å. och stupade.
Joubert [^obä’r], Petrus (Piet) Jacobus,
boergeneral (1831—1900). Han flyttade som ung
till Transvaal. 1870 blev han republikens
gene-ralprokurator. Under presidenten Burghers
frånvaro i Europa 1874 förestod han regeringen.
Sedan England 1877 annekterat Transvaal, intog
J. en ledande ställning i den mot engelsmännen
riktade rörelsen. Då republiken proklamerats
1880, blev han överbefälhavare i det utbrytande
kriget. Därunder vann han (27 febr. 1881) vid
Majuba Hill en avgörande seger, som medförde
krigets slut. 1893 blev han vicepresident. J. var
också överbefälhavare för Transvaals och
Oranje-fristatens förenade krigsmakt under första
skedet av det i okt. 1899 utbrutna boerkriget. Han
vann i början åtskilliga framgångar i Natal över
G. White och inneslöt denne i Ladysmith men
tvingades i febr. 1900 att upphäva belägringen,
varefter han nedlade befälet och drog sig
tillbaka till Pretoria, där han s. å. avled.
Jouhaux [^oå’], L é o n, fransk
fackföreningsledare (f. 1879). J. gjorde en snabb karriär inom
fackföreningsrörelsen och blev 1909 generalsekr.
i Confédération générale du travail. Efter i:a
världskriget verkade han bl. a. för en ny
internationell facklig samverkan, blev led. av
Internationella arbetsorganisationens förvaltningsråd
och 1919 v. ordf, i Fackföreningsinternationalen.
1925—28 var han
fransk delegat för
ekonomiska frågor
och avrustning i N. F.
Han inledde 1935
samverkan med
kommunisterna inom den
franska
fackföreningsrörelsen, ivrade
för Folkfronten och
genomdrev 1936 med
stöd av Blums
regering kraven på
40-tim-marsvecka, kollektivavtal och betydande
löneförhöjningar. S. å.
blev han led. av styrelsen för Banque de France.
Efter CGT:s upplösning 1940 togs j. i
skyddshäk-te, arresterades senare och utlämnades till
tyskarna, befriades 1945 i koncentrationslägret
Buchen-vald och återtog sin post i CGT med en
kommunistisk generalsekr. vid sin sida. Då
landsorganisationen sprängdes 1947, ledde J. den moderata
riktningen och blev generalsekr. i Force ouvrière.
Han blev 1945 som arbetarnas repr. v. ordf, i
Internationella arbetsorganisationen och är sedan
febr. 1949 ordf, i den inofficiella europeiska
en-hetsrörelsens (United Europé Movement)
internationella råd. Han erhöll 1951 Nobels fredspris.
Joukahainen [jåu’ka-], dimin. Jouko, i
Kale-vala en oerfaren yngling, som utmanar den
gamle Väinämöinen till sångarstrid och av honom
sj unges ned i ett kärr, varur han räddar sig
genom att lova denne sin syster. I denna episod
tillhör J. av gammalt finsk folkpoesi, men då han
till hämnd skjuter hästen under Väinämöinen, har
han trätt i st. f. en annan folkpoesiens
gestalter, ”den magre lapske pojken”.
Joule [d^aul, sv. utt. ofta jäul], se Elektriska
enheter.
Joule [d^åul], James Prescott, engelsk
fysiker (1818—89). Ehuru en av alla tiders
största fysiker, innehade
han icke någon
officiell befattning som
sådan utan levde större
delen av sitt liv som
privatman och
delägare i ett efter fadern
ärvt bryggeri. J :s
namn är särskilt
förknippat med
genombrottet i början på
1840-talet av läran om
energiens
oförstörbarhet. J. utförde (från
1843) de första
exak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
