Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukstekniska föreningen - Jordbrukstekniska institutet - Jordbruksundervisning - Jordbruksutskottet - Jordbävning, jordskalv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541 Jordbrukstekniska institutet—Jordbävning 542
materiel inom jordbruket. Föreningen har sitt
arbete förlagt till Ultuna, Uppsala.
Jordbrukstekniska institutet inrättades 1945
och är förlagt till Ultuna vid Uppsala. J.
bedriver forskning betr, lantbruksmaskiners
arbets-principer, undersökningar och utredningar betr,
lantbruksmaskinernas användning, arbetsmetoder,
arbetets organisation, kostnader för
maskinarbetet, gemensam användning av maskiner etc.,
medverkar vid standardisering av maskiner och
redskap samt anordnar kurser för lantbrukare och
lantarbetare i maskinernas användning och
skötsel. Resultaten av undersökningar och
forskningar publiceras i en skriftserie, Meddelanden från J.
Jordbruksundervisning, se
Lantbruksundervis-ning.
Jordbruksutskottet, ett av riksdagens ständiga
utskott, bestående av 16 led., 8 från vardera
kammaren. Enl. R. O. § 43 skall j. få del av
stats-verkspropositionen, i vad den angår under
Jord-bruksdep. lydande ärenden; vidare har j. att
utreda och uppgiva statsverkets behov med hänsyn
härtill och f. ö. avge betänkanden och förslag
i frågor, som av kamrarna hänvisats till
utskottet (rörande jordbruk, lagar och författningar
för skogshushållning samt jakt, fiske, vägar och
skjutsväsen). J. upprättades 1909.
Jordbävning, jordskalv, en av korta
våglängder bestående svängningsrörelse från en
underjordisk oroshärd, vid jordytan förnimbar som
skakningar och stötar och orsakad av plötsliga
förskjutningar och rubbningar i jordskorpan el.
av vulkaniska utbrott. Dessa rörelser kallas
seismiska (av grek. seismo’s, jordskalv) och
läran om dem seismologi. J.-frekvensen,
uttryckt i antalet skalv per år och km2, el. den
s. k. s e i s m i c i t e t e n är för olika områden
starkt växlande, liksom även skalvens styrka
(intensitet) och utbredning. Yttringarna vid
jordytan bli därför än katastrofala, än åter knappt
el. ej alls märkbara. Både seismicitet och
intensitet äro obetydligast inom geologiskt gamla
områden, ss. Fennoskandia, el. där berggrunden, ss.
inom den ryska plattan, legat orubbad och långt
utanför de orogena störningszonerna, men
starkast (enl. statistiska uppgifter 91,8% av alla j.,
vilka i sin tur uppskattas till c:a 10,000 per år,
därav mer än ett hundratal svårartade) inom
det runt jorden gående, ännu ej stabiliserade
ter-tiära bergskedj ebältet, där samtidigt också den
nutida vulkanismen når sitt maximum. Störst
seismisk aktivitet visa sålunda i Europa
Apenninerna, Sicilien och Balkan, i Afrika den s. k.
östafrikanska graven, i Amerika Mexico,
Mellanamerika, Västindien och Anderna, i Asien de
ostindiska och ostasiatiska ökedjorna. Inom nämnda
mest seismiska bälte på jorden hålla j.
jordskorpan i så gott som ständig, svag darrning. De
äro här även kända som utomordentligt
våldsamma och förödande naturkatastrofer. Så
omkom-mo vid den japanska j. 1730 c:a 137,000
personer, vid j. i Messina 1908 c:a 83,000 och vid
katastrofen i Tokyo och Yokohama 1923 c:a
200,000. Flertalet under senare tid till
bävnings-härden fixerade j. ha emellertid visat sig
till
höra de till nämnda veckzon gränsande
oceanbottnarna (s. k. havsbävningar, h a v
s-s kal v el. vattenskalv), vilka alltså äro
särsk. starkt seismiska, främst de submarina
kontinentalstupen, liksom också den i Atlantens
mitt framstrykande vulkaniska Atlantryggen. Vid
havsbävningarna drivas ofta väldiga, förödande
störtvågor in över låga, tätt befolkade kuster. —
En j. består vanl. av ett flertal, ofta svärmvis
efter varandra följande jordstötar, s. k.
bävningssvärmar. J., iakttagbara utan
seismome-triska instrument, benämnas
makroseismis-ka, de övriga mikroseismiska. För de
förra äro för praktiskt bruk upprättade
inten-sitetsskalor, bland dem Forel-Rossis med 10
grader och Mercalli-Cancanis, 12-gradig och
bearbetad av A. Sieberg. Graderingen sker efter lätt
iakttagbara j.-fenomen, ss. ljud- och
känselförnimmelser, inverkan på lösa husgeråd och på
byggnader o. dyl.
På de runt omkring på jorden liggande
seis-mologiska stationerna inregistreras förutom
närskalven även de svaga s. k. f järrbävningarna
(epi-centrums avstånd hos dem vanl. mer än 5,000
km), deras ankomsttid, varaktighet, intensitet
m. m. medelst s. k. seismografer
(jord-skalvsmätare), som äro sj älvregistrerande
pendelinstrument med en av urverk framdriven
pappersremsa, på vilken de av j. orsakade
svängningarna automatiskt uppritas, varvid ett s. k. s e i
s-m o g r a m erhålles. För internationellt
samarbete och tillgodogörande av de seismologiska
stationernas iakttagelsematerial grundades 1904
Internationella seismologiska
associationen, omfattande flertalet
kulturstater, bl. a. Sverige. Genom sammanställning av
diagrammen från olika stationer kan lätt en j:s
ursprungsort, utsträckning, förlopp och orsak
fastställas. Att märka är, att j.-härden,
hypo-centrum, alltid befinner sig inne i själva
jordskorpan, vanl. på några 1 o-tal km djup under
jordytan, och det s. k. epicentrum
(ytcent-rum), den ort, där j. först och starkast
iakt-tages, är beläget rakt ovanför hypocentrum. Då
emellertid j. i regel orsakas av ryckvisa
förskjutningar längs långsträckta, djupgående
brottlinjer, blir bävningshärden i verkligheten en
större yta el. ett större block av jordskorpan. De
av j. orsakade seismiska rörelserna fortplanta sig
som elastiska vågor från hypocentrum i alla
riktningar runt jordskorpan och genom jordklotet,
dels longitudinella (med en hastighet i jordskorpan
av c:a 5,5 km/sek), dels långsammare
transver-sella (c:a 3,2 km/sek). Alltefter den växlande
tätheten, inkompressibiliteten och styvheten
(rigidite-ten) inom jordklotets olika sfäriska skikt (t. ex.
jordskorpans varierande bergarter och olika
frekvens av sprickor) röra sig dessa vågor med olika
hastighet i krökta banor. I det typiska
seis-mogrammet för en fjärrbävning härleder sig
den första obetydliga fördarrningen av
longi-tudinalvågor med ringa amplitud, vilka passerat
tvärs genom jordklotet längs den till tiden
kortaste vägen. Den andra fördarrningen härrör
från transversalvågen. Först många minuter se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
