Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukslära - Jordbruksminister - Jordbruksnämnden - Jordbrukspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537 Jordbruksminister—Jordbrukspolitik 538
teknik, jordarter, jordens odling, jordförbättring
och gödsling, jordens torrläggning och bevattning
samt växtodling.
Jordbruksminister, se Jordbruksdepartementet.
Jordbruksnämnden, se Statens
jordbruksnämnd.
Jordbrukspolitik. Med j. betecknas summan av
de statliga åtgärder, som syfta till att i ena el.
andra riktningen påverka jordbruksnäringens
struktur och jordbruksbefolkningens sociala och
ekonomiska ställning. — I vårt land utmärktes
j. intill 1800-talet liksom all annan
näringspolitik av att staten i detalj utfärdade föreskrifter
om hur näringen skulle bedrivas. Dessa mycket
invecklade näringsregleringar upphävdes i stor
utsträckning under förra hälften av 1800-talet,
och även tullarna på jordbruksprodukter
avskaffades. Spannmålstullarna återinfördes emellertid
1888 för att skydda jordbruket från den
amerikanska konkurrensen. — 1904 startades
egnahemsrörelsen med syfte att motverka den omfattande
emigrationen. Genom nyodling samt jordstyckning
och intensivare drift sökte man bereda ökad
sysselsättning åt befolkningen inom jordbruket.
Emellertid drevs jordstyckningen många gånger
alltför långt. Under 1930-talets sista år skedde
därför en radikal omläggning av j., och i de nya
direktiv för egnahemsrörelsen, som antogos 1939,
uppställdes dels de bärkraftiga
familjejordbruken, dels stödjordbruken som mål. Småbruken
däremot, som tidigare varit huvudföremålet i
egnahemsverksamheten, avfördes helt från
programmet såsom oekonomiska. I dessa riktlinjer
ligger redan grunden till det stora
rationalise-ringsprogram, som sedermera antogs av 1947 års
riksdag. Jordbruksegnahemsrörelsen har sedan
1948 uppgått i den allmänna
jordbruksrationalise-ringen.
De marknadsreglerande åtgärder för livsmedel,
som nödvändiggjordes av 1 :a världskriget, kunde
relativt fort avvecklas, och därefter befann sig
jordbruket i tullskyddshänseende i stort sett i
samma läge som före kriget. Prisförhållandena
hade emellertid utvecklats till jordbrukets
nackdel, särsk. gällde detta spannmålsodlingen. Från
1926 infördes ett visst stöd till denna genom s. k.
utförselbevis, vilka syftade till att minska
prisskillnaden i Sverige mellan svensk och
utländsk spannmål. Krisen i början på 1930-talet
möttes med prisstödj ande åtgärder av ofta
provisorisk karaktär. Man genomförde
importreglering med licensiering och
införselavgifter för ett flertal viktiga
jordbruksprodukter, ss. spannmål, kött och fläsk. Efter hand som
prisfallet spred sig till olika produkter, tvangs
man att utvidga stödåtgärderna. Visserligen fingo
de stora spannmålslager, som uppsamlades under
1930-talet, alltmer karaktär av önskvärda
bered-skapslager, men innan dess åstadkoms genom det
kraftiga stödet till spannmålsodlingen ett
besvärande överskott. För att få ett medel att avväga
lönsamheten för olika produkter och sålunda
dirigera produktionen infördes 1934 foder
medelsreglering med skatt på oljekakor och
foderinförselavgift för majs och
hav
re. Snart befanns det emellertid nödvändigt att
knyta samman åtegärdern till en sammanhängande
jordbruksreglering. Under 2:a världskriget fick
prispolitiken till uppgift att förhindra alltför stora
prisstegringar, och prishöjningar godkändes
därför endast, om en motsv. kostnadsökning kunde
påvisas. J. blev därigenom en avvägning mellan
å ena sidan behovet av att stimulera produktionen
och å andra sidan hänsynen till penningpolitiken
och konsumenternas intressen.
Redan vid slutet av 1930-talet blev det tydligt,
att jordbrukskrisen skulle bli varaktigare, än man
från början räknat med. 1938 tillsattes därför en
kommitté med uppgift att undersöka j :s
förutsättningar på längre sikt. Dess arbete avbröts
genom krigsutbrottet, då produktionsöverskottet
byttes i ett underskott. 1942 tillsattes en ny
kommitté under ordförandeskap av Bo Hammarskjöld
för att planera j. efter kriget. Kommitténs förslag
lades till grund för beslut vid 1947 och 1948 års
riksdagar. De riktlinjer för den framtida j., som
därvid stadfästes, komma att få en grundläggande
betydelse för det svenska jordbrukets framtida
utformning.
Det närmaste målet för j. bör vara ”att bereda
jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och
bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra
befolkningsgrupper”. För att möjliggöra detta
erfordras, att jordbruket erhåller ett prisstödjande
tullskydd. Då några subventioner för export av
jordbruksprodukter i princip icke skola lämnas,
får produktionen icke bli större, än att den även
vid stora skördar i sin helhet kan konsumeras
inom landet, annars elimineras tullskyddet liksom
under 1930-talet av ett inhemskt överskott.
Kommittén föreslog därför, att jordbruksproduktionen
icke skulle tillåtas stiga utöver en viss volym, och
uppställde därvid två alternativa gränser, m
e-delalternativet och
minimialternativet, vilka inneburo 92, resp. 80 °/o av full
självförsörjning. Med hänsyn till de senaste årens
snabba befolkningsökning och jordbrukets
tilltagande avfolkning ansåg riksdagen ej någon risk
för överproduktion föreligga, och några
maximigränser för jordbruksproduktionen fastställdes
icke.
Betr, prisstödet måste detta avvägas så, att
kostnaderna för konsumenterna icke bli alltför
stora. Man har måst kräva en viss
produktions-effektivitet, och eftersom denna i stor
utsträckning står i proportion till jordbrukens åkerareal,
har man beslutat att till grundval för den
framtida prissättningen lägga lönsamheten inom en
viss storleksgrupp. Man har därvid valt jordbruk
med 10—20 har åkerjord och en för trakten
”normal” skogsareal. Dessa jordbruk benämnas
basjordbruk. Brukningsdelar i denna
storleksgrupp beräknas ge full sysselsättning åt en
familj och kallas därför också
familjejordbruk. Detta är däremot icke fallet vid ett stort
antal mindre, s. k. ofullständiga
jordbruk, vilkas antal f. n. uppskattas till Vs av
samtliga brukningsdelar med mer än 2 har åker.
Ett fullt effektivt utnyttjande av
produktionsfaktorerna erhåller man emellertid icke förrän vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
