Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnson, 2. Axel - Johnson, 3. Helge Axelsson - Johnson, Eyvind - Johnson, Hiram - Johson, Hugh - Johson, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Johnson
496
skapsakad. och blev 1944 tekn. hedersdr vid
Tekniska högsk. i Stockholm. Han har frikostigt
understött svensk vetenskaplig forskning och donerat
medel till ett svenskt sjömanshem i Buenos Aires,
invigt 1947, till minne av fadern.
3) Helge Axelsson J., den föreg:s bror,
affärsman, filantrop (1878—1941), 1895—1912 i
faderns firma. J. använde sina betydande
ekonomiska resurser till att göra vikiga insatser på
olika områden. Sitt gods Berga i Västerhaninge
sn gjorde han till en mönsteranläggning, särsk.
i fråga om husdjursavel och jaktvård. Hans
konstintresse var omfattande, och hans samlingar
betydande. J. bekostade nästan ensam de svenska
idrottsmännens träning till Olympiska spelen i
Stockholm 1912. Han gjorde under sin livstid
ett flertal stora donationer, bl. a. till
Livrust-kammaren, Nordiska museet, Skansen och
restaureringen av klosterkyrkan i Värnhem. Vid hans
död förelågo testamentariska förordnanden till
olika allmännyttiga ändamål på över 2 rnkr.
Johnson, Eyvind Olof Verner, författare
(f. 1900 29/?). J. föddes i överluleå och
prövade tidigt som kroppsarbetare flera olika yrken.
1920 kom han till
Stockholm, där han
sysslade med
journalistik. 1921—23
studerade han i Tyskland
och Frankrike. Vid
tiden för debuten
bodde han i hemlandet
men återvände snart
till Frankrike, där han
stannade till 1930.
Efter krigets slut 1945
slog han sig ned i
Schweiz och bosatte
sig 1949 i England.
1936 erhöll J.
Samfun
det De nios pris. — J. debuterade 1924 med
novell-saml. ”De fyra främlingarna” (1924).
Mellankrigstidens ångest och grubbelsjuka prägla
romanen ”Timans och rättfärdigheten” (1925),
”Lett-re recommandée” (1927; utg. på sv. under
titeln ”Stad i ljus”, 1928) och ”Stad i mörker”
(1927). Samma anda kan även urskiljas i den
dystra småstadsskildringen ”Minnas” (1928)
liksom i J:s yppersta roman från denna period,
”Kommentar till ett stjärnfall” (1929). J. har i
dessa romaner tagit intryck av André Gide och
James Joyce. ”Avsked till Hamlet” (1930) heter
hans nästa roman. Den söker vägen ur grubblet
till handlingen. I ”Bobinack” (1932) är
titelfiguren en handlingsmänniska, affärsman,
övermänniska bortom gott och ont. I ”Regn i gryningen”
(1933) har hans nya inställning formats till ett
vitalistiskt, existentialistiskt tema. 1930 är även på
annat sätt ett gränsår. Fram till denna tid är
ge-staltskapandet ett viktigt led i J:s konstnärskap.
Hans figurer få därefter ofta en schematisk
allmängiltighet. Ett nytt grepp om den individuella
karakteristiken är den självbiografiska ”Romanen
om Olof”, J :s kanske största konstverk (”Nu
var det 1914”, 1934, ”Här har du ditt liv!”,
1935, ”Se dig inte om!”, 1936, ”Slutspel i
ungdomen”, 1937; romanen utkom i 1 vol. 1945).
Under slutet av 1930-talet tillhörde J. de diktare,
som med kraft togo till orda i kampen mot
diktatur och förtryck. Det skedde i romanerna
”Nattövning” (1938) och ”Soldatens återkomst”
(1940) samt i romanserien ”Krilon” (”Grupp
Kri-lon”, 1941, ”Krilons resa”, 1942, ”Krilon själv”,
1943; serien utkom i 1 vol. 1948). Efter kriget
tog J. upp ett gammalt tema, det komiskt
ana-kronistiska antikreportaget. Det skedde i den
modernt turnerade sagan om Odysseus,
”Strändernas svall” (1946). Liksom denna roman har
”Drömmar om rosor och eld” (1949) en
antireli-giös tendens. 1951 följde romanen ”Lägg undan
solen”. — Stilistiskt och formellt är J. en av
de främsta nyskaparna i sin generation. Den
oupplösliga enheten mellan stil och innehåll och
mellan stil och personlighet visar sig icke minst
i hans noveller. I ”Sju liv” (1944, även
omfattande en novellsaml. från 1940, ”Den trygga
världen”) har J. givit ut dem i samlad uppl.; i
”Pan mot Sparta” (1946) ingår ett mindre
urval. J. har även utg. ”Dagbok från Schweiz”
(1949) samt tills, m. Sigurd Hoel ”Som en av
våra egna” (1944), samtal över svensk och norsk
litteratur. — Litt.: K. Jaensson, ”Nio moderna
svenska prosaförfattare” (1941); J. Claudi, ”E.
J.” (1947); R. Oldberg, ”Nutidsförfattare”
(1949).
Johnson [d^ånsn], Hiram Warren,
amerikansk politiker (1866—1945), urspr. advokat i
Kalifornien, var 1911—17 dess guvernör, hade
1917—41 säte i unionssenaten som republikan. J.
hade stort inflytande såväl inom parti som
representation. Han var en av isolationismens
främsta talesmän, bekämpade 1920 Wilsons
politiska system och var ivrig tillskyndare av U.S.A:s
isolationistiska neutralitetslagstiftning 1934—35.
En lag av 1934, som förbjöd ytterligare
amerikansk rådgivning åt stater, vilka icke fullgjort
sina förpliktelser i fråga om krigsskulderna, bar
efter J. namnet ”Johnsonlagen”.
Johnson [d?ånsn], Hugh Samuel,
amerikansk militär och ämbetsman (1882—1942),
urspr. officer, ledde efter U.S.A:s inträde i i:a
världskriget genomförandet av värnpliktslagen,
blev 1918 medl. av War Industries Board och s. å.
brigadgeneral. Från 1919 ägnade han sig åt
finansiell verksamhet och blev 1933 av Roosevelt
utnämnd till administratör för National Recovery
Administration. Han framträdde först som
ivrig förespråkare för den nya politiken, men snart
inträdde brytning med Roosevelt, och J.
lämnade i okt. 1934 sin tjänst samt övergick till
pressen, vari han nu våldsamt kritiserade presidenten.
Johnson [d^ånsn], James Weldon,
amerikansk negerförfattare (1871—1938), verkade en
längre tid som advokat, prof, vid Fisk Univ.
från 1930. J. debuterade anonymt med en
självbiografisk roman, ”The autobiography of an
ex-colored man” (1912), utgav diktsaml. ”Fifty
years” (1917), ”Self-determining Haiti” (1920)
och ”God’s trombones” (1927) samt redigerade
”The book of American negro poetry” (1922)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
