Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Johan (målare) - Johansson, Johan-Olov - Johansson, 1. Jöns - Johansson, 2. Harald - Johansson, Lars (Lasse Lucidor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Johansson
490
förenkling av teckningen, i såväl landskap som
figur. Nationalmuseum i Stockholm äger bl. a.
”Dam i svart” och ”Båtar i hamn” och Malmö
museum bl. a. ”Sillfiskare” (1930); särskilt den
sistnämnda oljemålningen är representativ för J:s
dekorativa konst. Under 1940-talet ägnade sig
J. särsk. åt pastellmåleri. Ej blott som målare
utan även i teckning och litografi har J.
fram-bragt personligt lödiga ting. — Litt.: Monogr.
av R. Hoppe (1940); H. Hedemann-Gade, ”Från
Skovgaard till Martin Emond” (1944), ”Skånsk
konstrevy” (1945).
Johansson, J o h a n-O 1 o v, fackföreningsmän,
kommunalman, författare (f. 1874 12/s). J. var
anställd som smed och valsmästare vid Horndals
järnbruk 1888—1908,
då han anställdes
som ombudsman hos
Svenska järn- och
metallarbetareförbundet, sedermera kallat [-Metallindustriarbetareförbundet,-]
{+Metallindustriarbetare-
förbundet,+} där han
1913—20 var sekr. och
1920—25 ordf. Han
blev led. av
Landsorganisationens representantskap 1918 och
av Landssekretariatet
1925 samt var kassör
hos
Landsorganisatio
nen 1925—26. Han var socialdemokratisk led. av
Stockholms stadsfullmäktige 1932—42, ordf. 1935
—38. J. har gjort en viktig insats i arbetarnas
folkbildningssträvanden. Han var med om att 1929
grunda Landsorganisationens skola i Brunnsvik.
J. framträdde tidigt som journalist, blev 1911 red.
för Metallarbetaren och var under en följd av år
medarbetare i Social-Demokraten. Han försökte
sig också som skönlitterär förf., varvid han
hämtade motiv från den mellansvenska bruksbygd, i
vilken han själv vuxit upp. Han utnyttjade sina
intryck och upplevelser för lyrik i ”Hammarslag”
(1911) och ”Hammarsmide” (1916), utg. under
pseud. Johan Olov, som han också använde,
när han debuterade som prosaist med
berättelse-saml. ”Slaggstänk” (1917) och tio år senare
utgav romanen ”Brofors järnarbetarefackförening”.
J. slog igenom som förf., när han 1933 under
eget namn utgav ”Smeder, brukspatroner och
bersgmän”, som raskt följdes av en rad volymer
med motiv från det gamla brukslivet,
berättelse-saml. ”Underliga människor” (1934), ”Våra
fäder” (1935), ”Bergslagsvers” (1936),
”Medmänniskor” (1937), ”Krutgubbar” (1938), ”Mödrar,
fästmör och hustrur” (1939), ”Kärnfolk” (1940),
”Hedersmän och skojare” (1941), ”Det gamla
järnbruket” (1948) och ”Flammornas folk” (1949)
samt romanerna ”Släkten är värst” (1943) och
”Smeder på luffen” (1945). Tills, m. S. Sjöberg
utgav J. 1938 ”Stockholms maskin- och
metallarbetarefackförenings historia”.
Johansson. 1) Johan (Jöns) Erik J., fysiolog
(1862—1938), med. dr i Uppsala 1890, doc. i
fysiologi vid Karolinska inst. s. å., laborator 1891
och prof, i fysiologi där 1901—27. Bland J:s
omfattande forskningar märkas särsk.
undersökningar rörande organismens energiomsättning, dennas
beroende av muskelverksamheten samt dess
vilo-värde, kroppens värmeregulationsmekanism,
mus-kelverksamhetens uppdelning i elementära
fysiologiska faktorer, undersökningar, som alla varit
av grundläggande betydelse. Vidare föreligga
undersökningar över blodets kemi, blodomlopp,
hjärtat och dess nerver, tarmkanalens tillgodogörande
av kolhydrat, om människans näringsbehov,
hungerblockadens inverkan på folknäringen i Tyskland
under 1 :a världskriget, rationell koststat och
ut-spisning vid olika anstalter, frekvensen av lungsot
och smittsamma könssjukdomar, prostitution och
brottslighet. Han medarbetade även i
Hammarstens ”Lehrbuch der physiologischen Chemie”.
2) Harald Elias J., den föreg:s bror,
geolog (1880—1931), bergsingenjör 1903, fil. dr 1910
vid Stockholms högsk., anställdes s. å. vid
Sveriges geologiska undersökning, från 1914
statsgeo-log. J. var en av Sveriges mest framstående
berggrunds- och malmgeologer. Bland hans tidigare
arbeten märkes en undersökning om fältspaternas
bildningsbetingelser. I senare arbeten rörande
flera av de viktigaste mellansvenska malmfälten
framlade J. en ny och i motsats till den
förhärskande, ”aktualistiska” åskådningen stående teori,
den s. k. ”magmatiska”, enl. vilken såväl
malmerna som de malmförande bergarterna utgöra
in situ stelnade magmatiska
differentiationspro-dukter. Denna tolkning utsträcktes senare av J.
även att gälla för de stora gnejsområdena. J. var
även en framstående botanist och kännare av den
svenska floran.
Johansson, Lars, kallad Lasse Lucidor,
skald (1638—74), son till kapten Johan
Eriksson och barnbarn till amiral Lars Strusshielm,
vilken efter föräldrarnas tidiga död drog försorg
om hans uppfostran. J. inskrevs 1656 som student
vid Uppsala univ., vistades sedan länge utomlands
samt förvärvade betydande språkkunskaper. 1668
återkom J. till Sverige, undervisade vintern 1669
studenterna i Uppsala i språk och flyttade på
sommaren till Stockholm för att där uppehålla sig
som översättare och språkmästare. Ett
bröllops-kväde, som han skrev till Konrad Gyllenstiema,
”Gilliare kwaal” (nov. s. å.), uppfattades av
denne som en paskill; J. häktades och åtalades för
smädelse men frikändes i juni 1670 av
hovrätten. Flitigt verksam som tillfällighetspoet men
utan tjänst stannade J. i huvudstaden, där han
12 aug. 1674 på källaren Fimmelstången
ned-stacks i duell av en löjtnant. Legendariskt har
J. tidigare skildrats som en tygellös, slutligen
förfallen natur, vilket tydligen är oriktigt. Han var
lidelsefull, ömtåligt stolt, nackstyvt självständig,
motsägelserik och orolig; Samuel Columbus har i
”Måål-roo” bevarat karakteristiska drag av J.
Först 1688 utgavs en samling av hans dikter,
”Helicons blomster”; själv lät han blott trycka
tillfällighetsdikter. Hans alstring omfattar
vidare dels världsliga visor, kärleksdikter och
dryckessånger, dels andliga visor, av vilka 3 i bearbetad
form upptogos i 1819 års psalmbok (i 1937 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
