Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Carl Edvard - Johansson, Per Christian - Johansson, Cyrillus - Johansson, Ferdinand - Johansson, Gotthard - Johansson, Gustaf - Johansson, Gustav - Johansson, Hemming - Johansson, Ivar (filmregissör)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Johansson
486
”Mått-Johansson”) mottaga en rad utmärkelser,
bl. a. diplom och guldmedalj vid
världsutställningen i Liège 1905, Arnbergska priset (1908),
Vasaorden (1918), Nordstjärneorden (1930), John
Ericsson-medaljen (U.S.A., 1932), American
So-ciety of Mechanical Engineers’ stora guldmedalj
(U.S.A., 1940) samt postumt
Ingeniörsvetenskaps-akad:s stora guldmedalj (1943). — J. blev 1919
led. av Ingeniörsvetenskapsakad. och 1932 hedersdr
vid Gustavus Adolphus College, S:t Peter, Minn.,
U.S.A., samt 1935 hedersdr vid Wayne Univ.,
Detroit. — Den helt i det tysta verkande Ellström
avgick från sin befattning 1919. Någon offentlig
hedersbevisning kom honom icke till del.
Johansson, Per Christian, svensk-rysk
dansör och balettpedagog (1817—1910). J.
debuterade vid Kungl. teatern 1834 och blev 1837
premiärdansör där. 1841 engagerades han på
personlig kallelse av tsar Nikolaj I till
Mariinskij-teatern i S:t Petersburg och blev en av denna
scens främsta krafter. 1860 blev han lärare vid
teaterns berömda balettskola, och efter avgången
som premiärdansör 1869 ägnade han sig helt åt
pedagogisk verksamhet. De flesta av den ryska
balettens stora konstnärer omkr. och efter
sekelskiftet, bl. a. Fokin, Pavlova och Karsavina, ha
erhållit sin perfektion av J. En dotter i J :s ryska
gifte, Anna Johansson (1860—1917), var
en av Mariinskij teaterns främsta dansöser och
lärarekrafter.
Johansson, Laurentius C y r i 11 u s, arkitekt (f.
1884 ”A), har sedan 1910 haft privat verksamhet
i Stockholm. J. var stadsarkitekt i Södertälje
1917—25, i Ludvika 1931—41 och i Vaxholm
t 93 5—40, lärare i stadsplanekonst vid
Konst-högsk. 1922—31. J:s byggnader, som vanl. äro
uförda i tegel, utmärkas av monumental slutenhet
och tyngd. Han har utfört ritningar till bl. a.
Vin- & spritcentralens lagerhus vid Norrtull
(1923), Årstabron (1923—24), affärshuset
Centrum (1931) och Försvarsstabens nybyggnader på
Gärdet (1942), samtliga i Stockholm samt
Värmlands museum i Karlstad (1929). Dessutom har
han utfört ett större antal hyres- och privathus
samt stadsplaner. — J. har publicerat sina
arbeten och deras bärande idéer i ”Byggnaden och
staden” (1936).
Johansson, Karl Ferdinand, språkforskare
(1860—1926), fil. dr och doc. i jämförande
indo-europeisk språkforskning i Uppsala 1886, e. o.
prof, i sanskrit med jämförande språkforskning
där 1893 (1909 prof.). J. var en mångsidigt lärd
och ovanligt idérik forskare. Av hans talrika
skrifter må anföras: ”De derivatis verbis
con-tractis linguae graecae quaestiones” (1886), ”Der
dialekt der sogenannten Shähbäzgarhi-redaktion
der vierzehn edikte des königs Aqöka”, 1—2 (1892
—94), ”Bidrag till Rigvedas tolkning” (1897),
”Indiska sagor ...” (1907), ”Ur Indiens heliga
skrifter” (i ”Främmande religionsurkunder”,
1908), ”Solfågeln i Indien” (1910) och ”Über
die altindische göttin Dhi§ånä und verwandtes”
(1918).
Johansson, Anders Gotthard, skriftställare
och konstkritiker (f. 1891 Va), fil. kand, i
Stockholm 1918, var konstanmälare i olika tidn. 1918
—30 och har sedan 1930 varit knuten till Svenska
Dagbladet. J. var en av de första svenska
kritiker, som målmedvetet upptogo funktionalismens
problem.
Funktionalismens talan förde
han i Svenska
Dagbladet samt i
”Funk-tionalismen i
verkligheten” (1931). Inom
Svenska
slöjdföreningen, vars ordf, han är
sedan 1950, har J.
gjort en väsentlig
insats, och han var
initiativtagare till
utställningarna ”Fritiden” i
Ystad 1936 och ”Bo
bättre” på
Guldheds-området i Göteborg
1945. J- har bl. a. utg. ”Helene Schjerfbecks
konst” (1940) och ”Kritik” (1941), ett urval av
tidigare tidningsartiklar.
Johansson, Gustaf, finländsk teolog (1844
—1930), tidigt påverkad av den pietistiska
väckelsen och under studieåren i Tübingen av J. T.
Beck, blev prof, i dogmatik och etik i Helsingfors
1877 och utövade genom sin kraftfulla religiösa
personlighet stort inflytande på studenterna. 1885
blev J. biskop i Kuopio, 1896 i Nyslott och 1899
ärkebiskop i Åbo. 1885—94 var han v. talman
och 1897—1906 talman i prästeståndet. J.
uppträdde icke alltid med nödig kraft i kampen mot
för-ryskningen. För friare strömningar inom
teologien stod J. främmande och ogillade alla
ekumeniska strävanden.
Johansson, Karl Gustav, tidningsman,
politiker (f. 1895 13/s), var 1921—23 medarbetare och
1927—29 utrikesred. i Folkets Dagblad, 1923—
27 red. för Stormklockan, sedan starten 1930
medarbetare i Ny Dag, dess chefred, sedan 1934.
J. har spelat en framträdande roll i den
kommunistiska propagandan i Sverige; han är led. av
A. K. sedan 1945. klan har utg. ett flertal
kommunistiska propagandaskrifter.
Johansson, Jakob Hemming, industriman
(f. 1869 8/5), fil. kand, i Uppsala 1890,
utexaminerad från Tekniska högsk. 1893, tekn. hedersdr
1944. J. var ingenjör vid Stockholms allmänna
telefon-ab. 1893—98, vid ab. L. M. Ericsson &
co. 1898—1900, blev överingenjör 1900 och var
bolagets verkst. dir. 1909—25. J. är led. av
styrelsen för Telefon-ab. L. M. Ericsson och detta
bolags dotterbolag samt har varit led. av
styrelserna för Sveriges allmänna exportförening,
ab. Radiotjänst m. m.
Johansson, Ivar Arnold, filmregissör (f. 1889
20/ii). 1929 gjorde J. sin första långfilm,
”Rågens rike” (efter Jarl Hemmer). Under 1930-talet
regisserade J. några lustspel, omväxlande med
värdefullare filmverk, ss. ”Hälsingar”,
”Bränningar”, ”Storm över skären” (efter Albert
Engström) och ”1 nöd och lust”. Från 1941 gjorde
han några filmer med sociala motiv, ss. ”Tänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
