Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannesburg - Johannes Damascenus - Johannes Duns Scotus - Johannes Döparen - Johannes’ evangelium - Johannes församling - Johannes Gerechini (Jens Gerekesen) - Johannes Haquini - Johanneshov - Johannes Ivan - Johannes Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Johannes Duns Scotus—Johannes Magnus
472
Flygbild över Johannesburg.
Om hans levnadsöden är föga bekant; han
föddes trol. i slutet av 6oo-talet och dog före år
754. J. vann först ryktbarhet genom sitt
uppträdande mot kejsar Leo III till försvar för
bilddyrkan. Sin största betydelse fick han genom
sitt dogmatiska huvudarbete ”Pegé gnöseos”
(Kunskapens källa), en med takt och precision
genomförd sammanfattning av grundtendenserna
i den tidigare kyrkliga läroutvecklingen. Verket
äger än i dag utomordentligt anseende i
grekiska kyrkan, vilken skattar J. högt även som
hymndiktare.
Johannes Duns Scotus, se Duns Scotus.
Johannes Döparen, i evangelierna med
knappa och målande drag tecknad som vägrödjare
för Jesus. Han predikade Gudsrikets närhet, den
snara domen och nödvändigheten av bättring.
Skaror från Judéen och Jerusalem drogo ut till
honom och läto sig av honom döpas i Jordan
(Mark. 1:4 ff.). Det starka intryck J. gjorde
på sina samtida betygas även av Josef os. Jesus
har lyssnat till Döparen. I samband med det dop
han hos J. undergick ha vi rätt att sätta den
hos Jesus klarnade vissheten om att vara av Gud
kallad till sitt folks Messias. Döparen hålles ock
av Jesus för att vara förelöparen Elias (Mark.
9: 13). Herodes Antipas lät fängsla och
halshugga J. 24 juni firar kyrkan Döparens åminnelse.
Johannes’ evangelium (förk. Joh.), uppenbart
starkt färgat av sin författares personlighet,
företer en från synoptikerna betydligt skiljaktig
bild i fråga om såväl berättelsematerialet som
framställningens art och huvudsynpunkt men
förutsätter säkerligen hos sina läsare kännedom om
de tre första evangelierna. J. bjuder ett rikt
förråd av vidlyftiga tal, som framför allt
samla sig kring Jesu person och hans sändning som
Gudssonen. I det hela ställes gärna J. efter
synoptikerna som historisk källa. En gammal
uppfattning låter J. vara författat av aposteln
Johannes. I stor utsträckning är dock vår tids
forskning böjd att bestrida riktigheten av denna
tradition. En förmodan, att en annan Johannes
(”Presbytern”) står bakom
evangeliet, har inom
forskningen livligt diskuterats. —
Litt.: A. Fridrichsen,
”Johan-nesevangeliet” (1939).
Johannes församling i
Stockholm omfattar
östligaste delen av Vasastaden samt
n. ö. hörnet av Norrmalm;
17,904 inv. (1952). J.
avsöndrades 1907 från Jakobs förs.
Kyrkan, belägen på
Brunke-bergsåsen v. om
Humlegården, uppfördes 1884—90
efter ritningar av C. Möller.
Det är en treskeppig
basilika av rött tegel i nygotik
med tvärskepp och polygont
kor; portalskulpturer i
cement modellerade av T.
Lundberg. Om det
dittills-varande träkapellet, byggt
1649—51, erinrar den 1692 resta klockstapeln.
Johannes Gerechini [-k-] (Jens
Gereke-sen), ärkebiskop av Uppsala (d. 1433). J. var
kansler hos Erik av Pommern samt uppsattes
1408 mot kapitlets vilja på Uppsala ärkestol. Han
synes ha varit begåvad men hänsynslös,
härsklysten och lastbar och blev mycket hatad. J:s
egenmäktighet, övergrepp och strider ledde till
påvlig undersökning genom ärkebiskopen av
Riga. 1421 avstod J. inför konungen från sin
ärkebiskopsstol, och 1422 förklarade påven
honom avsatt. Han blev omkr. 1429 biskop i
Skål-holt på Island, gjorde sig även där avskydd och
dränktes av befolkningen. — Litt.: Biogr. av
G. Djurklou i Hist. Tidskr. 1894.
Johannes Haquini, ärkebiskop av Uppsala (d.
1432). J. utsågs till ärkebiskop 1421 och vigdes
1422. Han var en verksam stiftschef och
hävdade kyrkans skattefrihet.
Johanneshov, stadsdel i Enskede förs, i
Stockholm mellan Hammarbyhöjden och Enskede gård.
Johannes Ivan, kyrkomålare (d. 1465), var
verksam i Uppland, där de 1451 signerade
målningarna i Vendels kyrka äro hans huvudarbete.
Johannes Magnus, Sveriges siste katolske
ärkebiskop (1488—1544). J. var son till en
Lin-köpingsborgare, blev vid 18 års ålder kanik i
både Linköpings och Skara stift och studerade
bl. a. i Louvain och Köln. Han var en tid Sten
Sture d. y:s befullmäktigade ombud i Rom,
begav sig efter dennes död (1520) till Perugia och
blev där teol. mag. Av påven Hadrianus VI
sändes han 1523 till Sverige som legat med uppdrag
bl. a. att bekämpa kätteriet. Han kom till en
början på synnerligen god fot med Gustav I. J.
valdes inom kort av Uppsala domkapitel till
ärkebiskop. Han lyckades emellertid ej förmå påven
Clemens VII att godtaga Gustav Trolles
avsättning utan fick nöja sig med fullmakt att som
administratör förvalta ärkestiftet, tills Trolles
sak blivit avdömd. I den snart uppflammande
striden mellan Gustav Vasa och biskop Hans
Brask kom J. att spela en rätt underordnad roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
