Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jiu-jitsu - Jivaro (jibaro) - J. K. - JM - J. O. - Joab - Joachim, 1. Joseph - Joachim, 2. Harold - Joachimsthal - Joad, Cyril - Joahas - Joakim - Joakim I (kurfurste av Brandenburg) - Joakim II (kurfurste av Brandenburg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Jivaro—Joakim
448
spreds i början av 1900-talet till Europa. —
Grundprincipen vid j. är, att motståndaren
fäl-les genom vissa kast, grepp el. benställningar,
varvid en relativt svag individ genom uppdriven
balansförmåga neutraliserar motståndarens
överlägsenhet i styrka. Även genom fasthållande av
arm el. ben under översträckning och vridning
el. genom tryck och slag på vissa nerver o. a.
ömtåliga organ, ss. strupe, maggrop, nacke och
njure, kan man göra honom kampoduglig.
Slagen utdelas med handens lillfingerrand, vars
muskelgrupp (hypothenar) genom härdning gjorts
stenhård vid kontraktion, så att träffade
lemmar förlamas el. brytas av. Ett fullständigt
jiu-jitsusystem omfattar c:a 500 grepp, slag och
parader. J. blir, hur den än utövas, lätt
livsfarlig, men kännedomen om dess metoder kan vara
till god hjälp vid påtvingat självförsvar. — Litt.:
V. Cronholm, ”J.-tricks” (25:te uppl. 1948);
Ji-goro Kano, ”Judo” (1937).
Ji’varo (ji’baro), ett av flera stammar
(omkr. 20,000 pers.) bestående indianfolk i
Ecuador, mellan Rio Napo, Maranon och Anderna.
Deras språk har ej kunnat sammanföras med
andra språkgruppers. J. äro ännu delvis
oberoende och föra ständiga fejder med varandra.
Blodshämnden är hos dem en noga upprätthållen
sed, och de äro huvudjägare, som förstå att
avlägsna benen i den tagna trofén och krympa
denna, tills den blott får storleken av ett äpple.
Huvud jakt idkades även av de andinska folken.
Den har för j. religiöst magisk betydelse. Deras
andliga kultur är av stort intresse och har särsk.
studerats av prof. R. Karsten. De äro
jordbrukare och hålla numera också svin, äro
beväpnade med lansar och sköldar samt bebo rymliga
bambuhyddor, stundom försedda med höga
vakttorn. Vid jakt användes även biåsrör. — Litt.:
R. Karsten, ”Blodshämnd, krig och segerfester”
(1920), ”Bland indianer i Ekvadors urskogar”
(1920—21), ”Huvudjägare och soldyrkare i
Sydamerika” (1929), ”The headhunters of Western
Amazonas” (1935).
J. K., förk. för justitiekanslern.
JM, förk. för juniormästerskap.
J. O., förk. för justitieombudsmannen.
Jöab, konung Davids systerson och
överfältherre skildras som en god härförare och
tapper kämpe men tillika som egenmäktig,
hämndgirig och bakslug. Under Davids sista
regeringstid slöt han sig till
konungens son
Ado-nia mot Salomo.
Sedan Salomo kommit
till makten, lät han
döda J.
Joachim [jå’alpm].
1) Joseph J.,
ungersk violinist (1831—
1907). Han studerade
för Mendelssohn och
David i Leipzig. Han
var konsertmästare
hos Liszt i Weimar
1849—53 samt blev
direktor vid den nyss grundade högskolan för
musik i Berlin 1866. Som utövande konstnär var han
en av de yppersta och bar täml. allmänt namnet
”violinkungen”. Hans spel var klassiskt
fulländat med fullkomlig underkastelse under
kompositörens intentioner. Han var även mycket
framstående kvartettspelare, och den ensemble
han 1869 grundade (”Joachimkvartetten”) åtnjöt
högt anseende. Särskilt verkade J. för Beethoven
och Brahms. Han framträdde även som
kompositör av violinkonserter samt som dirigent.
2) Harold Henry J., den föreg:s brorson,
engelsk filosof (1868—1938), prof, i logik i
Oxford 1919—35. Bland hans arbeten märkas
”A study of the ethics of Spinoza” (1901), ”The
nature of truth” (1906). Postumt utgavs hans
”Logical studies” (1948). I sin filosofi är han
på visst sätt påverkad av Bradley.
Joachimsthal [jå’a^imstäl], S:t, tjeck.
Jä-chymov, stad i n. v. Böhmen, på Erzgebirges
sydsluttning, 15 km n. om Karlsbad; c:a 10,000
inv. Grundades 1516 och var en tid ett av
Europas främsta silverbergverk med eget mynthus;
av J. har thalern (joachimsthalern) sitt namn.
J. är känt som en av världens rikaste
uranförekomster, vilka nu exploateras av ryssarna i
forcerat tempo. Bad- och kuranstalt med varma
källor.
Joad [d^åud], Cyril Edwin Mitchinson,
engelsk filosof (f. 1891), prof, vid Birkbeck
College i London från 1930. Av J :s talrika, till
sitt värde mycket växlande skrifter kunna
nämnas: ”Matter, life and value” (1929),
”Philo-sophical aspects of modern Science” (1932),
”Guide to modern thought” (1933; sv. övers. 1946),
”Return to philosophy” (1935), ”Guide to the
philosophy of morals and politics” (1938) och
”About education” (1945). J:s sista, mycket
diskuterade arbete, ”Decadence” (1948), innehåller
en kulturfilosofisk analys och tillika ett
varningsrop.
Jo’ahas. 1) J., Israels konung, son till Jehu.
Han regerade omkr. 800 f. Kr. På hans tid
anföllos israeliterna av araméerna, som
underkuvade landet. — 2) J., Juda konung, var son till
Josia, efter vars död, 609 f. Kr., han upphöjdes
på tronen. Efter tre mån. avsattes han av farao
Necho.
Joakim, den heliga Annas man och jungfru
Marias fader, se Anna, sp. 562.
Joakim, furstar.
Brandenburg. 1) Joakim (ty. Joachim) I,
kurfurste (1484—1535), reg. från 1499. Han
hävdade statsmakten genom energiskt ingripande
mot de många rovriddarna, grundade 1506 univ.
i Frankfurt a. d. Oder och stiftade 1516 en
högsta kammarrätt. Mot reformationen ställde
sig J. avvisande.
2) Joakim II, den föreg:s son, kurfurste
(1505—71). Han ärvde 1535 efter sin fader
Alt-och Mittelmark, medan Neumark tillföll brodern
Johan. J. övergick 1539 till reformationen och
införde 1540 en ny kyrkoordning. Icke desto
mindre understödde han kejsaren i det schmal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
