Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia - Litt. - Japanering - Japanska graven - Japanska havet - Japanska innanhavet, Setouchi - Japanska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379 Japanering—Japanska språket och litteraturen 380
gång. I mars bildades en ny samlingsregering
av demokrater, socialister och folkpartiet med
demokraternas ledare Ashida som statsminister.
Oron på partifronten fortsatte emellertid. I mars
sprängdes det demokratiska partiet, samtidigt
som ett nytt parti bildades, det demokratliberala
med Yoshida som ledare, sammansatt av det
forna liberala partiet samt en del demokrater och
oavhängiga. Till sin karaktär var det
konservativt och antisocialistiskt. Det blev riksdagens
största, ehuru regeringskoalitionen fortfarande
hade majoritet. I okt. måste den emellertid
avgå i samband med en mutskandal, i vilken
statsministern och flera regeringsmedl. voro
inblandade. Yoshida fick då bilda ny regering. Efter
ett misstroendevotum lät han i dec. upplösa
representanthuset och förordna nyval. Valen, som
ägde rum i jan. 1949, medförde denna gång en
svängning åt höger, i det Yoshidas
demokratlibe-rala parti fick majoritet i representanthuset. Men
även kommunisterna gingo fram, från 4 till 35
mandat. I febr, ombildades regeringen, i vilken
upptogos några representanter för andra partier.
Dess program angavs vara ekonomisk
stabilisering och front mot kommunismen.
De många kriserna i J:s politiska liv under
de senaste ockupationsåren få ses mot
bakgrunden av den svåra inflation, som gjorde sig
gällande från hösten 1947. Den hade till följd stark
oro på arbetsmarknaden. För att bekämpa
inflationen antogs i april 1949 ett
stabiliseringspro-gram, som sökte uppmuntra produktionen och
exporten. Nödvändigheten att upphjälpa J:s
ekonomi föranledde U.S.A. att i vissa hänseenden
ändra sin politik. Framför allt måste industrien
upphjälpas, varför den tidigare inledda
nedmon-terings- och decentraliseringsprocessen upphörde.
Under hösten 1948 ingingos omfattande
handels-överenskommelser mellan J., Brittiska samväldet
och Holland. I maj 1949 meddelade U.S.A., att
J :s ekonomiska läge icke medgav fortsatta
krigs-skadeståndsleveranser. Samtidigt tillkännagavs,
att J. skulle få ökat inflytande på sina
internationella affärer, särsk. i ekonomiska frågor.
Litt.: ”The J. Yearbook” (årl.); ”An official
guide to J.”, utg. av de japanska
statsjärnvägar-na (1933); ”J.-Handbuch”, utg. av M.
Ram-ming (1941); K. Nohara, ”Das wahre Gesicht
J:s” (i935; sv. övers. ”J:s dubbla ansikte”,
1936); G. Hatt, ”Stillehavsproblemer” (1936);
A. Zischka, ”J. in der Welt. Die japanische
Expansion seit 1854” (s. å.; sv. övers. ”J., det
gula världsproblemet”, s. å.); J. Peterson, ”Det
säregna J.” (1937); O. Nachod, ”Geschichte von
J.” (2 bd, 1906—29); H. Hjärne, ”J.,
historisk översikt” (1923); B. Karlgren, ”J.” (i
”Världshistoria”, utg. av S. Tunberg och S. E.
Bring, 15, 1928), ”Maktkampen i Fjärran
östern” (1939); K. B. Westman, ”Östasien” (i
”Världshistorien skildrad i dess kulturhistoriska
sammanhang”, under red. av H. Almquist, 9,
1934); F. Utley, ”Kolossen på lerfötter” (1937);
K. Akiyama, ”The history of Nippon” (1941);
J. C. Grew, ”Tio år i J.” (1945); K. S.
La-tourette, ”The history of J.” (s. å.); P. E.
Eckel, ”The Far East since 1500” (1947; med
utförlig litt.-översikt); S. öste, ”J. efter andra
världskriget” (i Utrikespolitiska institutets
bro-schyrserie, 1951).
Japanering, äldre benämning på lackering.
Japanska graven, gravsänka i Stilla havet, ö.
om japanska öarna, intill 10,550 m djup
(Rama-podjupet).
Japanska havet, randhavet mellan Japanska
öarna och fastlandet. Största djup (i s. v.)
3.277 m.
Japanska innanhavet, Setouchi, vattnet
mellan öarna Kyushu, Hondo och Shikoku.
Japanska språket och litteraturen. Japanska
språkets frändskaper äro hittills outredda.
Säkert besläktat med Riu-kiu-öarnas språk, är det
i övrigt isolerat. Försök att uppvisa samband
med koreanskan å ena sidan, med söderhavsspråk
å den andra ha hittills utförts på ett icke
övertygande sätt. Från kinesiskan är japanskan starkt
väsensskild, men genom inlåningen av kinesisk
kultur fr. o. m. 400-talet e. Kr. inkommo
massor av kinesiska lånord i japanskan. Först
inlånade i ofta stympad form, ha de sedan
utvecklats efter japanska ljudlagar på japansk mark,
så att de numera till uttalet skilja sig starkt ej
blott från alla moderna kinesiska dialekter utan
även från den långivande fornkinesiskan. Redan
fr. o. m. 1300-talet ytterst starkt representerat,
blev det kinesiska ordelementet i den japanska
vokabulären efter ”restaurationen” 1868 absolut
överväldigande. Hela den enorma fonden av nya
ord och termer, som måst skapas för alla de
västerländska kulturelementen, tillverkades med
de korta kinesiska ordstammarna, ej med de
längre och utförligare japanska. De japanska
ordens ljuddräkt är mycket enkel. Varje stavelse
består av enbart en vokal (diftong) el. av en
konsonant plus en vokal (som enkel konsonant
räknas då även affrikator, såsom ts, ch).
Konsonantgrupper förekomma alltså blott som
resultat av synkope, t. ex. dashta ur dashita. Enda
undantaget från regeln om vokaliskt stavelseslut
utgöra stavelser på -n, t. ex. san (i regel
kinesiska lånord), el. eliderade former (des’ för
desit). Grammatiken är ganska invecklad. Medan
nominalflexionen enkelt göres med lösa suffix,
böjes verbet rikhaltigt, dels i en rad tempora
och i en atemporal subordinativ (i bisatser
o. dyl.), dels i ett särskilt system i negerad
sats (negationen ligger alltså i verbalflexionen),
dels också i självständigt system vid artigt tal.
Adjektivet såsom predikat (”predikatsfyllnad”)
böjes liksom verbet. Räkneorden äro mycket
trassliga genom att i vissa fall kinesiska, i
andra fall äktjapanska sådana måste användas. Det
äldre språket skiljer sig i sin grammatik, främst
då verbalböjningen, högst väsentligt från våra
dagars talspråk.
Japanerna synas ej ha ägt någon skrift, innan
de från Korea importerade den kinesiska
skriften. Denna nyttjades då på kinesiskt sätt, så att
ett tecken gällde ett helt ord. Än fick det
kinesiska tecknet gälla ett kinesiskt lånord, än ett
äktjapanskt ord; och som man dels inlånade
ki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
