Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Befolkningsförhållanden - Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Japan
350
Från Osakas centrala delar.
goloida c:a 30fl/o och det aino-paleoasiatiska c:a
10 °/o. — Trots väsentliga olikheter i
härstamning föreligga hos den japanska befolkningen
inga större skiljaktigheter i fysiskt hänseende.
Japanen som folktyp betraktad är liten till
växten med, i förhållande till kroppen, korta
extremiteter. Kroppshår saknas nästan alldeles, och
skäggväxten är ljus. Huden är ljusbrun, håret
i regel svart och stripigt, och ögonen äro mörka
och försedda med mongolveck.
Genomsnitts-längden för män är 158 cm, för kvinnor 145 cm.
Under tiden 1700—1850 anses
befolkningssiffran ha hållit sig konstant vid 28—30 mill. inv.,
men därefter ökades den kraftigt. Vid den första
folkräkningen 1920 hade J. 55,96 mill. inv., 1940
73,11 mill. och 1950 83,2 mill., häri inräknade
6 mill. repatrierade japaner. Två karakteristiska
drag sätta sin prägel på befolkningsutvecklingen:
den snabba tillväxten och den fortlöpande
inflyttningen från landsbygd till stad.
Födelsefrekvensen låg före 1935 vid 30—36 °/oo, samtidigt sjönk
dödligheten från 26,8 °/oo 1918 till 16,7 1935.
Flärav följer, att J. är en nation av unga
individer. 40% av befolkningen äro under 15 år;
motsv. siffra för Västeuropa är 24%.
Folkökningen 1920—40, 17,2 mill. inv., har helt
kommit städerna till godo, medan däremot
landsbygdens befolkningssiffra, 45 mill. inv., var
oförändrad. I J :s 6 millionstäder (Tokyo, Osaka,
Nagoya, Kobe, Kyoto, Yokohama, inkl,
förstäder) bodde 1940 31 °/o av befolkningen, beroende
på det snabba uppsvinget för handel och industri.
Liksom fallet är i Västeuropa, har en
avfolkning skett av de bästa jordbruksområdena och
av de mest avsides belägna bergstrakterna.
Endast n. om en linje från Tokyo till Niigata, på
det nordligaste Honshu och Hokkaido, har en
ny kolonisering av rena jordbruksdistrikt ägt
rum och i samband därmed en
befolkningsökning inträtt. —■ Den genomsnittliga folktätheten
var 1950 225 inv. per km2 (endast
Nederländerna, Belgien, England och Java kunna uppvisa
högre siffror). Trots överbefolkningen har
emigrationen på J. aldrig varit stor. 1937 var
totalsumman utanför moderlandet bosatta japaner
c:a 1 mill., varav enbart i Sydkorea 592,000,
på Filippinerna 132,000 och i Brasilien 198,000.
Näringsliv. Jordbruk. Åkern utgjorde
1939 endast 15,8% av hela arealen, ängsmark
och betesmark 8,7%. Sedan 1905 har
åkerarealen ökat med blott 4,6 vilket betyder, att
praktiskt taget all odlingsbar jord är utnyttjad.
J. är ett småbrukarnas land. Var 3:e bonde
har mindre än V2 har till sitt förfogande,
ytterligare en tredjedel har V?—1 har, en fjärdedel har
1—2 har, och endast 9 % ha mera än 2 har. De
dåliga ekonomiska förhållandena hänföra sig
delvis till den ensidiga risodlingen och
silkes-maskaveln. Risodlingens betydelse för
åkerbruket är oerhört stor; 52% av åkerarealen upptas
av ris, och risskörden utgör 57 % av
totalskördens värde, över 90 °/o av risodlingen sker med
hjälp av konstbevattning. 1951 utgjorde
risarealen 3,012,000 har, utan att dock skörden
täckte landets behov. Vete, korn och havre täcka
en areal, som är endast hälften så stor som
risarealen. Dessa sädesslag lämna i n.
sommarskördar men i s. vinterskördar efter ris el.
balj-växter. Havre odlas nästan uteslutande på
Hokkaido, där den användes till kreatursfoder. Korn
och vete användas däremot till människoföda.
Vete förmales, och en del användes till
framställning av sojasås. Bland övriga näringsväxter
kunna nämnas sojabönor, batater, potatis och
grönsaker, vilkas sammanlagda areal dock är
mindre än vetets. Fruktodlingen bedrives
hu-vudsakl. på icke konstbevattnade marker.
Apelsinträdets nordgräns ligger vid 370 n.br., och
odlingen är koncentrerad till den mot s. vettande
delen av stillahavskusten. Industriväxterna
uppta en förvånansvärt liten areal (308,000 har).
Viktigast är tobak, därnäst komma raps, hampa,
lin och sockerrör. Tebusken är mycket utbredd
över centrala och s. J. men upptar ändå en areal
på endast 40,000 har; Vs av skörden exporteras
till U.S.A. och Canada. Mullbärsträdodlingarna
täcka 9 °/o av den odlade arealen och komma
alltså närmast ris- och veteodlingen. 30 Vo av
alla jap. lantbruk ha mullbärsträds- och
silkesmaskodling. — Boskapsskötseln är ej
av större betydelse för det jap. lantbruket, då
bönderna icke ha råd att på sina snålt tillmätta
jordbitar i större utsträckning odla foderväxter.
Japanerna ha ej heller lärt sig uppskatta mjölk
och kött, varför kreaturen äro av betydelse
endast som dragdjur. Hälften av J:s bönder sakna
dragdjur. I motsats till Kina har J. en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
