Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansson, Eugène - Jansson, Gustaf - Jansson, Hans, i Bräcketorp - Jansson, Karl Emanuel - Jansson, Maria - Jansson, Martin - Januari - Januarius, S:t - Janus (gudomlighet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Jansson—Janus
344
Eugène Jansson: Solnedgång, 1895. Nationalmuseum.
början av 1890-talet målade han mest utsikter
från Södermalm över stränder och vatten, gärna
i höst el. vinter, skymning, solnedgång el. natt.
Från ett lätt, nyansrikt luftmåleri i ljusa, milda
toner övergick han till ett dekorativt, summariskt
behandlingssätt med ofta våldsamt stegrad effekt,
t. ex. i nattliga utsikter. Han målade även motiv
från Stockholms gator i skymning och natt. Efter
1900 blev han figurmålare, målade gymnaster
och atleter i arbete el. badande unga män i
friluft. överraskande kraftprov gav han i ett par
monumentalt hållna, figur rika badhustavlor. —
J:s konst belyses bäst i Thielska galleriet av ett
20-tal nummer (1889—1913) samt kan även
studeras i Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum
och norska nationalgalleriet. — Monogr. av N. G.
Wollin (1920).
Jansson, Gustaf, ingenjör, metallurg (1850
—1934), genomgick Filipstads bergsskola 1872—
73, anställdes vid Lesjöfors bruk 1874, vid
stålverk i U.S.A. 1877 och blev chef för den
metallurgiska avd. vid Munkfors bruk 1880 samt
var överingenjör där 1885—1930. Genom
förbättringar av martinprocessen och särsk. genom
utveckling av metoderna för kallvalsning av stål
gjorde J. en betydande insats i den svenska
järnhanteringens utveckling.
Jansson, Hans, i Bräcketorp,
hemmansägare, riksdagsman (1792—1854). Han valdes
1828 till representant i bondeståndet för Tössbo
härad och återvaldes t. o. m. 1847—48 för Tössbo
och Vedbo domsaga. I riksdagen blev han en
dugande kraft och skarp oppositionsman. Han
var riksgäldsfullmäktig 1834—48. Vid 1840—41
års riksdag erbjuden talmansposten, förmåddes
han av sina partivänner inom och utom ståndet
att avsäga sig det lukrativa uppdraget. Som ett
slags ersättning fick han senare mottaga en i hela
riket hopsamlad penninggåva. Efter
regentskif-tet 1844 lät emellertid J. utnämna sig till talman
vid de två följ, riksdagarna. — Litt.: Biogr. av
A. Härnelius (1926).
Jansson, Karl Emanuel, finländsk
målare (1846—74), elev av Boklund i Stockholm och
Vautier i Düsseldorf. Huvudarbeten: ”Flicka vid
spinnrocken” och ”Kortspel i en åländsk kajuta”
(båda i Konstföreningens
galleri, Helsingfors). — Litt.:
B. Hintze, ”K. E. J.” (1926).
Jansson, Maria
(”Kisa-mor”), naturläkarinna (1788
—1842). J. hade från 1814
en omfattande praktik på
lägenheten Katrineberg i
Horns sn i s. Östergötland.
J. synes ha haft god
läkar-blick och använde sig av
beprövade och för tiden goda
läkemedel. Hon fick 1825
efter prövning inför
Sundhetskollegium dess tillstånd
att utöva läkaryrket.
Jansson, Anders Martin,
meteorolog och statistiker (f.
1868 24/i2). Han blev 1904 fil.
dr på avh. ”Om värmeledningsförmåga hos snö”
och tjänstgjorde vid Statens meteorologiska
centralanstalt 1903—12 samt var föreståndare för
Vassijaure och Abisko naturvetenskapliga
stationer 1911—15. Efter tjänstgöring inom
Kommerskollegium var J. 1921—35 kommersråd och chef
för Statistiska byrån där. I. har sysslat med
praktiskt-meteorologiska problem, särsk. rörande
prognoser och stormvarningar och var den förste,
som i n. Sverige anordnade vetenskapliga
drak-uppsändningar.
Januäri (lat. Januärius, helgad åt Janus), årets
första månad i den julianska och gregorianska
kalendern. Dess gamla svenska namn är T o r
s-månad. J. har 31 dagar.
Januärius, S : t (it. San Gennaro), Neapels
skyddshelgon, enl. legenden biskop av Benevento
och under diocletianska förföljelsen 305 avrättad
med svärd. Han ligger begraven i Neapel. I
domens skattkammarkapell förvaras två glaskärl,
som uppges innehålla martyrens blod. På hans
förmodade dödsdag (19 sept.) samt på en
minnesdag i maj plägar man under stora
högtidligheter föra glaskärlen till närheten av helgonets
huvud, varvid blodet i kärlen uppges plötsligt bli
flytande.
Jänus, romersk gudomlighet med uråldrig kult,
portarnas och därmed all begynnelses hägnare,
först anropad vid alla
offerhandlingar. J.
avbildades på romarnas
grundläggande mynt, asset,
med två ansikten. Hans
präst var den högste i
rang inom det romerska
prästerskapet, rex
sacrö-rum. I den senare
folkreligionen var J. ej
mycket uppmärksammad men
väl av diktarna och de
lärde. Redan i forntiden tyddes han som solgud
liksom av många i nyare tid. — J. var även
namn på åtskilliga genomgångsvalv i Rom;
särskilt märkes Janus geminus vid Forum, som enl.
en i romersk föreställning urgammal föreskrift
skulle stängas, när Rom överallt hade fred, vilket
Janushuvud på
romerskt mynt (ass).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
