Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktgevär - Jaktgevärsskytte - Jakthorn - Jakthundar - Jakthundarna - Jakthyena - Jaktkort - Jaktlagstiftning - Jaktleopardsläktet - Jaktlopp - Jaktpass - Jaktplan - Jaktpolis - Jaktprov - Jaktridning - Jakträd - Jakträtt - Jaktsignaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 Jaktgevärsskytte—Jaktsignaler 324
nar det antal blykulor med diam. = gevärets
kaliber, som går på ett engelskt skålpund (453
g). Sambandet mellan ”kalibersiffran” och
loppets diam, i mm framgår av följ, tab.:
Kaliber .. 4 8 10 12 14 16 20 24 28 32
Mm .... 26,7 21,8 20 18,s 17,8 16,8 15,6 14,7 13,9 13,3
Mest använda äro kal. 12 och kal. 16. På
kulgevär (studsare o. s. v.) angives kalibern i regel
i mm. — Kolven är ofta av valnöt och kan
vara försedd med ”pistolkolv” och ”kindstöd”
(se fig 3 m. fl.). Riktmedlen utgöras på
hagelbössor i regel av ett korn, anbragt nära
mynningen i en siktränna, s. k. spång, vilken
vid vanliga dubbelbössor löper mellan piporna.
Självlysande sikte och korn förekomma även,
liksom dioptersikten med knopp- el. ringkorn.
Studsare ha sikte och korn, stundom kikarsikte
(fig 8). — Hagelpatroner bestå av en
patronhylsa av papp med mässingsbotten med
tändhatt (knallhatt), krutladdning av röksvagt
krut, vanl. bladkrut, samt hagel och
förladdningar. Kulpatroner till j. ha i regel
mässings-hylsa. Ofta användas dumdumkulor, särsk. vid
jakt på storvilt. — Litt.: J. Alm, ”Vapnens
historia” (1927); ”Svenskt jaktlexikon” (1947).
Jaktgevärsskytte, se Jaktskytte.
Jakthorn, se Jägarhorn.
Jakthundar, se Hundraser.
Jakthundarna (Cänes venätici), stjärnbild n.
om Berenikes hår och v. om Bootes med blott
ljussvaga stjärnor. I J. ligger Messier 51, en
av de mest typiska spiralnebulosorna.
Jakthyèna, zool., se Hyenhund.
Jaktkort, bevis om erlagd jaktvårdsavgift,
er-hålles hos landsfiskal el. polismyndighet. J.
finnas av tre olika slag: sockenkort, gällande
för upp till tre till varandra gränsande socknar,
pris 3 kr, 1 ä n s k o r t, gällande för visst län,
10 kr, samt r i k s k o r t, avseende hela riket, 25
kr. J. skall medföras vid allt slags jakt.
Innehav av j. medför icke jakträtt, såvida ej
innehavaren på lagligt sätt skaffat sig rätt till
jaktutövning. Jfr Jaktpass.
Jaktlagstiftning. Den svenska j. kan uppdelas
i en privaträttslig och en offentlig-rättslig del.
De förstn. bestämmelserna, som reglera den
enskildes befogenheter och skyldigheter i
jakthänseende gentemot andra och i viss mån även mot
det allmänna, återfinnas framför allt i lag om
rätt till jakt 3/o 1938 samt i lagarna om
lapparnas rätt till renbete 1928. Allmänna regeln är,
att. jakträtt tillkommer jordägaren på honom
tillhörigt område. Utarrenderas detta, följer
jakträtten med arrendet, såvida ej annat uttryckligen
överenskommes. Denna jakträtt är dock ej
oinskränkt utan i vissa avseenden begränsad för
tillgodoseende av andras och allmänna intressen. Var
och en, som vill idka jakt på annan mark än den
han äger el. brukar, är skyldig att erlägga
jaktvårdsavgift. — Den offentlig-rättsliga delen av j.
innehåller dels förvaltningsrättsliga bestämmelser,
dels sådana med ekonomisk-rättslig samt
straffrättslig och processuell innebörd. De förstn.
fin
nas i instruktion för Domänverket Vs 1935, k. k.
25/n 1927 ang. tillgodogörande av Kronans
jakträtt samt k. k. 3/e 1938 ang. omhändertagande
för Kronans räkning av dödade och fångade djur
m. m. De ekonomiska bestämmelserna äro att
söka i K. m:ts jaktstadga 3/e 1938. Sistn.
författning bestämmer bl. a., när, med vilka vapen och
hur man får jaga. De där införda grundläggande
bestämmelserna kompletteras med fristående
kungörelser. Sål. utfärdas årl. i juni en k. k. om
fridlysning av vissa djurarter under jaktåret. Vidare
finnes en k. k. 21/i2 1951 ang. skydd för djurlivet
å vissa platser.
Jaktleopardsläktet, se Gepardsläktet.
Jaktlopp, terräng- el. hinderlöpning till häst,
där de tävlande ha att först följa en ledare (eng.
master) för att därefter på dennes tecken rida i
kapp till målet. Jfr Jaktridning.
Jaktpass, bevis om av utländsk undersåte el.
i utlandet boende svensk undersåte erlagd
jaktvårdsavgift. J. erhålles efter skriftlig ansökan
hos landsfiskalerna på landet och magistraten i
städerna utom Stockholm, där ansökan inges till
överståthållareämbetet. Avgiften utgår f. n. med
100 kr för helt jaktår el. 10 kr för period om
två på varandra följ, dagar. Jfr Jaktkort.
Jaktplan, se Jaktflygplan.
Jaktpolis, j akttillsyningsman med polismans
befogenhet.
Jaktprov, bruksprov med bedömning av
jakthundar anordnas av de olika kennelklubbarna till
ledning för aveln. J. utföras under förhållanden,
som i möjligaste mån likna de vid verklig jakt,
och bedömningen av hundarnas egenskaper och
prestationer sker av auktoriserade domare.
Jaktridning (eng. hunting) leder sitt ursprung
från England och äger rum bakom hundar,
antingen efter levande vilt, hets-, p a r f o r c
e-el. v i 11 j a k t, el. efter av en ”släpdragare”
utlagd vittring, s 1 ä p j akt. Lämpligt avstånd
mellan hundarna (m e u t e n) och ryttarna
(jaktfältet) regleras av en ledare (master), som vanl.
biträdes av en h u n t s m a n, som närmast har
hand om hundarna, samt av två p i k ö r e r.
Saknas hundar, kan j. ordnas i form av
snitsel-j akt, varvid ledaren följer ett med
pappersremsor (snitslar) markerat spår, el. också kan
jaktfältet förfölja en särsk. framsänd ryttare, jakt å vue.
Samlingsplatsen för en jakt benämnes
rendez-vous. Under jakten bör ryttaren, uppmärksamt
följande ledaren, om möjligt bibehålla den plats
han från början valt samt undvika att störa
övriga jaktdeltagare. Vid målet för jakten, h
a-1 a 1 i, blottas h. handen och sträckes upp under
ett ljudligt rop ”halali”. Efter jaktens slut
utdelas i allm. kvistar till de ryttare, som fullföljt
ritten. Hästar, som särsk. användas för j.,
kallas hunters; de äro av kraftig typ med god
hoppförmåga och uthållighet.
Jakträd, se Brödfruktträd.
Jakträtt, se Jaktlagstiftning.
Jaktsignaler på jägarhorn el. jakthorn ha
sedan äldsta tider brukats för att leda jakten, då
deltagarna ofta kunde bli spridda över stora
områden. J. förekomma ännu bl. a. på sällskapsjak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
