Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakobshavn - Jakobs kyrka - Jakobson, Roman - Jakobsson, Theodor - Jakobsstav, gradstock - Jakobsstaven - Jakobs stege, jakobslejdare - Jakobstad - Jakobstadt - Jakobs älv - Jakob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Jakobshavn—Jakob Ulfsson
316
Jakobshavn [-hann], kolonidistrikt och syssel
i Västgrönland vid Diskobukten. S:a 1,700 inv.
Huvudort Jakobshavn; c:a 600 inv.
Betydande hälleflundrefiske.
Jakobs kyrka, i Stockholm, se Jakobs
församling.
Jakobson, Roman, rysk-judisk språkforskare
(f. 1896), efter filologiska studier i Moskva
anställd vid ryska legationen i Prag, senare prof,
i Brünn. Efter 1938 har J. varit verksam bl. a. i
Danmark, Sverige och U.S.A. J:s tidigare
forskningar voro ägnade den tjeckiska litteraturen och
metriken. Utanför slavisternas krets är J. mest
känd som en av de ledande inom den s. k.
fono-logien. Hans fonologiskt och strukturlingvistiskt
orienterade arbeten behandla dels rent slaviska
problem, dels allmänspråkliga. Med sitt arbete
”Kindersprache, Aphasie und allgemeine
Lautge-setze” (i ”Språkvetenskapliga sällskapets i
Uppsala förhandlingar 1940—42”, 1942) har J. insatt
barnspråkets och de språkpatologiska fenomenens
problem i deras språkvetenskapliga sammanhang.
Jakobsson, Gustaf T h e o d o r, militär,
museiman (1883—1952), officer vid
Boden-Karls-borgs art.-reg. 1904, överstelöjtnant 1936,
överste 1948. J. var chef för Arméförvaltningens
artilleridep:s kontrollavd. 1919—33. Han knöts
till det nuv. Armémuseum 1930, blev 1932 dess
föreståndare, från 1937 med titeln styresman,
samt avgick 1949. Under hans ledning
omdanades helt Armémuseum, varvid det betydligt
utökades. J. har utg. ”Lantmilitär beväpning
och beklädnad under äldre Vasatiden och Gustaf
II Adolfs tid” (1938), ”Artilleriet under Karl
XH:s-tiden” (1943) och ”Svenskt lantförsvar
från medeltid till nutid i Armémuseum” (1945).
J. var initiativtagare till Svenska vapenhistoriska
sällskapet.
Jakobsstav, gradstock (lat. ba’culus Jacob,
ra’dius astrono’micus), ett av Levi ben Gerson (d.
1344) beskrivet astronomiskt instrument för
mätning av vinkelavstånd.
Längs staven ae (se
fig.) är en tvärstav cd
förskj utbar och inställes
så, att den, sedd från
a, täcker avståndet
mellan de båda punkter,
vilkas vinkelavstånd skall
mätas. Denna vinkels
storlek är då bestämd av cd:s läge på ae,
vilken senare är så graderad, att vinkeln direkt
kan avläsas. Man kan öka antalet tvärstavar till
2 (fg) el. flera för att öka mätningens
noggrannhet och för att kunna nyttja mindre
tvärstav vid mätning av mindre vinklar. Från mitten
av 1500- till in på 1700-talet användes j. även
av sjömännen för att mäta solens höjd.
Jakobsstaven, namn på de tre stjärnor, som
bilda Orions bälte.
Jakobs stege, j a k o b s 1 e j d a r e, sjöv.,
replejdare med trästeg på akterkant av mast el. stång.
Jakobstad, fi. Pietarsaari, stad i Vasa län,
Finland, vid Bottniska vikens kust; c:a 13,000
inv., övervägande svensktalande. — J. är
uppkallat efter riksmarsken Jakob De la Gardie och
anlades 1652. Den fick 1793 egen stapelrätt.
Staden hade en storhetstid som handels- och
sjö-fartsstad under förra hälften av 1800-talet.
Numera har J. främst betydelse som industriort. —
Bebyggelsen består övervägande av låga trähus.
Bland större byggnader märkas kyrkan (uppförd
1731), Malmska gården, med museum och
stads-bibl., rådhuset (uppfört 1877), brandkårshuset
(arkitekt T. Grut) m. fl. Friluftsskulpturer: J.
L. Runebergs staty (Valter Runeberg) och
hjältegraven (Ville Vallgren). Bland större
industriföretag märkas Ph. U. Strengberg & co. ab:s
tobaksfabrik (grundad 1762). Uthamn vid
Alholmen. J. fick järnvägsförbindelse med
österbottniska stambanan över Bennäs 1887. Staden
har en omfattande export av
träförädlingsproduk-ter. Svenskt samlyceum och finsk mellanskola. J.
är J. L. Runebergs födelsestad. — Litt.: Alma
Söderhjelm, ”J:s historia” (3 bd, 1907—-14); O.
Nikula, ”Malmska handelshuset i J.” (1948).
Jakobstadt [jä’kåp/tat], lett. Jèkabpils, stad i
s. ö. Lettland, på Dünas s. strand; 5,800 inv.
Vid J. stod 26A 1704 ett slag, vari A. L.
Lewen-haupt med 3,000 svenskar och 2,000—3,000
polacker under Sapieha tillfogade den till c:a 15,000
uppgående rysk-litauiska hären ett svårt nederlag.
Jakobs älv (fi. Vuoremijoki, no. Jakobselv),
gränsflod mellan Sovjetunionen och Norge, rinner
i n. riktning och mynnar i Ishavet; längd 28 km.
Jakob Ulfsson, ärkebiskop i Uppsala (d.
1521). Han studerade vid univ. i Rostock och
Paris samt uppehöll sig 1465—70 vid påvehovet
i Rom. Där gjorde han en lysande karriär inom
hemlandets kyrka: 1468 utnämndes han till
ärkedjäkne i Växjö, 1469 till ärkebiskop i Uppsala i
tävlan med konung Karl Knutssons och det
nationella partiets kandidat, Tord Pedersson Bonde,
som redan 1468 blivit ämbetets faktiske
innehavare. J. mötte vid hemkomsten intet motstånd,
då både konung Karl och Tord Pedersson
avlidit. Redan 1471 stod han i spetsen för en mot
Sten Sture oppositionell stormannafraktion, och
han bibehöll sin inställning, ehuru vid vissa
tillfällen mera dämpad. Sedan den av J. ledda
rådsmajoriteten förklarat Sten Sture avsatt, blev
ärkebiskopen av denne innesluten på Stäket 1497,
men en dansk här nödgade herr Sten att
upphäva belägringen och (okt. 1497) enl. J :s önskan
hylla konung Hans som rikets härskare. Efter
utbrottet (1501) av resningen mot denne tvangs
J. av Sten Sture (juni 1502) att åter uppge
unionskonungens sak. Även sedermera framträdde
han flera gånger som Sturepartiets motståndare.
1512 var han ledare för den rådsmajoritet, som
motarbetade Sten Sture d. y:s val till
riksföreståndare. 1514 avgick J. från ärkestolen och
levde i tillbakadragenhet till sin död, dock i
bestämd opposition mot Sten Sture d. y. — På det
kyrkliga och kulturella området har J :s
livsgärning alstrat varaktigare frukter än på det
politiska. Uppsalas univ:s grundläggning (1477) är
i det väsentliga hans verk. I det hela framstår
han som en typisk sen-medeltida kyrkofurste av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
