Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istorp - Istrandscha dag - Istrati, Panaït - Istrien - Istrum - Isvestija - Isvolskij, A. P. - Isyxa - Isälv - Isättika - Itacolumit - Itakonsyra - Itala - Italia - Italiaexpeditionen - Italia irredenta - Italien - Geografisk och geologisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Istrandscha dag—Italien
220
och Bollebygds kontrakt; tillhör storkommunen
Horred.
Istra’ndscha dag, östtrakiskt randberg i europ.
Turkiet. Når i Magiada 1,035 m ö. h.
Istra’ti [fr. utt. -ti’], P a n a i t, rumänsk
författare, skrev på franska språket (1884—1935).
I. förde länge ett vagabonderande liv, genom
Balkanländerna, Mindre Asien, Syrien, Egypten
och Italien. Under tiden hade han lärt sig franska
och nedskrev på detta
språk en serie
självbiografiska skildringar, sammanfattade
under titeln ”Les récits
d’Adrien Zograffi”,
innehållande ”Kyra
Kyralina” (1924; sv.
övers. 1926), ”L’Oncle
Angheel” (1925; sv.
övers. 1928), ”Les
Haidoucs” (1925) och
”Domnitza de Snagov”
(1926); denna serie
fortsatte han 1926
med ”Codine” och
”Mikhail”. Bland hans senare arbeten märkas ”Vie
d’Adrien Zograffi”, 1—4 (1933—35). L, som
hade förbindelse med äldre ryska kommunister,
besökte 1927 Moskva men blev snart
desillusionerad inför vad han upplevde, varom han vittnade
i ”Vers 1’autre flamme” (3 bd, 1929: 1. ”Après
seize mois dans 1’URSS”; sv. övers. ”Mot den
fjärran elden”, 1930; 2. ”Soviets 1929”; 3. ”La
Russie nue”). I. besatt en sällspord förmåga att
giva färg, liv och rörelse åt sina skildringar, där
passionernas tragik och brottens fasa
skoningslöst blottas.
I’strien, it. Istria, halvö på n. dalmatiska
kusten, tillhör sedan 1947 Jugoslavien med undantag
för den n. ö. delen, som ingår i fristaten Trieste.
Inv. utgöras av kroater, slovener och italienare.
I. hörde i forntiden till Illyrien, erövrades i 2:a
årh. f. Kr. av romarna, förenades 789 e. Kr. av
Karl den store med Frankiska riket, kom 976 till
hertigarna av Kärnten och hade sedan växlande
herrar, till sist republiken Venedig, vilken 1797
avträdde större delen av I. till Österrike. Genom
freden i Pressburg 1805 miste Österrike I., som
lades först till konungariket Italien, sedan till
Illyriska provinserna. Det återtogs 1813 av
Österrike och tillföll i freden i S:t-Germain 1919
Italien. Efter 2:a världskriget kom I. till
Jugoslavien.
Istrum, socken i Skaraborgs län, Valle härad,
n. ö. om Skara; 27,7a km2, 299 inv. (1951).
Upptages i v. av jämn slätt och skog, i ö. av
gruskullar och småsjöar. 833 har åker. Egendom:
Rem-ningstorp. Kyrka gemensam med Eggby. Ingår
i Värnhems, I:s, Eggby, öglunda och N. Lundby
pastorat i Skara stift, Billings kontrakt; tillhör
storkommunen Valle.
Isvestija, se Izvestija.
Isvolskij, A. P., se Izvolskij, A. P.
Isyxa, en vid bergbestigning använd lätt
stål
hacka, fastsatt på ett omkr. 1 m långt, smalt skaft,
försett med isdubb.
Isälv, dets. som glaciärälv, se Glaciär.
Isättika, kem., se Ättiksyra.
Itacolumit, glimmerhaltig kvartsit el. sandsten,
som i tunna plattor ibland visar sig böjlig ung.
som sulläder.
Itakonsyra [-å’n-],
metylenbärnstens-„TT _ rnnu s y r a, kan även uppfattas
L>-LL2 LvJwll . . j • . • .
som ett derivat av citron-
M L___syra, ur vilken i. bland
2_____andra ämnen bildas vid
torrdestillation.
I’tala, se Bibelöversättningar, sp. 926.
Ita’lia, it. namnet på Italien.
Itäliaexpeditionen, se Nobile, U.
Ita’lia irrede’nta, se Irredentism.
Italien, it. Italia, off. Repubblica italiana,
republik i mell. Sydeuropa; 300,894 km2; 47,021,000
inv. (4/ii 1951). Huvudstad Rom, 1,559,664 inv.
(1951; exkl. förorter).
Geografisk och geologisk översikt. I. omfattar
den mellersta av de sydeuropeiska halvöarna
jämte delar av angränsande fastland samt öarna
Sardinien och Sicilien ävensom en del mindre öar
längs landets kuster. 2:a världskriget medförde
för I. bl. a. förlusten av vissa gränsområden. Enl.
Paristraktaten (10/2 1947) avstod I. 4 gränsdistrikt
vid Lilla S:t Bernard, Mont-Cenis-platån, Mont
Tabor och Mont Chaberton-området samt Tineas
och Royas övre dalgångar till Frankrike
(sammanlagt 718 km2), största delen av prov. Venezia
Giulia (Istrien), Zara-kommunen samt
Pelagosa-öarna i Adriatiska havet till Jugoslavien (7,827
km2) och staden Trieste med kringliggande
område (738 km2) till friterritoriet Trieste. (1938
omfattade I. 310,177 km2 och hade då 43,430,000
inv.). — I:s nordligaste punkt är Vetta d’Italia
(i Tyrolen), 470 6’ n. br., den sydligaste på
fastlandet Capo dell’ Armi (Kalabriens sydspets),
37° 55’-
I. kan indelas i Norditalien, Apenninska halvön
och öarna. Norditalien (Italia settentrionale)
begränsas i s. av linjen Spezia-Rimini och består
av två lika stora men skarpt skilda områden,
det norditalienska slättlandet el. Poslätten och
berglandet, vars huvuddel Alperna och deras ö.
forts, bilda en ram kring slätternas n. del. Öst
alpernas italienska del omfattar
Bergamaskalper-na, Rätiska alpernas s. del, det höga, av
kristal-liniska bergarter uppbyggda Ortlermassivet
(3,902 m), s. delen av de likaledes kristalliniska
ötztal- och Zillertalalperna, Sarentinska alperna,
Dolomiterna och Karniska alpernas s. sluttningar.
Västalpernas italienska del består till en del av
di-naridernas v. utlöpare, en smal kalkzon mellan
slätten och de egentliga Alperna. De italienska
Västalpernas förnämsta massiv äro Monte Rosa (4,633
m), Gran Paradiso (4,061 m) och Monte Viso (3,841
m). S. om Stura-dalen resa sig Havsalperna och
dessas högsta parti, det kristalliniska
Argentara-massivet (3,297 m). Även här följer gränsen i det
stora hela vattendelaren. Alpkedjans yttersta
utlöpare åt detta håll, Liguriska alperna, ligga helt
inom I. De nå i ö. till det 465 m höga passet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
