Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel (stat) - Författning - Vapen och flagga - Mått och mynt - Ekonomisk-geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Israel
206
Tell-Aviv 14/s 1948 vid upphörandet av det
brittiska mandatet över Palestina. I
oavhängighetsför-klaringen åberopades Balfourdeklarationen och
FN:s rekommendation i nov. 1947 om Palestinas
uppdelning i en arabisk och en judisk stat. Inga
statsgränser nämndes och ha ännu icke definitivt
fastställtsi. I. omfattar större delen av förutv.
Palestina inom demarkationslinj er, som bestämts
efter krig med de arabiska grannstaterna (se
nedan). I:s areal anges till 20,850 km2; lh 1951
hade I. 1,535,000 inv., varav omkr. 1,364,000
judar, 120,000 muhammedaner, 35,000 kristna och
15,000 druser. 1940—51 invandrade över 700,000
judar till I. Största antalet, 239,038 pers.,
anlände 1949 (huvuddelen av arabinvånarna på
israeliskt område flydde under kriget). Hebreiska
är officiellt språk. Huvudstad sedan 1950 är
off. Jerusalem (den israeliska delen 150,000
inv.). ”Politisk” huvudstad är Tel-Aviv.
Vid statens grundande 1948 blev
nationalrå-det, Vaad Leumi, provisoriskt riksråd och dess
exekutiva organ provisorisk regering.
Arbetarpartiet Mapais ledare David Gurion blev
premiärminister och Jewish Agencys representant
i FN, M o she Shertok (S haret t, efter
senare namnändring), utrikesminister. Till
provisorisk statspresident valdes C h a i m W e i
z-mann. Haganah (se d. o.) blev reguljär armé,
och allmän värnplikt påbjöds.
Oavhängighets-förklaringen ledde till krig med Arabiska
förbundets stater. Redan på morgonen 15/s inträngde
trupper från Egypten, Irak, Libanon, Syrien och
Jordanien i Palestina för att bevara detta som
arabiskt land. FN:s säkerhetsråd ingrep och
utsåg greve Folke Bernadotte till medlare. Fyra
veckors vapenvila inleddes n/6, men striderna
började åter V7. Ny, icke tidsbegränsad vapenvila
trädde i kraft 19/7 men bröts flera gånger av
bägge parterna. 17A mördades greve Bernadotte
av judar i Jerusalem. Ehuru de egyptiska
trupperna i början vunno framgångar och den av
britter utbildade Arabiska legionen från
Jordanien fick fast grepp om det inre, mellersta
Palestina, segrade judarna före årets slut. De
be-mäktigade sig förutom de i FN:s delningsplan
nämnda områdena även v. Galiléen och lyckades
hålla Nya staden i Jerusalem. I. slöt 24/a 1949
vapenstillestånd med Egypten; egypterna behöllo
blott en liten ockupationszon i s. Med Libanon
ingicks vapenstillestånd 23/s s. å.
(demarkationslinj e: Libanons och Palestinas förkrigsgräns).
Vapenstilleståndsavtalet med Jordanien 3A s. å.
gällde även det av irakiska trupper besatta
området. Jordanien behöll det inre, centrala
Palestina som ockupationszon och i Jerusalem Gamla
staden. Enligt vapenstilleståndsavtalet med Syrien
2% s. å. blev gamla gränsen Palestina—Syrien
demarkationslinj e. — 25/i s. å. valdes en
konstituerande församling (Knesef). Valet blev en seger
för socialdemokratiska partiet Mapai. Chaim
Weizmann valdes 16/a till president. I mars s. å.
bildade Gurion en koalitionsregering med stöd av
liberalerna och ortodoxa grupper.
Regeringsprogrammet upptog en 4-årsplan för I:s ekonomiska
utveckling och fördubbling av befolkningen
ge
Israels flagga.
nom immigration. I. har erkänts de facto el. de
jure av mer än 50 stater och upptagits som
medlem av FN (1949). President Weizmann avled
1952 och fick till efterträdare Yitzhak
Ben-Z v i. — Ang. geografiska förhållanden m. m.
se Palestina.
Författning. Enl. den provisoriska
statsförfattningen är I. en suverän demokratisk republik,
vilken som nationalhem skall mottaga alla judar,
som önska slå sig ned på dess område. Den
lagstiftande makten utövas av ett genom allmän
rösträtt valt enkammarparlament. Valsättet är
proportionellt. Varje medborgare, som har fyllt 21
år, äger rösträtt och kan vid fyllda 25 år bli
deputerad. Domare, ämbetsmän och officerare få
dock icke väljas. Statspresidenten har ung.
samma ställning som Frankrikes statschef men med
starkt begränsad rätt att upplösa parlamentet. Han
väljes för 5 år. Premiärministerämbetet är
inrättat efter brittiskt mönster.
Vapen och flagga. Vapen (fastställt 1949):
i blått fält
sjuar-mad ljusstake,
åtföljd å båda sidor
av en olivkvist och
med ISRAEL i
hebreisk skrift
nedtill. — Flagga:
vit med två
horisontala blå fält
och i mitten belagd
med en
davidsstjär-na (hexagram).
Mått och mynt.
Metersystemet är
obligatoriskt sedan
1947. Myntenhet är
det israeliska
pun
det (£1) å 1,000 mils el. prutot-, det infördes
17/8 1948 i st. f. och med samma värde som det
sedan 1927 använda palestinensiska pundet (£P).
Ekonomisk-geografisk översikt. De geografiska
huvudregionerna i I. äro: 1) slätterna
(kustslätten; Jisreelslätten, Jordandalen); 2) Galiléens
och Samariens högplatåer med Gilboa och
Kar-mels berg; 3) Negeb (det forna Iduméen).
Slätterna äro de mest intensivt odlade områdena och
hysa huvuddelen av citrusfrukt- och
vinodlingarna. På Jisreelslätten bedrives mest ”mixed
far-ming”, i Galiléen därjämte även spannmåls- och
fruktodling. Negeb, som upptar mer än V2 av
I:s areal, är ännu till stor del öken, men
kommer i växande omfattning under kultur, där
vattenreservoarer och irrigation kunna anordnas.
— Bebyggelsen på landsbygden har efter
judarnas besittningstagande av landet delvis ordnats
efter helt nya principer. Så finnas dels
kommunal kollektivbebyggelse (kibbuts), kooperativ
småbrukarbebyggelse (moshav ovdim) och
icke-kom-munala kollektiv (moshav shitufi), dels också
vanliga byar med privatägda jordbruk (moshava). —
Vid upprättande av staten Israel överflyttade
den arabiska befolkningen (c:a V2 mill.) till
grannländerna Jordanien och Libanon.
Industrien utvecklas raskt och spelar en bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
