Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Växtvärlden - Djurvärld - Befolkning - Näringslivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Island
176
på ön endemiska typer. — På det isländska
höglandet över 700 m förekomma i skyddade lägen
gräs- och myrmarker och t. o. m. oaser med
örter och buskvegetation. På sluttningarna finnas
samhällen av gräsmarks- och myrtyper, i dalarna
och låglandet förekomma även resligare växter,
i regel bildande endast låga buskage, men i väl
skyddade lägen når björken, huvudsaki. Betula
tortuosä, bortåt 10 m höjd, och även rönn, asp
och videarter kunna nå relativt ansenlig höj d.
Djurvärld. I:s fauna är fattig. Några
landdäggdjur torde kanske, med undantag av
polar-räven knappast ha funnits, innan I. koloniserats,
då husdjur, möss och sedermera (1770)’ även ren
infördes. Fågelfaunan, rik på individer, omfattar
omkr. 120 arter, bland dem islandsfalk, havsörn,
dvärgfalk, snöuggla, korp, fjällripa, åtskilliga
vadare och simfåglar, ss. islom, islandsknipa,
sångsvan, på fågelbergen bl. a. lunne- och stormfåglar,
alkor. Kräldjur och amfibier saknas. Den lägre
landfaunan utgöres av spindlar och 700 arter
insekter, de flesta steklar, tvåvingar och
skalbaggar. Havsfaunan är rik på säl, tand- och
bardvalar; av fiskearter finnas omkr. 125, därav 4,
bland dem lax, forell och ål, i sött vatten.
Befolkning. Inv. äro ättlingar av norska
invandrare med någon inblandning av keltiskt blod.
Folkmängden har under de senaste 50 åren
fördubblats i antal. Blott c:a 14,000 km2 el. 13% av
arealen kunna anses bebodda. Endast få och små
städer finnas, näml, utom huvudstaden Reykjavik
med 55,980 inv. (1950), Akureyri med 7,439,
Hafnarf jöröur 5,055, Vestmannaeyjar 3,699,
isa-f jöröur 2,827, Siglufjöröur 3,060 m. fl. Under
bilens nya era ha I:s första landsbyar börjat
bildas.
Näringslivet har undergått en kraftig
förändring under det sista halvseklet. 1940 livnärde
sig 31,6% av befolkningen av lantbruk, 21,9%
av industri, 16,3% av fiske och 17,3 °/o av
handel och kommunikationer. Lantbruksbefolkningens
tillbakagång har kompenserats genom införande
av lantbruksmaskiner, vilka höjt lantbrukets
produktivitet. Fiskets avkastning har mångdubblats
under denna period, då större och bättre båtar
och effektivare fiskredskap ha anskaffats, och
fisket är nu I:s viktigaste näringsgren.
Lantbruk. Försöksvis har konstaterats, att
kornodling går att bedriva på I., men f. ö.
finnas icke plöjda åkrar utan endast gödslade
slåtter-vallar kring gårdarna. Även på naturlig äng
erhåller man hö. 1941—45 producerades i medeltal
per år 133,300 ton hö på gödslade slåttervallar
och 87,900 ton hö på naturlig äng. Skörden av
potatis var under samma tid i medeltal 8,500 ton
och av rotfrukter 1,500 ton. Drivhuskulturen har
gjort stora framsteg under de sista åren. För
uppvärmning av drivhusen använder man sig av
de varma källornas vatten; mest odlas tomater.
Den viktigaste grenen av lantbruket är b
o-skapsskötseln. Av får och hästar har I. i
förhållande till inv.-antalet flera än något annat
europeiskt land. 1950 uppgick fårens antal till
402,000. Hästarnas antal var s. å. 42,000,
nötboskapens 42,000 och hönsens 130,000. Köttvaror
Isländsk bondgård. Ur H. Malmberg och H. P. Briem,
”Island”.
produceras tillräckligt för landets behov, likaså
mejerivaror.
Fiske. Torsk och sill äro de viktigaste
fiskslagen i ekonomiskt avseende. Torskfisket
försiggår året runt. Huvudsäsongen infaller under
jan.—maj, när torsken kommer in till
sydvästkusten för att leka. Under denna tid fiskas
torsken mestadels med garn samt på senare tid
även med snurrevad. Fångsten isas på trålarna
och seglas direkt till England el. Tyskland. Förr
torkades nästan hela torskfångsten, men senare
har man övergått till att salta det mesta.
Saltfisken såldes till Medelhavsländerna. Den
modernaste förädlingsmetoden är att skära fisken i
filéer och snabbfrysa den. Denna industri fick
ett kraftigt uppsving under 2:a världskriget, och
nu finnas ett 80-tal moderna snabbfryserier
på I. Två sillarter uppträda vid I. Den ena,
känd under handelsnamnet islandssill, kommer i
juni till nordkusten och försvinner igen i början
av sept. Den andra sillarten förekommer i
huvudsak vid I:s syd- och sydvästkust. Det mesta
av sillfångsten bearbetas i sillfabrikerna till
sillmjöl och sillolja. En del saltas för export.
Sverige har sedan länge varit den viktigaste
exportmarknaden för den isländska saltsillen och köpte
därav före 2:a världskriget i runt tal 160,000
tunnor pr år el. c:a 2/3 av I:s
förkrigsproduk-tion av saltsill. I slutet av 1948 hade I. 692
fiskefartyg på tillsammans 53,576 bruttoton.
Härav voro 49 trålare.
Industrien beräknas ge uppehälle åt c:a
V3 av I:s befolkning el. mer än någon annan
näringsgren. I:s enda storindustriföretag är
sillfabrikerna, av vilka de flesta äro lokaliserade
till nordkusten med centrum i Siglufjöröur.
Vidare märkas livsmedelsindustrier,
fiskmjölsfabri-ker, fryserier m. m.
Handel. I:s folk är hänvisat till att från
utlandet skaffa en stor del nödvändighetsartiklar,
ss. vegetabiliska livsmedel, bränsle, maskiner och
manufakturvaror. Kostnaderna täckas huvudsaki.
genom export av fiskeriprodukter.
Importens totalvärde uppgick 1950 till
543,2 mill. isl. kr; de viktigaste importvarorna
äro: spannmål, trä- och pappersvaror, textilvaror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
