Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iraner - Iranska språk - Irapuato - Iravadi, Irrawaddy - Irazú - Irbis el. snöleopard - Irbit - Ireland, John - Irenaeus - Irene - Irene (bysantinsk kejsarinna, 752—803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Iranska språk—Irene
124
talande inbyggarna i Iran. Det iranska
folkelementet är sammansatt av det till sin omfattning
och karaktär ännu knappast kända
förindoeuro-peiska folkelementet, de indoeuropeiska
invandrarna samt i historisk tid inkomna
invandrings-böljor från semitiskt (araméer, araber) och
turkiskt håll. Det indoeuropeiska elementet spelar
numera en täml. underordnad roll; däremot är
det väl sannolikt, att det förindoeuropeiska
folkelementet i hög grad bestämmer raskaraktären.
Till i. höra perser, kurder, belutsjer, afghaner,
pamirfolken, ett flertal stammar vid Kaspiska
havets s. och s. v. kust samt osseterna. Antalet i.
torde uppgå till c:a 20 mill. Under årtusendet
f. Kr. var Västturkestan och s. Ryssland iranskt,
och under årtusendet e. Kr. fram till
mongolherraväldet spelade sogderna en enastående roll som
kulturbärare i Centralasien.
Iranska språk bilda tills, m. de närbesläktade
indiska den indoiranska språkfamiljen av
indoeuropeiska språk. Från forniransk tid äro
litterärt kodifierade avestiska och
fornper-s i s k a. Det medeliranska stadiet representeras av
pehlevi, sogdiskan, sakiskan, tillika
med den föregående påträffad bland de märkliga
östturkestanska fynden, och a 1 a n i s k a n,
ala-nernas språk. Till nyiransk tid höra de
kaspiska dialekterna (vid s., s. v. och delvis v.
kusterna av Svarta havet) och kurdiskan.
Nyiranska äro även bal ü cl (i Belutsjistan och
däromkring), delad i en nordlig och en sydlig
dialekt, afghaniskan (i Afghanistan, på
persiskt område i v. och Indusområdet), P a m i
r-dialekterna, y a gh n ö bi (vid floden
Yaghnob) och ossetiskan. Se vidare
Persiens språk.
Irapuato [iraproa’tå], stad i staten
Guana-juato, Mexico, 1,793 m ö. h. i ett rikt
jordbruks-distr.; 61,000 inv.; järnvägsknut.
Irava’di, I r r a wad dy, Burmas huvudflod,
rinner upp nära gränsen till Tibet på c:a 28°
n. br. Den uppstår ur ett stort antal i
Namkiu-bergen (4,800—6,000 m ö. h.) belägna källfloder.
Längre mot s. passerar floden den vidsträckta
Mandalayslätten, där den 96 m ö. h. mottager
sin största biflod Chindwin från h. Här är I.
2 km bred i febr, och 12 i aug. Vid Prome, 200
km från havet, börjar det 40,000 km2 vida,
fruktbara deltat, som I. tillsammans med Sittang byggt
ut i Martabanviken och vars flodarmar sluta i
breda estuarier. Liksom Ganges täckes det
innanför estuarie- och mangrovebältet av ofantliga
risfält. Med källfloderna beräknas I. ha en längd
av 2,250 km och ett dräneringsområde av 410,000
km2. I. är en av världens bästa flodtrafikleder.
Visserligen äro blott den västligaste och den
östligaste deltaarmen segelbara, men stora flodångare
trafikera I. hela året ända till Bhamo, 1,200 km
från havet. Fastän en järnväg nu parallellt med
floden går ända till Myitkyina, är I. alltjämt
Burmas viktigaste trafikled.
Irazü [-so’], vulkan i Costa-Rica.
I’rbis el. s n ö 1 e o p a r d, Félis u’ncia (i’rbis),
ett kattdjur från mellersta Asien och Sibirien, till
Irbis.
storlek och färgteckning närmast liknande
leoparden. Längd 220 cm (därav svansen 90),
bog-höjd 60 cm. Pälsen är lång, yvig, gulvit med
svarta fläckar. I :s byte utgöres av vildfår,
vildgetter o. dyl.
Irbi’t, stad i n. delen av Uralbergens
industri-och gruvregion inom Sverdlovskområdet, RSFSR,
vid floden I. och järnvägen Sverdlovsk—Tavda;
23,500 inv. (1933; 11,732 1926). Mångsidig
industri. Den bekanta Irbit-mässan, näst
Nizjnij-Novgorod-mässan den största i Ryssland,
upphörde fr. o. m. 1930.
Ireland [ai’aland], John, engelsk tonsättare
(f. 1879), studerade pianospel för Cliffe och
komposition för Stanford vid Royal College of
Music i London. L, som är en av Englands mest
framträdande tonsättare, bidrog kring sekelskiftet
verksamt till den engelska musikens
pånyttfödelse. Han är mest bekant genom kammarmusik,
pianostycken och sånger.
Irenåè’us, biskop av Lyon, kyrkofader (f. i
början av 2:a årh. e. Kr., d. efter 190). I. var
född i Mindre Asien. Han var gnosticismens
störste motståndare; hans i en lat. övers, (och
grek, brottstycken) bevarade huvudskrift mot
denna (”EJenchos”, Vederläggning av den falska
gnosis; skriven omkr. 185) är fortfarande den
viktigaste källan för kännedomen om
gnosticis-men. Starkt betonade I. episkopatet som bärare
av den äkta traditionen. Likaledes betonade I.
den apostoliska trosbekännelsen som läronorm.
Han bidrog så på flera sätt till kyrkans
katoli-sering. I. utbildade, bl. a. i sin andra bevarade
skrift (Utläggning av den apostoliska
förkunnelsen), den urkristna läran om gudamänniskan
Jesus, dennes historiska liv, död och uppståndelse
till människornas frälsning. — Monogr. av W.
Schmidt (1934).
Irene, grek, myt., gudinna, se Eirene.
Irene, bysantinska kejsarinnor.
1) I. (752—803), 769 förmäld med Leon (IV).
Efter Leons död (780) övertog den lidelsefullt
maktlystna I. styrelsen för sin omyndige son
Konstantin VI. Exalterat from, hade I. hemligen
ogillat sin mans bildfientliga politik. Nu
sammankallade hon i Nicaea ett kyrkomöte (787), som åter
införde bilddyrkan. Hon störtade sin son och lät
blända honom (797)- Hon innehade nu ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
