Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter - Utveckling - System - Fossila insekter - Insektshärjningar - Insektsbekämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Insekter
54
■olika form, ibland påminnande om urinsekterna
(c amp od ei f o r m), ibland masklik
(eruci-form).
I:s system. Nedan återgivna system grundar
sig huvudsaki. på H. Weber. Av de talrika
fossila ordn. medtagas blott de viktigaste, betecknade
med f-
I. Underklass Oligoentomata.
i. Ordn. Collembola, hoppstjärtar.
II. Underklass Myrientomata.
i. Ordn. Protura.
III. Underklass Euentomata.
A. Thysanura.
i. Ordn. Entognatha (Diplura),
larvborstsvan-sar.
2. Ordn. Ectognatha (Thysanura s.str.),
fjäll-borstsvansar.
B. Pterygota, vinginsekter.
a. Paleoptera.
i. Överordn. Palaeodictyopteroidea^.
i. Ordn. Palaeodictyoptera.
2. Ordn. Megasecoptera.
2. Överordn. Libelluloidea.
i. Ordn. Protodonata, urtrollsländorf.
2. Ordn. Odonata (Paraneuroptera),
trollsländor.
3. Överordn. Ephemeroidea.
I. Ordn. Ephemerida (Plectopterd),
dagsländor.
b. Neoptera.
4. Överordn. Perloidea.
i. Ordn. Plecoptera, bäcksländor.
5. överordn. Embioidea.
i. Ordn. Embiodea, spinnfotingar.
6. överordn. Orthoptera.
i. Ordn. Protorthoptera, urrätvingarf.
2. Ordn. Grylloblattoidea,
syrsborstsvan-sar.
3. Ordn. Saltatoria, hopprätvingar.
4. Ordn. Phasmida, vandrande pinnar el.
spökskräckor.
5. Ordn. Dermaptera, tvestjärtar.
6. Ordn. Hemimerida (Diploglossata).
7. Överordn. Blattaeformia.
1. Ordn. Protoblattoidea, urkackerlackorf.
2. Ordn. Blattoidea, kackerlackor.
3. Ordn. Mantodea, bönsyrsor.
4. Ordn. Isoptera, termiter.
5. Ordn. Zoraptera, marklöss.
8. Överordn. Psocoidea.
i. Ordn. Copeognatha (Psocoptera),
stöv-sländor.
2. Ordn. Phthiraptera, äkta löss och
päls-ätare.
9. Överordn. Thysanopteroidea.
1. Ordn. Thysanoptera (Physopoda),
blås-fotingar el. tripsar.
10. Överordn. Hemiptera, halvvingar.
1. Ordn. Homoptera, växtsugare.
2. Ordn. Heteroptera, skinnbaggar el.
stinkflyn.
n. överordn. Neuropteroidea.
1. Ordn. Neuroptera, nätvingar.
2. Ordn. Mecoptera, klosländor.
3. Ordn. Trichoptera, nattsländor.
4. Ordn. Lepidoptera, fjärilar.
5. Ordn. Diptera, tvåvingar.
6. Ordn. Aphaniptera (Suctoria,
Sipho-naptera~), loppor.
12. överordn. Hymenopteroidea.
1. Ordn. Hymenoptera, steklar.
2. Ordn. Strepsiptera, vridvingar.
13. Överordn. Coleopteroidea.
1. Ordn. Coleoptera, skalbaggar.
Fossila insekter. Dylika äro funna i kol- och
torvavlagringar el. i sediment i sjöar, där de
drunknat och hastigt nedbäddats. Talrika i. äro
också funna i bärnsten och kopal. De tidigaste
säkra fynden härstamma från devonperioden. De
påminna om nutida dagsländor och trollsländor
samt äro av betydande storlek, ända till 17,3 cm
Fig. 11. Fossil av kackerlacka
från stenkolsformationen i
England. Se även bild vid
Bärnsten.
vingbredd. Från stenkoistiden äro många i.
kända, som delvis likna nu levande ordningar och
grupper; särskilt talrika äro kackerlackorna (fig.
n) och phasmiderna samt trollsländor av
ofantlig storlek, mätande 60—70 cm mellan
vingspetsarna. I trias hittas skalbaggar och steklar samt i
jura alla andra nuvarande ordningar utom
fjärilarna, som först uppträda under tertiärperioden.
Insekthärjningar. Många skadliga i. uppträda
periodiskt så talrikt, att de vålla stor skada på
de växter, av vilka de livnära sig. I allm.
mot-väges den starka förökningsförmåga, som i. på
grund av sin fruktsamhet ha, av en mängd
hämmande
faktorer, vilka dels
äro klimatiska, dels
utgöras av i:s
många fiender
bland däggdjur och
fåglar el. bland i.
själva, t. ex.
para-sitsteklar och
para-sitflugor, el. också
av sjukdomar,
vållade av svampar
el. bakterier.
Jämvikten kan
emellertid rubbas på
många sätt. Ofta
sker det genom att
människan sprider
en skadeinsekt från
ett land till ett
annat, utan att de
fiender, som i
dennas hemland hålla den i schack, följa med.
Mycket ofta står massförökningen i direkt
samband med att kulturen av näringsväxter spritt
sig över stora områden, så att i. fått starkt
ökade utvecklingsmöjligheter. Ibland står
härjningens uppkomst i samband med att ifrågavarande
i. genom människans åtgöranden drivits över från
en vild växt till en odlad (så t. ex. k o 1 o r a
doskalbaggen, se d. o.). Se vidare
Skogsträdens skadedjur och Trädgårdens skadedjur,
Löv-skogsnunnan och Sköldlöss.
Insektbekämpning. När denna inriktas mot
växtätande i., kunna åtgärderna indelas enl.
följ, schema: A) Förebyggande åtgärder, som
kunna riktas antingen mot värdväxten el. mot
dess parasit. I förra fallet kan man antingen
söka få fram el. använda redan förefintliga
motståndskraftiga typer av växten. B) Man kan
använda yttre faktorers inflytande på växtens
mottaglighet mot insektangrepp, antingen genom
lämpliga gödslingsåtgärder, genom att modifiera
temp. och fuktighet el. genom att ändra om
såddtiden. C) Åtgärderna mot skadeinsekter
kunna inriktas på att döda dem i marken, t. ex.
genom djupplöjning före sådden, el. på att gynna
skadeinsekternas fiender (den biologiska
metoden) el. på att fånga insekterna i fällor el. på
att förgifta dem. De kemiska metoderna ha
alltmer vunnit utbredning. Utspridningen av de
kemiska medlen på kulturväxterna sker genom be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
