Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingeniörsvetenskapsakademien - Ingenjör - Ingenjörsinspektionen - Ingenjörkår - Ingenjörsofficersskolan - Ingenjörpark - Ingenjörsvetenskap - Ingenjörtrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 Ingenjör—Ingenjörtrupper 16
består av preses, två v. preses och verkst. dir.,
vilken bär titeln professor, samtliga utsedda av
K. m:t I:s publikationer äro IVA:s handlingar
och IVA:s meddelanden, i vilka huvudsaki.
publiceras resultaten av undersökningar, vartill
I. medverkat, samt tidskr. IVA för
teknisk-vetenskaplig forskning, som utkommer med 6 nr per
år. För synnerligen framstående teknisk
gärning utdelar I. sin stora guldmedalj samt för
förtjänstfull teknisk insats sin guldmedalj. Dessa
liksom övriga utmärkelsetecken utdelas i regel
vid akad:s högtidssammankomst på årsdagen
24/io. I regel vartannat år präglas till samma
tillfälle en medalj till minnet av framstående
tekniker el. uppfinnare.
Inom området för forsknings- och
utredningsarbete har I. under åren gjort betydande
insatser. För många frågor arbeta kommittéer under
I:s hägn, ss. korrosionsnämnden,
köldbehand-lingskommittén, svetskommissionen,
transport-forskningskommissionen och åskkommissionen.
I. har genom initiativ och stöd verksamt
bidragit till Tekniska museets skapande. I I VA:s
försöksstation, Stockholm, ett
laboratorium med möjligheter till försök i halvstor
skala och med gemensam verkstad o.a.
servisavdelningar, ställer I. laboratorielokaler och viss
service till förfogande åt större och mindre
forskningsgrupper. 1950 uppfördes en andra
laboratoriebyggnad för stationens räkning. —
Initiativtagare till I. var kommerserådet Axel
F. Enström, som tjänstgjorde som I:s verkst.
dir. t. o. m. 1940, då han efterträddes av prof.
Edy Velander.
Ingenjör [in/an-], tekniskt-teoretiskt utbildad
person, vars arbetsuppgifter helt el. delvis avse
byggnadsteknik, industriell el. industribetonad
verksamhet. Med ordet in genier os betecknade
i början av 1500-talet spanjorer och italienare
de byggmästare, som uttänkte och byggde
kastmaskiner för krigsbruk. Först ett par årh.
senare började ett civilt i.-yrke att framträda vid
sidan av det militära, närmast i samband med
den industritekniska utveckling, som ledde till
och åtföljde den ”första industriella
revolutionen” vid slutet av 1700-talet. Den första högre
tekniska läroanstalten var École polytechnique i
Paris (1794), följd av liknande inst. i Prag
(1806), Wien (1815), Berlin (1820), Karlsruhe
(1825), Stockholm (1846), Zürich (1855) o. s. v.
— Ordet i. användes i en mängd
sammansättningar, som mera anknyta till verksamhetens
art än till utbildningen, t. ex. verkstads- och
of-fertingenjör; dessutom som tjänstetitel, t. ex.
marin-, byrå-, ban- och hamningenjör. Rena
utbildningstitlar äro civilingenjör, bergsingenjör,
diplomingenjör, doktoringenjör, sjöingenjör. Vid
försvaret finnas i. inom samtliga tre
försvarsgrenar.
Ingenjörinspektionen, militär myndighet
under ingenjörinspektören, organiserad
enl. 1936 års försvarsordning. Jämlikt 1942 års
försvarsbeslut omorganiserades I. till en
ingen-jöravd., ingående i Arméinspektionen. Denna avd.
ingår sedan 1948 i Arméstaben.
Ingenjörinspek
tören ansvarar närmast för ingenjörtruppernas
organisation, utrustning, personal och utbildning.
Ingenjörkår, militär officerskår med uppgift
bl. a. att bidraga till utvecklingen av det
militära ingenjörväsendet, att såväl i fred som krig
uppgöra förslag till och verkställa utförandet
av befästningar samt för militära ändamål
erforderliga väg- och broarbeten, ävensom att i
fält ingå som tekniska rådgivare i högre
kvarter och staber. Sverige erhöll redan 1635 en
fast organiserad i. (se Fortifikationskåren). — I.
som benämning för truppförband, se
Ingenjörtrupper.
Ingenjörofficersskolan, se
Truppslagsofficers-skolor.
Ingenjörpark, krigsv., förråd av maskiner,
verktyg och materiel för befästnings-, bro-,
väg-och förstöringsarbeten.
Ingenjörsvetenskapsakademien, se
Ingeniörs-vetenskapsakademien.
Ingenjörtrupper, trupper, som utför svårare
tekniska arbeten i fält och ingå som ett särskilt
truppslag i samtliga makters arméer. Deras
viktigaste uppgifter äro att snabbt ordna och
underhålla väg-, bro- och färj förbindelser, att
undanröja av fienden anordnade mineringar och hinder
samt utföra förbindelseförstöring och
fördröjande fältarbeten. För brobyggnad medföras dels
färdig krigsbromateriel, dels maskiner och
verktyg för utförande av fältbroar av tillfällig
materiel. Dessutom medföres materiel för
över-skeppning. I övr. ingår en omfattande teknisk
utrustning, ss. traktorer, tryckluftdrivna sågar,
kranar m. m. I. sammanföras vanl. i komp, och
batalj., mera sällan i reg. Därtill komma ofta
särsk. materielförband, ss. brokomp.,
materiel-plutoner m. m. I vissa länder användas
ingenjörtroppar för direkt samverkan med inf. i de
främsta linjerna; vanl. finnes dock härför
utbildade pionjärer (stormpionjärer). — Behovet
av i. framträdde först under 1600- och
1700-talen. Redan romarna hade dock särskilt
manskap för bro- och befästningsarbeten. Under
medeltiden anställdes särskilda skansbyggare i en
del arméer. I Sverige uppsattes i slutet av
1600-talet ett kompani fältpionjärer, som
förlädes till Pommern. Kompaniet övergick dock
snart till vanligt inf .-kompani. I slutet av
1700-talet uppsattes åter pionjärkårer, avsedda
för fästningsbyggnadsarbete vid Stralsund och
Sveaborg. Dessa kårer upplöstes dock snart.
Först 1855 erhöll Sverige en verklig i. genom
det i Stockholm uppsatta
Sappörkompa-n i e t. Sedan ytterligare 2 kompanier blivit
uppsatta, erhöll truppen namnet Pontonj ä
r-bataljonen, ehuru den även utgjorde
sap-pör- och minörtrupp. 1873—78 uppsattes och
förlädes till Karlsborg ytterligare en bataljon
med samma uppgifter, men denna benämndes
Sappörbataljonen. 1892 förändrades
namnen till Svea, resp. Göta ingenjörbataljon,
varvid samtidigt särskilda parkkompanier för
krigs-broarbeten uppsattes. Genom 1901 års
härordning tillkommo Bodens ingenjörkår och
Fälttelegrafkåren. Svea och Göta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
