Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ineffektiv - In effigie - Inertia - Inessivus - Inexakt - In extenso - Infallsplan - Infam - Infami - Infandum, regina, jubes renovare dolorem - Infant och infantinna - Infanteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Ineffektiv—Infanteri
942
Ineffektiv, overksam, gagnlös.
In efffgie, lat., i avbild; fordom lät man
ibland hänga el. bränna in effigie, d. v. s.
bilden av en flydd livdömd.
Ine’rtia, lat., tröghet.
Inessivus, se Kasus.
Inexa’kt, otillförlitlig, ofullständig, mindre
noggrann.
In exténso, lat., ”i (hela) utsträckningen”,
helt och hållet, utan förkortning.
Infallsplan, fys., det plan, som innehåller den
infallande ljusstrålen och normalen till ytan i
infallspunkten.
Infallsvinkel, vinkeln mellan en ljusstråle
och normalen till den reflekterande el. brytande
ytan i den punkt, där strålen träffar den.
Infäm (av lat. nekande in och fäma, rykte),
nedrig, skändlig.
Infami (lat. infåmia; se Infam), vanära,
skändlighet, nedrighet, skymfligt tillmäle, smädelse. —
I äldre rättsspråk betecknade ordet i. en
minskning i medborgerligt anseende, med vilken en
försämring i medborgerlig rättsställning var
förbunden.
Infa’ndum, regina, jube’s renoväre dolörem,
lat., ”drottning, du bjuder mig förnya den
outsägliga smärtan”, citat från Vergilius
(Aenei-den II).
Infa’nt och i n f a n t i’n n a (sp. och port,
in-fa’nte och infa’nta, av lat. infans, barn), spansk
och portugisisk titel för kungliga prinsar och
prinsessor.
Infanteri kallas det till fots stridande
truppslaget. I forntidens grekiska, makedoniska och
romerska härar, där i. var huvudtruppslaget, kan
man särskilja lätt i., vilket hade på avstånd
verkande vapen (slunga, båge och kastspjut) samt
lätt skyddsutrustning, och tungt i., som förde
lans, svärd och tung skyddsutrustning. Med det
romerska rikets förfall och medeltidens inträde
sjönk i:s betydelse, och rytteriet intog dess plats
som huvudtruppslag. Först med stadsväsendets
uppkomst, med schweizarnas frihetskamp och
husitkrigen under 1300- och 1400-talen uppstod
på nytt ett stridsdugligt i. i de schweiziska och
spanska härarna, i de tyska landsknektsarméerna
och i de svenska bondeuppbåden. Införandet av
eldhandvapen stärkte än mer i:s betydelse. På
1700-talet försågs i. överallt med bajonett, vilken
börjat införas i mitten av 1600-talet. Under
1800-talet ombeväpnades i. allmänt med rafflade
bak-laddningsgevär. Bakladdningen möjliggjorde för
skytten att lägga sig ned och undandra sig
upptäckt. Vid åhr:s slut infördes repetervapen och
röksvagt krut. 1900-talets början företedde
bilden av ett enhets-i., likformigt beväpnat och
organiserat. Under 1 :a världskriget uppstod en
oavbruten strävan att öka i:s eldkraft och att
minska dess sårbarhet. Såväl lätta som tunga
automatvapen (kulsprutegevär, lätta och tunga
kulsprutor), kastvapen (granatkastare,
gevärsgra-nater) samt i.-kanoner infördes i stor
utsträckning. Under närstrid begagnade i. handgranater
samt ett stort antal särsk. för skyttegravsstrider
avsedda vapen. Infanteristen försågs med
per
sonliga skyddsmedel: mot projektiler stålhjälm,
i.-sköld och bröstharnesk, mot stridsgaser
gasmask och överdragskläder. För att höja ett
anfallande i:s kraft infördes stridsvagnar, och
dessas uppträdande medförde införandet av
pansar-värnspjäser och -gevär. Ävenledes försågs i. med
medel för rökutveckling: rökhandgranater och
rökfacklor. Efter 1 :a världskriget blev gruppen
lägsta i.-förbandet. Den räknade omkr. 10
man och var i allm. försedd med ett lätt
automatvapen. 4—5 grupper bildade en pluton,
3—4 plutoner ett gevärskompani. Tunga
kompanier bestodo av kulsprute- och
granatkastarplu-toner. 3—4 gevärskompanier och 1 tungt
kompani bildade i.-bataljonen, 3 bataljoner ett i.-reg.
och 2 reg. en i.-brigad. I:s tross svällde på gr. av
den förstärkta beväpningen och det stegrade
ammunitionsbehovet ut till ett mycket stort
häst-och fordonsantal.
I :s utveckling omedelbart före, under och efter
2:a världskriget har framför allt kännetecknats av
kraven på ökad rörlighet och eldkraft.
Rörligheten har främst tillgodosetts genom att
i. tillförts transportmedel. Det mest
lättförflyt-tade i. är det, som transporteras med flygplan.
Det ”vanliga” i. är som regel motoriserat i
sådan utsträckning, att det kan transporteras i
omgångar med förbandets egna fordon. Vissa
i.-förband kunna t. o. m. förflyttas i en omgång
på förbandets motorfordon (motor-i.). I några
arméer, t. ex. den svenska, är cykeln det
viktigaste transportmedlet. Även hjultraktorn har
visat sig användbar för ernåendet av ökad rörlighet.
Införandet av en lätt och ändamålsenlig utrustning
har också bidragit till att öka rörligheten. E 1
d-kraften har tillgodosetts genom förbättrad
vapenutrustning. Huvuddelen av
”gevärsinfanteris-tema” äro numera utrustade med kulsprutepisol el.
automatgevär. I plutonen ingå som regel lätta
kulsprutor. Skyttekompaniet består vanl. av 3
gevärs-plutoner och 1 tung pluton, i vilken ingå
granatkastare och kulsprutor. Vid kompaniet finnas
därjämte lätta pansarvärnsvapen. Bataljonen består
oftast av 3 skyttekompanier och 1 tungt kompani,
i vilket som regel ingå granatkastare, kulsprutor
och pansarvärnspj äser, ibland även i.-artilleri.
Utöver de i i.-reg. vanl. ingående 3 bataljonerna
har regementschefen oftast till sitt förfogande
i.-artilleri-, pansarvärns-, granatkastar-,
kulsprute-, luftvärns- och pionjärförband. I den
amerikanska armén ingår t. o. m. ett
stridsvagns-förband i i.-reg. Denna ökade eldkraft har
möjliggjorts genom att en stor motoriserad
ammu-nitionstross införts samt att pansarvärnsvapen
och i.-artilleri i stor utsträckning äro lätta,
rekylfria pjäser, vilka kunna sättas in i de främsta
linjerna. — För ledning av L-reg. finns en mycket
väl utvecklad signalorganisation. Som regel kan
sålunda varje chef ned till plutonchef nås av
högre chef per radio. I. anses fortfarande vara
huvudtruppslaget, ty det är i., som, understött av
övriga truppslag, erövrar och försvarar terrängen.
De psykiska såväl som de fysiska påfrestningarna
på infanteristen äro utomordentligt stora, enär
denne mer än soldaterna ur andra truppslag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
