Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induktion - Induktionsapparat, induktorium, gnistinduktor - Induktionsbevis - Induktionselektricitet - Induktionsmotor, asynkronmotor - Induktionsmätare - Induktionsregulator, vridtransformator - Induktionsugn - Induktiv - Induktiv belastning - Induktiv dämpning - Induktor - Induktorium - In dulci jubilo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Induktion—In dulci jubilo
934
Induktion (av lat. indücere, leda, föra in),
i) (Log.) Slutande från enskilt till allmänt.
För att vara strängt logiskt bindande måste i.
utgå från kännedom om allt det enskilda, som
har det allmänna till sin bestämning. Som i
allm. en så omfattande analys är förenad med
betydande svårigheter, har i., fattad på detta
sätt, mindre användbarhet. Man brukar därför
nöja sig med att man funnit en viss
bestämning gälla i många eller de flesta fall (i n d u
k-tionsbevis el. induktivt bevis). På
den vägen kommer man dock ej längre än till
sannolikhet. Ju större induktionsfältet
(antalet undersökta fall) är, dess större är
sannolikheten. På i. grundas ej blott den moderna
naturforskningen utan även den jämförande
språkforskningen.
2) (Fys.) a) Magnetisk i. Ett
järnstycke blir i närheten av en magnet självt en
magnet; magnetens ”fält” förstärkes näml., där
det genomgår järnet. Järnstycket säges då ha
fått inducerad magnetism. — b)
Elektrostatisk i., äldre beteckning för
elektrisk influens (se Elektriska fält). — c)
Elektromagnetisk i., induktion i
vanligaste bemärkelse, betecknar de fenomen, då
elektrisk spänning alstras i en ledare genom
inverkan av magnetfält. Se Elektricitet,
Elektro-magnetism och Foucaultska strömmar.
Induktionsapparat, induktorium, g n i s
t-i n d u k t o r, apparat, avsedd för framställning
av högspända induktionsströmmar. Kring en
rak jämkärna, sammansatt av isolerade
järntrådar (för undvikande av virvelströmmar), har
man lindat en primärledning, isolerad
från järnkärnan och bestående av relativt få varv
(upp till 500) grov tråd, som matas med
avbruten likström (primärspolen). Avbrotten
ske automatiskt; vid mindre i. genom en
ham-maravbrytare, vid större i. genom en’
wehnelt-avbrytare el. en turbinavbrytare. Parallellt med
avbrottsstället har man kopplat en k o n d
en-sa t o r. Därigenom minskas gnistbildningen,
och strömavbrottet blir mera momentant.
Kondens*atorn har stor betydelse även i andra
avseenden, och dess kapacitet måste noga
avvägas, för att i. skall uppnå sin högsta
prestationsförmåga. Då en wehneltavbrytare användes,
blir kondensatorn överflödig.
Sekundärledningen, mellan vars poler induktionsspänningen
erhålles, består av ett mycket stort antal varv
Induktionsapparat.
S strömomkastare, K kondensator, U avbrytare, här
tänkt som en kvicksilveravbrytare med ett snabbt
vibrerande platinastift.
tunn tråd (sekundärspolen), väl isolerad
från primärledningen genom ett rör av ebonit
el. bakelit. Numera lindas icke tråden utefter
spolens hela längd utan får bilda en rad av flata,
skivformiga trådrullar, sinsemellan
seriekoppla-de och väl isolerade från varandra. Man
uppnår härigenom, att trådar, mellan vilka hög
potentialdifferens råder, icke komma i närheten
av varandra^ och risken för genomslag minskas.
Sedan trådskivorna placerats och
sammankopplats, övergjutes hela spolen med isolermassa. —
Ganska snart efter Faradays upptäckt av
induk-tionen 1831 började konstruktioner av
induk-tionselektriska apparater komma i
bruk, bl. a. Siemens cylinderinduktor. Apparaten
erhöll 1850 av Ruhmkorff sitt karakteristiska
utseende (induktionsrulle, Ruhmkorffs
rulle). De viktigaste förbättringarna ha
sedan kommit genom Fizeau 1853 (införandet av
kondensatorn) och genom Poggendorff 1855
(se-kundära spolens uppdelning i separata
trådskivor). 1860 lyckades man uppnå gnistlängder på
42 cm; numera har man kunnat framställa
gnistor på över 1 m längd.
Induktionsbevis, log., se Induktion 1).
Induktionselektricitet, elektricitet, alstrad
genom elektromagnetisk induktion.
Induktionsmotor, asynkronmotor, se
Elektriska maskiner, sp. 484.
Induktionsmätare, se Elektriska
mätinstrument, sp. 496.
Induktionsregulator,
vridtransformator, apparat för reglering av spänningen i en
växelströmsanläggning. Till konstruktionen
överensstämmer i. huvudsaki. med en
asynkronmotor, vars rotor dock icke får rotera fritt utan
som därför tjänstgör som transformator. Genom
vridning av rotorn kan den i denna del
inducerade spänningen, så vitt det gäller enfasig
växelström, regleras kontinuerligt. Vid flerfasig
växelström uppstår ett roterande fält, och den i
rotorn inducerade spänningen förändras därför
vid vridning icke till sin storlek men däremot
till fasläget. Spänningsreglering åstadkommes
härvid på så sätt, att den oreglerade spänningen
från rotorn tillföres en spänningskomponent, vars
fasförskjutning regleras genom vridning av
rotorn. Härigenom erhålles en resulterande
spänning, som kan varieras mellan summan av och
skillnaden mellan den oreglerade spänningen och
tillsatsspänningen.
Induktionsugn, se Elektriska ugnar, sp. 507.
Induktiv, som grundar sig på induktion.
Induktiv belastning, belastningen inom en
växelströmsanläggning, där strömmen är
fasför-skjuten efter spänningen.
Induktiv dämpning, dets. som
elektromagnetisk dämpning i betydelsen virvelströmsdämpning.
Indu’ktor (av lat. indücere, införa), elektrot.,
se Induktionsapparat.
Induktorium, se Induktionsapparat.
In du’lci jübilo, lat., ”i ljuvlig jubelsång”,
be-gynnelseorden av en folkkär makaronisk (halvt
tysk, halvt latinsk) sång, känd från omkr. 1350,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
