Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indikator - Indikatorer - Indikerad hästkraft - Indikeringsmedel - Indiktion - Indirekt - Indisciplinär - Indiska fikon - Indiska mandlar - Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Indikatorer—Indiska oceanen
922
därför hellre efter piezoelektrisk princip, varvid
diagrammet blir synligt på och kan fotograferas
från ett oscilloskop. Andra, nyare typer av i.
teckna ett fortlöpande tidsdiagram (sålunda ej
en sluten slinga) av trycket, ofta samtidigt för
flera cylindrar, varvid trycket i varje arbetsfas
uttages via till cylinderrummen anslutna
backventiler medelst elektromagnetiskt el. mekaniskt
styrda öppningar. Det erhållna diagrammet
kommer på detta sätt att återge medeltalet för ett
stort antal arbetscykler.
Ordet i. användes även i andra tekniska
sammanhang, t. ex. i termerna gasindikator (för
koloxid, gift- och stridsgaser) och girindikator.
Indikatorer, ämnen, som ange när en kemisk
reaktion nått slutet el. något annat på förhand
angivet tillstånd. Särsk. viktiga äro de i., vilka
användas inom acidimetrien el. alkalimetrien och
vilka genom färgomslag visa, när en lösning
övergår från sur till alkalisk reaktion el.
omvänt. Så är t. ex. lackmus röd i sur och blå
i alkalisk lösning. Till sin natur äro dessa i.
antingen svaga syror el. svaga baser, vilka i
jonform ha annan färg än i odissocierat tillstånd.
Färgen blir därför beroende av deras
dissocia-tionstillstånd och därigenom av lösningens
surhets-, resp, alkalitetsgrad. En serie i. har
framställts för bestämning av surhetsgraden el.
vätejonkoncentrationen, som uttryckes i PH. De olika
i. ha ett visst omslagsområde, som framgår av
nedanst. tab.:
Indikator Färgomslag pH
Tymolblått ............ röd—gulbrun 1,5— 3
Metylorange ........... röd—gul 3 — 4,5
Metylrött ............. röd—gul 4,5— 6
Bromkresolpurpur ...... gulbrun—lila 5,5— 6,s
Bromtymolblått ........ gul—blå 6 — 7,5
Kresolrött ............ gul—röd 7,5— 8,5
Fenol ftalein ......... färglös—röd 8,5— 9
Tymolftalein .......... färglös—blå 9 —10
Vid titrering av starka syror el. baser kan vilken
som helst av i. från metylorange t. o. m.
fenol ftalein användas. Vid titrering av svaga syror
måste man använda en i., vars omslag ligger på
den alkaliska sidan, ss. fenolftalein, och vid
titrering av svaga baser en i., vars omslag ligger
på den sura sidan, ss. metylorange. I annat fall
är neutralisationen icke fullständig vid
färgomslaget, som dessutom blir oskarpt.
Indikerad hästkraft, se Hästkraft.
Indikéringsmedel, krig sv., hjälpmedel för att
avgöra, när stridsgaser finnas närvarande i
farlig mängd. Flera stridsgaser reagera momentant
med den mänskliga organismen, så att man
aldrig behöver taga fel på deras närvaro. En del
gaser äro emellertid luktlösa, ss. t. ex. koloxid.
Den och andra luktlösa gaser kunna påvisas med
särskilt preparerade papper m. m., som visa
färgomslag vid förekomst av ifrågavarande gaser.
S. k. luftgaser indikeras genom särskilda
indi-keringsapparater, vilka ge ett generellt utslag för
de flesta stridsgaserna av denna kategori. Med
hjälp av dessa apparater kan man även uppskatta
gaskoncentrationen.
Indiktiön (av lat. indicere, giva till känna),
urspr. beteckning för beloppet av den grundskatt
inom Romerska riket, vilken sedan Hadrianus’
tid plägade regleras vart femtonde år. Därpå
övergick i. att betyda först finansåret, sedan
femtonårsperioden mellan två skatteregleringar.
Som kronologisk term börjar i. nyttjas på
300-talet e. Kr. Man räknar med 3 olika i n d i
k-tionscykler, börjande på olika dagar av
året. Den grekiska i. börjar V», Bedas i. 24/s,
den romerska el. påvliga i. 23/i2 el. Vi. För
att finna den i., som svarar mot ett bestämt år,
adderas 3 till årtalet, varpå summan divideras
med 15; den därvid erhållna resten är i. (blir
resten = 0, är i. = 15). Den så beräknade i.
gäller för ifrågavarande år intill den dag, då
ny i. börjar.
I’ndirekt, på omvägar, medelbar. —
Indirekt anföring, se Direkt anföring. —
Indirekta skatter, se Skatt. — Indirekt
valsätt, se Val.
Indisciplinär (till lat. in-, icke, och disciplina,
uppfostran, ordning), adj.: som visar brist på
disciplin.
Indiska fikon, bot., se Kaktusväxter.
Indiska mandlar, bot., se Combretaceae.
Indiska oceanen, den minsta av de tre
oceaner, i vilka världshavet indelas. I. begränsas i
n. av Asien, i ö. av Ostindiska övärlden ned till
Timor, Australien till Tasmaniens sydspets samt
meridianen genom denna (1470 ö. Igd), i s. av
Antarktis och i v. av meridianen genom Kap
Agulhas (200 ö. Igd) och Afrika. Till I.
räknas alltså den del av S. ishavet, som ligger
mellan de nämnda meridianerna. I. uppdelas av
några till djup av mindre än 4,000 m
uppskjutande ryggar och platåer i flera djupa bäcken.
Genom hela oceanen sträcker sig i huvudriktningen
n. n. v.—s. s. ö. den centralindiska ryggen.
Madagaskar vilar på en särskild undervattensplatå,
som skiljes från Afrika genom den 3,500 m
djupa Moqambiquekanalen. I s. ö. övergår
centralindiska ryggen i Kerguelenplatån, som vid
500 s. br. sträcker sig till 1100 ö. Igd och som
genom den delvis mindre än 1,000 m djupa
Ker-guelen-Gaussbergryggen förbindes med Antarktis.
Den ö. om centralindiska ryggen liggande delen
av I. utgör ett sammanhängande bäcken med i
allm. över 4,500 m djup. Däri framträda dock
två bäcken med över 5,000 m djup, näml, det
sydaustraliska bäckenet (el. Jeffreys grav)
utanför Australiens sydkust samt det stora
indo-australiska bäckenet, som utbreder sig från
Sundaöarna och Australien till Chagosöarna.
Mitt i detta bäcken ligger den 6,459 m djupa
Whartongraven, och i n. ö. sträcker sig längs
Javas kust den långa och smala Sundagraven,
vari lodats I:s största djup, 7,455 m. På 300
s. br. ligger i ö. ett bälte med s a 11 h a 11 över
36 °/oo, s. därom avtager salthalten och är vid
Antarktis’ kust mindre än 33,5 °/oo. I de v.
delarna av I. är salthalten c:a 35,5 %o, stiger dock
i Arabiska havet till över 36,5 %o samt i Röda
havet och Persiska viken än högre, i deras inre
delar till över 40 %o. — Ytvattnets temp. är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
