Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Undervisningsväsen - Tidningar - Försvarsväsen - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Indien
902
Lärarinna undervisar barn i räkning mccl hjälp av en
kulram.
för vissa nationellt-hinduiska institutioner. I de
övriga kasterna fanns en viss läs- och
skrivkunnighet, förmedlad av elementära skolor. — Den
anglo-indiska regimen understödde till att börja
med de traditionella infödda skolformerna, vartill
kommo ett antal av missionärer inrättade skolor
av västerländsk typ. 1835 lade generalguvernören
Lord W. Bentinck radikalt om undervisningen
efter västerländsk modell och med engelska som
enda språk i alla högre skolor. Närmare
utstakades linjerna för den högre och lägre
undervisningen av Sir Ch. Wood 1854. Genom
skolreformen 1859 inrättades tre slags skolor:
prima-ry schools, secondary schools och colleges, de
senare stundom knutna till univ.; de meddelade den
undergraduate study, som ledde till de egentliga
universitetens postgraduate study. 1857
tillkom-mo de första univ., i Kalkutta, Madras och
Bombay, ännu de ledande. I. har nu 24 univ.; av dem
äro hindu-univ. i Benares (1916) och det
muhammedanska i Aligarh (1920) starkt konfessionellt
betonade. Det första univ., som helt meddelade
undervisning på ett inhemskt språk (urdu) i st. f.
engelska, var Osmania Univ. i Hyderabad
(1918). De sista univ. ha tillkommit för
landsdelar, som genom delningen av I. i två stater
behövde egna lärdomscentra: East Punjab Univ.
1947 och Gauhati Univ. i Assam 1948. — Flera
forskningsuniv. och inst. finnas. Mest känt är
Viqvabhäratl Univ. i Santiniketan (v. Bengalen),
grundat av R. Tagore 1922. — Allmän skolplikt
är i princip beslutad, men dess genomförande
stöter ännu på stora svårigheter. 1931
beräknades antalet läskunniga till 8 ”/o 1940 till 12,1%.
Tidningar. F. n. torde antalet i I. utg. tidn.
närma sig 1,500; därjämte märkas c:a 300 tidskr.
De viktigaste tidn. äro The Statesman, Amrita
Bazar Patrika med dess inhemskspråkiga
pendang Ananda Bazar Patrika samt den bengaliska
Jugantar (samtliga utg. i Kalkutta), vidare The
Times of India (Bombay), Indian Eexpress och
The Hindu (Madras).
För svar sväsen. Den omorganisationskommitté,
The Armed Forces Reconstruction C ommitte e,
som bildades i juni 1947 med marskalk C.
Auchinleck som ordf, och vilken hade till
uppgift att fördela de reguljära indiska styrkorna
mellan Indiska unionen och Pakistan, tilldelade
unionen bl. a. 15 infanterireg., 12 pansarförband
och 18 V2 artillerireg. Avsikten är att utöver den
reguljära armén, som omfattar c:a 400,000 man,
skapa en reservarmé på 130,000 man samt en
frivillig organisation för män mellan 18 och 35 år,
som främst skall användas till luft- och
kustförsvar.
Flotta. Ovannämnda kommitté tilldelade
unionen 4 sloops, 2 fregatter, 1 korvett och 12
minsvepare. Senare har flottan även tilldelats en
kryssare på 7,000 ton samt 3 jagare. Flottans
personal uppgår till omkr. 1,000 officerare m. m.
och 10,000 man. Avsikten är att skapa en
eskader, omfattande ett hangarfartyg samt kryssare
och jagare.
Flygvapnet. Omorganisationskommittén
tilldelade Indiska unionen 8 av de 10 divisioner,
som vid krigets slut ingingo i indiska flygvapnet.
Antalet divisioner skall utökas till 20 divisioner.
Ett antal engelska officerare äro i tjänst inom
flygvapnet. Moderna reaktionsj aktplan skola
tillföras landet. Flygplanen ha tidigare helt erhållits
från England. En inhemsk flygindustri har byggts
upp Under de senaste åren.
Författning och förvaltning. Den 1946 valda
konstituerande indiska församlingen antog 1949
Indiska unionens författning, vilken därefter
trädde i kraft 1950. Urspr. avsedd att för hela
L skapa förbundsorgan för utrikespolitik,
för-svarsväsen och kommunikationer, såg den
konstituerande församlingen genom India Independence
Act av 1947 sin uppgift ändrad till att konstituera
ett av Storbritannien oberoende dominion, Indiska
unionen, vars territorium genom uppdelning av
Brittiska Indien i Indiska unionen och Pakistan
hade begränsats väsentligt. Om Indiska unionens
politiska indelning se ovan. Furstes ta temas
inlemmande i unionen fullbordades genom att
Hyderabad och Mysore accepterade författningen.
Kashmir är dock ännu omstritt.
Unionsparlamen-tet kan genom lag upprätta nya delstater, öka el.
minska varje stats territorium och ändra dess
gränser och namn.
I författningen fastslås, att hindi i
devanaga-riskrift är officiellt språk; under en
övergångstid av 15 år skall engelska alltjämt användas som
statsspråk.
Som chef för unionens exekutivmakt står en
president, som utses av ett valkollegium,
omfattande dels unionsparlamentets båda hus, dels
delegerade, vilka genom proportionell valmetod
utsetts av legislaturerna i de delstater, varav
Indiska unionen är sammansatt. Sitt ämbete
innehar Indiska unionens president i 5 år, såvida icke
parlamentet dessförinnan genom impeachment
skiljer honom därifrån för brott mot
författningen. Han kan sammankalla, prorogera och
upplösa parlamentet med vissa inskränkningar. Så är
han skyldig sammankalla det minst 2 gånger om
året och att upplösa den folkvalda kammaren
efter 5 år, såvida han icke proklamerat nödläge,
i vilket fall han kan utsträckta parlamentets
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
