Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre, 1. Johan - Ihre, 2. Albrecht - IHS - Ij, Het Ij - IJmuiden - Ijo - IJssel, IJsel - IJsselmeer - Ijuhy - Ikalis - Ikarios - Ikariska havet - Ikaros - IKL - Ikon - Ikonodul - Ikonografi - Ikonoklast - Ikonoskop - Ikonostas - Ikosaeder - Ikositetraeder - Ikterus - Iktinos - Iktus - Iktyol, Iktyologi - Iktyosaurier - Il (kemi) - Ilbak, Ella - Ile-de-France
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
IHS—Ile-de-France
848
Av stor vikt äro I:s undersökningar över den
s. k. Snorres Edda (prosaiska Eddan), som han
visade ha tillkommit som ett slags handbok i
poetik för unga skalder. I. sysslade även med
den äldsta nordiska historien (bl. a. yrkade han
med historiska belägg på Fornjotska ättens
avförande ur den nordiska konungalängden) och
runorna. I fråga om dessas ålder drog han i
här-nad mot den gamla uppfattningen, som företrätts
av bl. a. O. Rudbeck, samt visade i avh. ”De
runarum in Suecia antiquitate (1769), att de på
sin höjd gå upp till 500-talet e. Kr.
I. är den förste, som på ett avgörande sätt
bryter med den Rudbeckska skolans okritiska
språkliga forskningsmetoder och ohistoriska
åskådningar. Som vetenskaplig lärare och
uni-versitetsman är I. en av de allra främsta i den
svenska humanistiska forskningens historia, och
han är otvivelaktigt Sveriges främste
språkforskare under äldre tid. — I:s språkliga samlingar
och korrespondens har efter hand sedan 1908
deponerats i Uppsala univ.-bibl. — Litt.: J.
Sverd-rup i Nord, tidskr. 1920; A. Grape, ”Ihreska
handskriftsamlingen” (2 bd, 1949).
2) Albrecht Elof L, den föreg:s sonson,
från 1843 friherre, ämbetsman (1797—1877),
ka-binettssekr. 1831, t. f. hovkansler 1838—40,
ecklesiastikminister 1840, t. f. chef för Utrikesdep.
1840—42, utrikesstatsminister 1842—48.
IHS, ett av Kristi monogram, bildat av de
tre första bokstäverna i namnet I e s u s, skrivet
på grekiska (1H.S0YS).
Ij [éi], Het I j, se Amsterdam.
IJmuiden [éi’moidan], fiskehamn i prov.
Noord-Holland, Nederländerna, vid Nordsjön;
1,200 inv. Ändpunkt för Nordsjökanalen. I. var
under 2:a världskriget bas för tyska
motortorpedbåtar.
Ijo, fi. Ii, kommun i Uleåborgs län, Finland,
vid kusten av Bottniska viken; 565 km2, 5,400
inv. I kommunen finnes exporthamn för
trävaror. Kyrkan är uppförd av trä 1694. Finsk
samskola.
IJssel [éi’sal], IJsel, en av Rhens
utlopps-armar, lämnar Rhen s. ö. om staden Arnhem,
mynnar efter 146 km långt och segelbart lopp i
IJsselmeer.
IJsselmeer [éVsalmér], nuv. namnet på
Zui-dersee.
Ijuhy, ort i brasilianska staten Rio Grande do
Sul, vid Uruguays biflod Ijuhy. Där har Örebro
missionsförening sedan 1914 en station.
1’kalis, fi. Ikaalinen. 1) Köping i
Åbo-Björne-borgs län, Finland, vid Kyrösjärvi n. v. om
Tammerfors; 434 inv., finsktalande.
2) Kommun i Äbo-Björneborgs län, Finland,
omger I.i); 753 km2; 10,438 inv.
Ika’rios, grek, myt., far till Erigone. Av
Dionysos förlänad vinstocken som gåva, lärde
I. atenarna dess bruk men dödades av dem.
Erigone, ledd av hunden Maira, fann I :s grav och tog
sig här av daga, varpå alla tre gjordes till
stjärnor (Jungfrun, Sirius och Bootes el. Arcturus).
Ikäriska havet, forntida namn på s. ö. delen
av Egeiska havet kring ön Ikaros.
I’karos, grek, myt., se Daidalos.
IKL, förk. för fi. Isänmaallinen kansanliike
(Fosterländska folkrörelsen), se Finland, sp. 470.
Ikon [-å’n] (grek, eikön), bild; i den ortodoxa
kyrkan Kristus-, Maria- el. helgonbild.
Ikonodül, bilddyrkare, se Bilddyrkan.
Ikonografi (av grek, eikön, bild, och gralfein,
skriva), vetenskapen om innehållet i ett konstverk.
I. sysselsätter sig med särskilda länders, tiders
och konstskolors sätt att i bild framställa el.
symbolisera vissa, vanl. religiösa, motiv, att med
särskilda attribut känneteckna vissa personer och
personifikationer m. m. Hit räknas också
tolkningen av allegorier och symboler.
Ikonokla’st (av grek, eikön, bild, och klän,
krossa), bildstormare. Jfr Bilddyrkan.
Ikonoskop [-å’p], elektronrör av speciell
konstruktion, vilket användes i televisionssändare som
kamera och omvandlar en bild i elektriska
strömvariationer.
Ikonostäs (av grek, eikön, bild, och sta’sis,
ställning), ”bildställning”, ett skrank av trä el.
dyrbarare material, prytt med helgonbilder och
anbragt som skiljevägg mellan koret och
församlingens uppehållsplats i grek.-kat. kyrkor.
Ikosaéder, mat., se Polyeder.
Ikositetraéder, miner., tjugofyraytig
kristallform, tillhörande reguljära systemet.
1’kterus, med., se Gulsot.
Iktinos, grekisk arkitekt på Perikles’ tid i
Aten, byggde där jämte Kallikrates Parthenon.
Andra verk av I. äro det berömda
Apollontemp-let i Bassai och det stora mysterietemplet
(teles-teriet) i Eleusis. Om hans liv och personlighet
veta vi f. ö. så gott som ingenting.
1’ktus (lat. i’ctus, slag). 1) Med., häftigt
inträdande sjukdomssymtom. — Ictus cordis,
hjärt-spetsstöten. — 2) Metr., den på versens starka
taktdel fallande metriska accenten, taktslaget.
Iktyol, Iktyologi etc., se Ichthyol, Ichthyologi.
Iktyosåu’rier, Ichthyosau/ria, f i s k ö d 1 o r,
kallas en kräldjursordn., som var företrädd i
de mesozoiska haven från mitten av trias till
krittiden. I. liknade till utseende och levnadssätt
närmast de nutida delfinerna. Huvudet var långt
och spetsigt, käkarna besatta med ett stort antal
koniska tänder och kroppen spolformig med en
trekantig, av hud bestående ryggfena. I. voro
utpräglade vattendjur, som levde av fisk och
bläckfiskar. Vissa arter nådde en storlek av 12 m.
Il, kemiskt tecken för 1 atom illinium.
Ilbak, Ella, estnisk danserska (f. 1895). L,
som studerat i Petersburg, har uppträtt med
stor framgång i Stockholm 1924, 1925 (med
Jean Börlin) och 1928 samt även företagit
turnéer i svenska landsorten. Hennes dans är
utpräglat rytmisk och egenartat uttrycksfull.
Ile-de-France [i’1-da-frä’s], fordom fransk
provins, motsv. nuv. dep. Seine, större el. mindre
delar av Seine-et-Marne, Seine-et-Oise m. fl.
dep. I. omfattar den centrala delen av
Parisbäckenet. I. kallades tidigare Francien (lat.
Fran-cia), och utgjorde den kärna, kring vilken
Frankrike samlades till ett rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
