Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Ekonomisk geografi - Historia - Vapen - Folkkultur - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Härjedalen
726
4,a °/o. Anmärkningsvärd är den höga procenten
tallskogar. Den sammanlagda virkesmängden
uppskattades till 28,28 mill. m3, varav tall
utgjorde 57,9%, gran 32,8% och björk 8,3%. Det
avverkade virket flottas huvudsaki. nedför Ljusnan
och förädlas utanför H.
Kommunikationer. H. är dåligt
utrustat med järnvägar. Den östligaste delen av
landskapet beröres dock av Inlandsbanan, som i en
spetsig båge åt v. leder fram till Sveg, för vars
tillväxt järnvägen haft avgörande betydelse. Från
Sveg leder en bibana till Hede. Den
sammanlagda järnvägslängden är blott 143 km. — Även
vägnätet är föga utbyggt. Den viktigaste
landsvägen är länshuvudvägen från Hälsingland,
vilken leder förbi Älvros, Sveg, Hede och
Funäs-dalen till Röros i Norge. Den följer i stort sett
Ljusnans dalgång. I övrigt må nämnas
länshu-vudvägarna Tännäs—Särna och
Hedeviken—Rö-jan. En relativt nyanlagd väg övertvärar
fjällplatån Flatruet och förbinder Funäsdalen med
Ljungdalen, varifrån väg leder till Åsarne i
Jämtland. Flertalet vägar av betydenhet
trafikeras av billinjer. — Liksom på övriga håll i
Norrland är timmerflottningen en viktig transportgren,
och Ljusnan samt vissa av dess tillflöden inom
H. äro väl utbyggda flottleder.
Fornlämningar. H. är fattigt på fornlämningar.
Från yngre stenåldern finnas spridda fynd. Av
stort intresse är ett fynd från gånggriftstiden,
vilket 1915 gjordes i Lillhärdal: två mejslar av
grönsten och en spjutspets av skiffer, nedlagda i
ett lager av rödockra, säkerligen i magiskt syfte.
Vid Flatruet i Storsjö sn finnes en märklig
häll-målning, huvudsaki. bestående av djurbilder.
Bronsåldern och äldre järnåldern äro fyndlösa,
men mot slutet av järnåldern uppträda gravar på
olika ställen, de flesta i Tännäs’ och Storsjö
socknar. På förbindelser med Tröndelagen tyder ett
smedsfynd, innehållande verktyg för
järnhantering (vikingatid), från Ränningsvallen i
Tännäs’ sn.
Historia. H :s historia är starkt förbunden med
Jämtlands, med vilket det från 1400-talet hade
gemensam lagman. I kyrkligt hänseende tillhörde
det under den katolska tiden Nidaros’ ärkestift.
1217—40 nämnes Skule Bårdsson som jarl över
Jämtland och H., och 1529—43 var det senare
förlänat till den ryktbara fru Inger till Östraat
(Inger Ottesdotter). I H. hölls ting i regel i
Sveg; det norska Frostatinget var H :s högsta
domstol. Som särskilt landskap framträder H.
först fram på 1500-talet. Genom freden vid
Brömsebro 1645 avträddes H. till Sverige; under
Karl X Gustavs och Karl XI :s krig med
Danmark gjordes flera försök att genom anfall från
Norge återerövra H., men
förgäves. 1762 fördes H. till
Gävleborgs län, 1810 till
Jämtlands län.
Vapen. Enl. k. br. 23/s 1935
har fastställts, att vapnet skall
vara: i fält av silver en
framifrån sedd, svart räckhammare
med röd skaftända, åtföljd
Linsälls kyrka.
t. h. av en svart smidestång och t. v. av två
stolpvis ordnade och ställda smideshammare med
röda skaft, den övre störtad.
Folkkultur. Inom H. har den gamla odlingen
varit relativt enhetlig. Utmärkande för denna
är en stor ålderdomlighet, särsk. på det sociala
livets och näringsmetodemas område.
Gårdsfor-men är den nordsvenska, helt kringbyggda, skild
från den skånska genom kreaturens utestängande
från gårdsplanen. Byggnaderna ha fått sin prägel
av den burgenhet, som i gångna tider utmärkte
bönderna här. Rik och praktfull har också
folkkonsten varit, särsk. möbelsnickeriet o. a.
trähantverk. Man lägger märke till den
dominerande ställning rokokon erhållit. Kulturutbytet med
angränsande bygder på v. sidan Kölen har under
olika tider varit en livskraftig inspirationskälla.
Så är förhållandet även med folktro, folksed och
folkdiktning. Älvrosgården på Skansen i
Stockholm, en liknande anläggning, sammanförd från
Älvros, Lillhärdals och Svegs socknar på Jamtli
i Östersund, bygdegårdarna Remmet samt
Gam-malmon i Sveg, de i Funäsdalen och på Högen
i Lillhärdal ge prov på en gången tids
högtstående träskulptur.
Konsthistoria. I H., andligen starkt befryndat
med Norge, vann kristendomen och en
begynnande kyrklig konst mycket tidigt insteg. Det kan
vara möjligt, att H :s första kända kyrka,
upp-förd i Sveg på 1 ooo-talet av Ljot Dagson, pryddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
