Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händel (Handel), georg Friedrich - Händelöp - Händene - Händl (Handl, Gallus), Jakob - Hängande - Hängbana - Hängbro - Hängdal - Hänge - Hängeväxter - Hängkläde - Hängning - Hängträd - Hängverk - Hänninger, Nils - Hänvisning - Här - Härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Händelöp—Härad
716
(3 bd, 1858—57); R. Rolland, ”H.” (1910; sv.
övers. 1919); H. Leichtentritt, ”H.” (1924); J.
Müller-Blattau, ”H.” (1933).
Händelöp, fiskläge i Västrums sn i Småland.
Händene, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad, närmast n. v. om Skara; 23,01 km2, 506
inv. (1951). Tillhör Skaratraktens slättbygd men
är i v. rik på skog. 1,155 har åker. Egendomar:
Horshaga och Stubbesgården. Kyrkan av
kalksten var urspr. romansk med torn från 1200-talet.
Ingår i Skara stadsförs., Härlunda, Bjärka och
H. pastorat i Skara stift, Domprosteriet;
tillhör storkommunen Ardala.
Händl (även kallad Han dl och G al lus),
Jakob, tysk tonsättare (1550—91), kantor i
Prag. Hans kompositioner visa ett visst
beroende av Orlando di Lasso men ha även rönt
inflytande från den protestantiska skolan i
Nordtyskland. Hans mest kända kompositioner utgöras av
mässor, motetter och andliga sånger. Den stora
samlingen ”Opus musicum” (1586—90) har
utgivits i ny uppl. i ”Denkmäler der Tonkunst in
Österreich”.
Hängande kallas inom gruvtekniken vid ett
donlägigt el. sidostupande malmlager den del av
de lagret omgivande bergarterna, som ligger
ovanpå malmen. Den del, som ligger under malmen,
kallas liggande.
Hängbana, järnväg, vars fordon framföras
hängande under skenor, uppburna av
järnkonstruktioner i höjd över gator och vattendrag,
varvid den drivande motorn är anbringad och
manövreras på fordonen. En elektrisk h. med
2 enskenspår enl. Eugen Langens system
utförde 1898—1901 i Wuppertal i Ruhrområdet, till
större delen längs och över floden Wupper;
banlängd 13,3 km.
Hängbro, se Bro, sp. 863 och 864.
Hängdal, se Dal, sp. 293.
Hänge, se Blomställning.
Hängeväxter, Amentäceae, grupp
tvåhjärtbla-diga växter med i hängen samlade blommor. H.
indelas i flera fam. De viktigaste äro
Salica-ceae, Betulaceae, Fagaceae, Myricaceae och
Jug-landaceae.
Hängkläde, linnevävnad, hörde i s. Sverige till
den textila beklädnaden av allmogestugornas tak
och väggar vid högtider. H. voro antingen långa,
horisontellt hängda vävnader el. kortare och av
höjdformat, då de hängdes uppåt det sluttande
taket.
Hängning, urgammalt dödsstraff. H.
verkställdes tidigast i träd, senare i galge och
huvudsaki. på män; för kvinnor var motsv. straff att
begravas levande, tills på 1700-talet även
kvinnor hängdes. H. avskaffades i Sverige för
förskingring av allmänna medel 1823, för stöld
1855 och sist, 1858, för sedelförfalskning. I
de flesta länder är h. avskaffad men bibehålies
som enda dödsstraff i England. Döden genom
h. anses jämförelsevis smärtfri.
Hängträd, prydnadsträd med starkt
nedhängande grenar.
Hängverk, balk- el. brokonstruktion, vid vil-
ken huvudbalken el. brobanan ”hänger” i ett
ovanför densamma anordnat balksystem.
Hänninger, Nils Hänning, skolman (f. 1887
27/s), fil. dr och doc. i Lund 1917, lektor 1918,
t. f. undervisningsråd 1926, ord. 1928, verkst.
dir. och chef för Svenska bokförlaget sedan 1936;
led. av 1936 års lärarutbildningssakkunniga och
1940 års skolutredning. H. har deltagit i den
pedagogiska debatten
med
reformpedago-giskt präglade idéer.
H. har även verkat för
internationellt
samarbete. Som förlagschef
har H. bl. a. lett
utgivandet av
”Folkskolans läsebok”,
”Realskolans läsebok” samt
”Vår litteratur och
dess historia”. H. har
även utg. ”Fornskånsk
ljudutveckling” (1917),
”Den amerikanska
uppfostringsvärlden”
(1922), ”Diskussionsövningar” (1925) samt ”Ny
skola — och gammal” (1939).
Hänvisning, jur., av domstol lämnad
anvisning om vilket rättsmedel, som skall användas
för överklagande av något dess beslut el. dom
(s. k. fullföljdshänvisning).
Här, se Armé.
Härad (isl. heraö, fsv. hærap, da. och no.
herred, bygd) betecknar sedan forntiden
framför allt led i en politisk indelning i Norden.
Häradsindelningen synes först ha införts i
Danmark och därefter i s. Sverige och ö. Norge. I
Svealand fanns förut en likartad indelning i
hund are, och till följd härav hejdades, möjl.
vid en politisk gräns, häradsindelningens
framträngande mot n. Långt senare, under
landslagens tid, skedde i enhetlighetens intresse den
namnförändring, att i rikets n. delar
beteckningen hundare ersattes med h. över
häradsindelningens tillkomst och ursprungliga innebörd
vilar en gåtfullhet, som lockat till talrika
förklaringsförsök. Etymologiskt har ej vunnits
visshet om h:s ursprungliga innebörd. Trol. har h.
betecknat en indelning till en början av folket,
senare av landet.
H. utgjorde sedan gammalt en enhet åtm. i
rätts- och förvaltningsangelägenheter. Dess
organ var häradstinget, som i de svenska
götalandskapen, senare även i svealandskapen leddes
av en häradshövding. H. anses ha haft även
militära uppgifter, vilka dock tidigt övertogos
av andra organ, samt religiösa uppgifter;
katolska kyrkan byggde på h. vid anordningen av sitt
hierarkiska system i Norden (prosterier, dekanat).
H:s självständiga förvaltningsuppgifter fortlevde
i betydande omfattning intill riksstyrelsens starka
maktökning i slutet av 1600-talet och kvarstod
till 1937 i ett begränsat hänseende, vägväsendet.
Som kommuner äga åtskilliga svenska h.
fortfarande en viktig uppgift i övervakning och
tillgodogörandet av häradsallmänningarna. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
