Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Fornlämningar - Historia - Vapen - Dialekt - Folkkultur - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Hälsingland
708
Fornlämningar. Vid yngre stenålderns början
har en bebyggelse funnits utmed den dåtida
kusten. De senare stenåldersfynden visa, hur
befolkningen följt den vikande havskusten, tills
under gånggrift-hällkisttid större delen av
landskapet tagits i besittning. Från nämnda period
härrör en boplats på den s. k. Hedningahällan
i Enångers sn. Ett nordligt inslag i kulturen
bilda redskapen av skiffer, kvarts och kvartsit.
— I kusttrakterna finnas omkr. 100 gravrösen,
av vilka en del torde tillhöra bronsåldern. Från
denna period kännas tre fynd, från fornromersk
järnålder inga. Från romersk järnålder härröra
flera rika gravfynd i n. H., bl. a. en romersk
bronsskopa från Kungsgården i Högs sn.
Denna trakt, som stod i livlig förbindelse med
Norge, fortfor till forntidens slut att vara H:s
huvudbygd; här ligga stora högar från
folk-vandringstiden samt omfattande gravfält från
vikingatiden. Gravar från folkvandringstiden
finnas även i andra trakter, och vikingatidens
bygravfält äro spridda över hela landskapet.
Fyra fornborgar äro kända. Silverskatter från
vikingatiden ha påträffats vid Törsta i Tuna sn
och Viken i Alfta sn. Ett tiotal runstenar
finnas, samtliga från vikingatid; en del äro
ris-tade med hälsingerunor.
Historia. Med namnet H. avsågs ända till
slutet av 1300-talet allt bebott land n. om
skogen ödmorden; detta hade en gemensam lagbok
(”Hälsingelagen”), och en kungl. ämbetsman
utövade den högsta både administrativa och
judi-ciella myndigheten. H. i egentlig mening, i äldre
tid även kallat Sunded, var delat i två delar,
Alir och Sunded, med var sin lagman,
syssloman och prost; från 1400-talet fanns blott en
lagman, som reste omkring och höll ting. I
striderna mellan drottning Margareta och
Albrekt av Mecklenburg satte sig dennes anhängare,
vitaliebröderna, fast i H., där deras ledare, Sven
Sture, på slottet Faxeholm länge gjorde kraftigt
motstånd. Under Eriks av Pommern regering
reste sig hälsingarna mot hans fogdar och
nedbrände Faxeholm 1434. De deltogo sedermera
i upproren mot unionskonungarna och i Gustav
Vasas befrielsekrig. Från 1620 ingick H. jämte
det övre Norrland och Österbotten i ett av
Gustav II Adolf upprättat ståthållardöme; 1634
hänfördes det till
Västernorr-lands län, 1762 till Gävleborgs
län.
Vapen. Enl. k. br. 14/io 1938:
i svart fält en gyllene bock
med röd beväring. Vapnet är
känt sedan 1500-talet.
Dialekt, se Svenska
språket.
Folkkultur. Befolkningen har av gammalt
utgjorts av självägande bönder (herrgårdar ha ej
funnits), och om man undantar vissa senare
tillkomna bruks- och industricentra, bär provinsen
alltjämt prägeln av genuin allmogebygd. I de
gamla kulturbygderna i Voxnans och Ljusnans
dalgångar samt i Dellen-bäckenet i H:s n. del
möter man en folklig byggnadskonst, som i frå-
Kyrkstallar. Järvsö sn. Ur G. Näsström, ”Forna dagars
Sverige”.
ga om yppighet och storslagenhet knappast har
sin like i någon annan svensk provins. Denna
byggnadskonsts blomstringstid infaller under
1700-talets senare och 1800-talets förra hälft.
Från denna tid härstamma sålunda de stora
man-gårdsbyggnader om 2 och 3 vån., som t. ex.
möta i Alfta, Bollnäs, Järvsö, Delsbo m. fl.
platser. Till denna hälsingska storbyggnadskonst
hörde en rik ornamental utsmyckning (särsk.
framträdande i de praktfullt gjorda
förstukvis-tarna) samt ett frodigt och i många fall
verkligt konstnärligt dekorationsmåleri. — Det äldre
gårdsskick, till vilket denna långt hunna
byggnadskonst anknyter, finns ännu i vissa trakter
ganska väl företrätt och kännetecknas bl. a. av
täml. lågt byggda hus, lagda så, att de bilda
en mer el. mindre sluten fyrkant, till vilken
ekonomibyggnader av olika slag tätt anslutits. —
Gammal tro och sed ha bättre bevarats i
trakterna kring Dellen än i prov:s s. del. Särsk.
Delsbo och Bjuråker äro kända som
konservativa bygder, och man har i dessa socknar
trognare än annorstädes fasthållit vid fäderneärvda
traditioner.
Konsthistoria. H. tillhör den uppländska
konstkretsen. Dess äldsta kristna arkitektur utgöres av
gråstensbyggnader med kraftiga torn. Söderala
kyrka ansluter sig med sin korsformiga plan och
sitt centraltorn till sigtunakyrkornas typ. Den
kan knappast ha tillkommit senare än omkr. 11
ootalets mitt. Till samma tid hör v. delen av
Häl-singtuna kyrka med dess urspr. krenelerade torn
samt några fria torn, av vilka endast det i
Harmånger är bevarat (i ombyggt skick). Två av de
märkligaste konstföremålen i landskapet härröra
från denna period, den smidda kopparflöjeln från
Söderala med dess om runstenskonsten erin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
