Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hylsmask - Hylte - Hyltebruk - Hyltén-Cavallius, 1. Gunnar - Hyltén-Cavallius, 2. Ragnar - Hyltén-Cavallius-stiftelsen - Hyltinge - Hymans, Paul - Hymen - Hymenaea - Hymenium - Hymenocallis - Hymenomycetes, hymenomyceter, hattsvampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<633
Hylsmask—Hymenomycetes
634
Hylsmask, Taè’nia echinoco’ccus, se
Echino-coccus.
Hylte, storkommun i Jönköpings län, omfattar
socknarna Långaryd, Färgaryd och Femsjö;
373,83 km2, 6,151 inv. (1952).
Hyltebruk, industrisamhälle i Färgaryds och
Långaryds socknar (Hylte kommun) i Småland,
vid Nissan 6 km från hallandsgränsen; 2,005 inv.
(1951). H. är ändpunkt för statsbanelinjen från
Torup på järnvägen Halmstad—Nässjö;
sam-realskola, provinsialläkare. Samhället har vuxit
upp kring pappersbruket, vilket med sulfitfabrik
äges av Hylte bruks a b., grundat 1908, med
ett aktiekapital av 5 mkr. Ett elkraftverk
utnyttjar fall i Nissan. Bland övriga industrier märkas
två konfektionsfabriker, snickerifabriker,
mekaniska verkstäder och metallvarufabriker.
Hyltén-Cava’llius. 1) Gunnar Olof H.,
folk-minnesforskare, författare (1818—89); fil. mag. i
Uppsala 1839, förste amanuens vid Kungl. bibi.
1852, medstiftare av
Svenska
fornskriftsäll-skapet (1843) och
Svenska
fornminnesföreningen (1869).
Han författade ett
historiskt skådespel,
”Dackefejden” (uppf.
i Sthlm och tr. 1846),
och utgav i förening
med G. Stephens
”Svenska folk-sagor
och äfventyr”, I (1844
—49), och ”Sveriges
historiska och politiska
visor”, I (1853). 1856
blev H. dir. för Kungl. teatern, som han under
stora svårigheter reorganiserade. 1860—64 var han
chargé d’affaires i Brasilien. Efter återkomsten
till Sverige utgav han sitt epokgörande arbete
om svensk allmogekultur ”Wärend och wirdarne”
(1864—68; ny uppl. 1921—22). Sina stora
handskrivna folkminnessamlingar skänkte han Kungl.
bibi, och sin samling av allmogesaker Smålands
museum i Växjö, varmed han lade grunden till
Sveriges första allmogemuseum och gav A.
Ha-zelius idén till Nordiska museet. H. har
efterlämnat en handskriven självbiogr., ”Ur mitt
framfarna lif”, som i något förkortad form
utgivits (1929). En resedagbok från ungdomsåren
har utgivits under titeln ”En student upptäcker
sitt land 1835” (1942).
2) Ragnar Gösta H., den föreg:s sonson,
regissör (f. 1885 27/ii), jur. kand. Han var under
flera år verksam som skådespelare och
iscensättare vid teatrarna i Helsingfors och Hälsingborg
och knöts 1928 som regissör till Kungl. teatern.
Där har han uppsatt såväl operor som operetter
med säker smak och stilkänsla. H. har även
medverkat vid filmen som manuskriptförfattare och
regissör.
Hyltén-Cava’llius-stiftelsen, se Folkarkivet.
Hyltinge, socken i Södermanlands län,
Vill-åttinge härad, kring vikar av n. Båven samt
nedre Malmköpingsån; 65,94 km2, 1,489 inv.
(1951 ). Är en sjörik och småbergig, omväxlande
skogs- och jordbruksbygd. 1,391 har åker. I H.
ligga municipalsamhället Sparreholm samt av
större egendomar Sparreholm och Långdunker.
Nästan halva socknen tillhör Backa-Hosjö ab.
Kyrkan är från 1200-talet el. möjl. äldre.
Ingår i Helgesta och H. pastorat i Strängnäs
stift, Villåttinge kontrakt; tillhör storkommunen
Sparreholm.
Hymans [imä’s], Paul, belgisk politiker
(1865—1941), advokat i Bryssel 1885, prof, i
historia vid univ. där 1898—1914, liberal
deputerad 1900, 1914 minister utan portfölj, 1915—17
sändebud i London och samtidigt inrikes-, resp,
reparationsminister, 1918—20 utrikesminister,
Belgiens 1 :e delegerade vid fredskonferensen
1919, 1920 president i N. F:s 1 :a församling.
Under de följ, konferenserna var han en av
huvudpersonerna, Belgiens delegat hos N. F. 1920—
25, flera gånger medl. av dess råd. 1924—23
var han utrikesminister, 1926—27 justitieminister
och 1927—35 ånyo utrikesminister.
Hymen (grek. Hymen el. Hyme’nalos, lat.
Hy’men, Hymenaè’us). 1) Hos grekerna och
romarna namn på den bröllopssång, som brudföljet
brukade sjunga, då bruden ledsagades från sitt
föräldrahem till brudgummens hus. •— 2) (Grek,
myt.) Förmälningens och bröllopsfestens gud,
åkallad i nämnda sång. — 3) (Anat.)
Mödoms-hinnan.
Hymenäe’a, i tropiska Amerika växande släkte
av baljväxterna, vanl. ansenliga träd. Mest
bekant är H. courbaril, från vilken fås balsamen
amerikansk kopal. Den röda, hårda och
tunga kärnveden kallas i handeln
courbaril-t r ä.
Hyménium, det skikt av basidier, som
bekläder fruktkropparna hos hattsvamparna.
Hymenoca’llis, ett amerikanskt växtsläkte
med smala kalkflikar och lång pip. För sina
stora, välluktande, vita el. gula blommor odlas flera
arter, t. ex. H. calathina, i växthus och
boningsrum, ofta under namn av Pancratium.
Hymenomycetes, hymenomycèter,
hattsvampar, den största av
basidiomyceter-nas ordningar (inom underkl. Holobasidiomycetes),
utmärkt av att basidierna, vilka äro encelliga
(autobasidier), bilda hymenier på fruktkropparnas
yta. H :s mycelier leva vanl. saprofytiskt i
humusrik jord, gödsel, i multnande trä etc., mindre
ofta parasitiskt. Fruktkropparna — ”svampar” i
dagligt tal — äro av mycket växlande storlek,
form, färg och konsistens, och deras
hymenie-bärande yta är antingen slät el. bildar taggar,
skivor (lameller), porer el. rör. Några H. ha
användning i medicinen, många äro ätliga; de flesta
äro dock odugliga el. stundom giftiga. Vissa
arter äro mycket skadliga trädparasiter, andra
förstöra virke. Vanl. indelas H. i följ, familjer:
1) Hypochnaceae: H. utan egentliga
fruktkroppar och sammanhängande hymenier.
2) Thelephoraceae (slätsvampar; se d. o.).
3) Clavariaceae (fingersvampar; se d. o.).
4) Hydnaceae (taggsvampar; se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
