Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrering - Hydria - Hydrider - Hydrioter - Hydro- - Hydroaeroplan, sjöflygplan - Hydrobates - Hydrobiologi - Hydrocele - Hydrocharis - Hydrocharitaceae - Hydrochoerus - Hydrocotyle - Hydrodictyon - Hydrodynamik - Hydrofan - Hydrofil - Hydrofob - Hydrofobi - Hydrofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Hydria—Hydrofon
622
cesser, som utfördes i stor skala i Tyskland under
2:a världskriget. I U.S.A. ha metoderna provats
i halvstor skala.
Hydri’a, grek., forngrekiskt bukigt vattenkrus
med kort hals och tre grepar (se bild sp. 620).
Hydrider, föreningar av väte med andra
grundämnen, i synnerhet metaller.
Hydriöter, invånarna på ön Hydra (se d. o.).
Hy’dro- (av grek. hy’dor, vatten), vatten-.
Hydroaeroplan, sjöflygplan, se
Flygplan.
Hydrobätes, zool., se Stormsvalesläktet.
Hydrobiologi, läran om de i vatten levande
organismerna.
Hydrocéle, med., se Vattenbråck.
Hydro’charis [-k-], se Dyblad.
Hydrocharitäceae [-k-], se Dybladsväxter.
Hydrochoerus [-ké’-], se Vattensvin.
Hydroco’tyle, släkte bland de flockblomstriga
växterna med vanl. kortskaftade blommor i små
huvud el. axlika ställningar. Omkr. 75 arter, i
regel krypande örter med
långskaftade, sköldformiga
el. njurlika blad. I Sverige
växer H. vulgaris,
spikblad, upp till
Östergötland och Dalsland.
Hydrodi’ctyon, bot., se
Grönalger.
Hydrodynamik (av grek.
hy’dor, vatten och dy’namis,
kraft), även hydraulik,
läran om vätskors (och
gasers) rörelser, en huvudgren
av den matematiska fysiken. — De
hydrodynamis-ka rörelseekvationerna, vilka definitivt uppställdes
av Navier och Stokes, äro partiella
differentialekvationer av 2:a ordningen. De bestämma
inflytandet av de i vätskan verkande krafterna,
dels ”yttre” krafter, ss. tyngd, dels ”inre”
krafter, ss. tryck och friktion. Därtill kommer den
s. k. kontinuitetsekvationen, som formulerar
villkoret, att vätskemateria varken skapas el.
förintas. För rörelseproblemets lösbarhet fordras ännu
en ekvation, som yttrycker vätskans fysikaliska
egenskaper. Vanligtvis gör man antagandet av en
osammantrycklig vätska, ett antagande, som i allm.
kan anses stå i god överensstämmelse med
verkligheten. Genom villkoret om osammantrycklighet
får kontinuitetsekvationen en väsentligt enklare
form. — Bland vätskerörelsema särskiljer man
två huvudgrupper, virvelfria och virvlande
rörelser. Vid de förra utföra vätskepartiklarna endast
translationsrörelser, under det att vid de senare
dessutom rotationsrörelser förekomma. — Den
äldre (”klassiska”) h. arbetar med det
förenklade antagandet, att friktionskrafterna äro så
små, att de kunna försummas. Den matematiska
behandlingen av de friktionslösa el. ”ideala”
vätskorna har en intressant analogi i teorien för de
elektrostatiska fenomenen. Enl. en sats av
Helm-holtz följer, att om rörelsen i en idealvätska är
virvelfri vid någon tidpunkt, så förblir den
virvelfri även i fortsättningen. På grund härav kan
rörelsen framställas genom potentialer.
Rörelse
riktningen i olika punkter anges av strömlinjerna,
vilka fullständigt motsvara kraftlinjerna i ett
elektrostatiskt kraftfält. Är rörelsen stationär,
d. v. s. oföränderlig i tiden, utgöra strömlinjerna
helt enkelt bankurvor för vätskepartiklarna.
Ett område, där den klassiska h. med stor
framgång verkat, är teorien för vågor, ss.
tid-vattensvågorna i havet och ytvågorna på en fri
vattenyta, spec. skeppsvågor. Ett viktigt problem,
som h. har att brottas med, är beräkningen av
motståndet mot en fast kropps rörelse i en vätska.
I synnerhet den moderna flygteknikens
utveckling har gjort denna fråga utomordentligt
betydelsefull. Den klassiska h. leder till den s. k.
dÄlem-bertska paradoxen, enl. vilken en kropps
likformiga rörelse i en vätska sker utan motstånd.
Detta står i uppenbar strid mot verkligheten och
visar, att friktionen även i vätskor med liten
frik-tionskoefficient ej alltid ens tillnärmelsevis kan
försummas. I själva verket medför friktionen, att
virvelbildning inträder i vätskan, vilket
förorsakar ett motstånd mot rörelsen. I detta
sammanhang kan emellertid nämnas ett resultat av den
klassiska h., näml. Kutta-Joukowskys teorem,
som trots en starkt förenklad problemställning
förmår lämna en med verkligheten åtm.
kvalitativt överensstämmande lösning av problemet om
en kropps uppdrift i en vätskeströmning. Med
utgångspunkt från Kutta-Joukowskys teorem har
Prandtl grundlagt en synnerligen effektiv
approximativ teori för en flygmaskinsvinges
bärkraft.
Den moderna h. måste taga hänsyn till
friktionskrafterna. Detta komplicerar
problemställningarna i hög grad och gör lösningarna mycket
svårvunna. Bland nutida forskare, som inlagt
stora förtjänster inom den moderna utvecklingen av
den matematiska h., märkas särsk. svenskarna
Oseen och Zeilon. Genom norrmannen Bjerknes
och hans lärjungar ha den moderna h:s metoder
börjat bli i stånd att behärska problemen inom
meteorologien. — Litt.: C. W. Oseen, ”Neuere
Methoden und Ergebnisse in der H.” (1927); O.
Tietjens, ”Hydro- und Aeromechanik” (2 bd,
1929—31); H. Lamb, ”Hydrodynamics” (6:e uppl.
1932).
Hydrofan, miner., en matt varietet av opal.
Hydrofil. 1) Bot. om växt, som utvecklas i
vatten, ofta liktydigt med hydrofyt, i inskränkt
bemärkelse dets. som hydrogam.
2) Kem., se Kolloidkemi.
Hydrofob [-å’b], se Kolloidkemi.
Hydrofobi, med., vattuskräck (se d. o.).
Hydrofon [-å’n], apparat för att uppfånga
ljud under vatten. Mottagaren utgöres i regel
av en direkt i fartygssidan insatt stålplatta, på
vars insida en elektromagnetisk mikrofon insatts.
Denna är försedd med en membran, vars
svängningar på elektrisk väg fortplantas till
hörapparaten på kommandobryggan. H:s räckvidd är
beroende av bl. a. vattnets temp., salthalt och
djup och är mycket variabel. 20—30 km kan
f. n. anses vara maximiräckvidd. — Militärt har
h. sin största betydelse för lokalisering av ubåtar
Hydrocotyle vulgaris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
