Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huygens’ princip - Huysmans, Camille - Huysmans, Joris-Karl - Huysum, Jan van - Huzuler - Hvaler - Hvar - Hvar 8 dag - Hwasser, 1. Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Huysmans—Hwasser
610
IV
S
störningen framkallas blott på den yta, som
omsluter alla elementarvågorna. Vågrörelsen går
successivt fram till pq, xy etc. och blir
begränsad av radierna Ox och Oy. H. lämnade således
en förklaring till ljusets rätliniga utbredning och
skuggfenomenen men även till ljusets reflexion
och brytning. Den var dock i sin ursprungliga
form behäftad med flera ofullkomligheter. Den
kunde icke klargöra, varför vågrörelsen endast
utbredde sig utåt från ljuskällan och icke längs
de i fig. streckade halvcirklarna p’q’, d. v. s.
varför ingen tillbakagående (retrograd) våg
uppkommer, och lämnade ingen förklaring till de
böj ningsfenomen, som uppkomma, då öppningen
mv göres mycket liten. Bristerna avhjälptes till
stor del av Fresnel med tillhjälp av Youngs
inter-ferensprincip. En sträng matematisk behandling
och formulering fick H. först genom Kirchhoff
(1882), som kunde visa, att den retrograda vågen
får en intensitet = noll.
Huysmans [hoi’s-; fr. utt. yismä’s],
Camil-1 e, belgisk politiker (f. 1871), prof, i germansk
filologi först i Yperen, sedan i Bryssel. H. kom
tidigt att medverka i olika socialdemokratiska
tidn. och startade själv ett flamländskt
partiorgan, Volksgazet, i Antwerpen. H. var 1906—20
socialistiska internationalens sekr. 1925—26 var
H. undervisningsminister, och 1936 blev han
deputeradekammarens president. Efter 2:a
världskriget tillhörde han konung Leopolds motståndare
och var 1946—47 premiärminister i en
samlingsregering, som främst bestod av liberaler och
socialdemokrater. 1947—49 var han åter
undervisningsminister.
Huysmans [yismä’s], Jor i s-Karl, fransk
författare (1848—1907). H., av flamsk
härkomst, var under 30 år en plikttrogen
ämbetsman i inrikesministeriet. Han tillhörde den
trängre vänkretsen kring Zola, den s. k.
Médan-gruppen, och debuterade med en rad
naturalistiska noveller och romaner. Samtidigt gjorde han
sig känd som en originell konstkritiker.
Ryktbarhet vann han först med den stora romanen ”A
rebours” (1884), där den desperata
fin-de-siècle-pessimismen och flykten från det verkliga livet
till en artificiell fantasivärld fingo sitt första
representativa litterära uttryck. Dess raffinerade
NF X — 20
hjälte, Des Esseintes, blev en tidstyp liksom förut
Werther el. René. Zola kallade boken ett
dråpslag mot naturalismen, med vilken H. nu bröt.
Med sin nästa roman, ”Lå-bas” (1891), tog han
steget ut i en ännu estetiskt fattad religiös mystik
av ganska krass natur, och 1892 inträdde han
som katolsk konvertit i en trappistorden. Sin väg
till Damaskus har H. beskrivit i ”En route”
(1895). Till full klarhet i kyrkans mysterier
nådde han med ”La cathédrale” (1898). H. gav
slutligen i ”Les foules de
Lourdes” (1906) en
troendes vittnesbörd
om en företeelse, som
förut skildrats mera
utifrån av Zola. Som
språkkonstnär står H.
i en särklass med ett
ordförråd och en
bildfantasi, som i rikedom
och omväxling söka
sin like. — Litt.:
J. Jörgensen, ”H.”
(1908, på ty.); G.
Co-quiot, ”Le vrai J.-K.
H.” (1912); R. Marti-
neau, ”Autour de J.-K. H.” (1946). Jfr även
uppsatser om H. av O. Levertin (i ”Diktare och
drömmare”, 1908), J. Mortensen (i ”Människor
och böcker”, 1917) och Hj. Söderberg (i ”Vers
och varia”, 1921).
Huysum [höi’som], Jan van, holländsk
målare (1682—1749). H:s efter naturen
utomordentligt noggrant utförda frukt- och
blomstermålningar i ljusa färger mot ljus bakgrund
värderades synnerligen högt av samtiden.
Huzuler [hotsö’lar], rutenskt herdefolk med
säregen, ålderdomlig kultur i Karpaterna (i de
områden, som efter 2:a världskriget av
Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien avståtts till
Ryssland). De idka boskapsskötsel och ägna sig
numera även åt skogsarbete och timmerflottning.
Deras hemslöjd står högt. — Jfr G. Bolinder,
”Underliga folk i Europas mitt” (1928).
Hvaler, låga klippöar i östfold fylke, Norge,
vid inloppet till Oslofjorden och gränsen mot
Sverige. Störst är Kirköy (26 km2).
Hvar (kroat.), it. Lesina, en av Dalmatiska
öarna, Jugoslavien, skild från fastlandet av
Hvar-kanalen; 312 km2; 28,000 inv. H. har livlig
turisttrafik, vin- och sydfruktodling, marmor- och
skifferbrott. Huvudorten Hvar (c:a 3,000 inv.)
längst i v. är katolskt biskopssäte och har flera
gamla befästningar; fiske.
Hvar 8 dag, illustrerad veckotidn., utkom 1899
—1932, till 1930 i Göteborg, därefter i
Stockholm. Grundare och utg. till 1930 var Hjalmar
Bratt. Tidn., som bildade epok i svensk
veckopress genom att utnyttja den fotografiska
tekniken, innehöll bilder till dagskrönikan, biografier
och skönlitterära bidrag. H. uppgick i nov. 1932
i Idun.
Hwasser. 1) Israel H., läkare,
universitetslärare (1790—1860). Han blev med. dr i
Uppsala 1813, prof, i praktisk medicin i Abo 1817,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
