Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudmanual - Huvudrot - Huvudsats - Huvudskatt - Huvudskrift, original - Huvudskål, kranium, skalle, huvudskelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Huvudmanual—Huvudskål
600
Huvudmanual, mus., i en orgel den manual,
som tilldelats de flesta och i regel även de
starkaste stämmorna, i Sverige alltid den nedersta.
Huvudrot kallas varje rot, som utvecklat sig
ur ett frös rotanlag (lillroten). H. utsänder
förgreningar, s. k. sidorötter. Då h. är särskilt
starkt utvecklad i förhållande till sidorötterna,
kallas den p å 1 r o t.
Huvudsats, se Sats.
Huvudskatt, en skatt, som utgår ”per huvud”,
oberoende av inkomst el. förmögenhet.
Huvudskrift, o r i g i n ä 1 (motsats: a
v-skrift, kopia), handling, som utfärdats av
den person el. myndighet, vars underskrift
förekommer på densamma.
Huvudskål, kränium, skalle,
huvudskelett. i) (Anat.) H. betecknar antingen
hjärnskålen (lat. cränium, av grek, krani’on)
el. vanl. och i vidsträcktare mening huvudets
hela benstomme. Denna delas i
hjärnskålen och ansiktsskelettet. Hjärnskålen (hos
människan) är uppbyggd av pannbenet (12),
sil-benet (48), kilbenet (49), nackbenet (45) samt
de pariga hjässbenen (5) och tinningbenen (50).
Ansiktsskelettet uppbygges av de pariga
överkäksbenen (19), kindbenen (51), gombenen
(24), tårbenen (16), näsbenen (15), övre
silbens-musslorna (48 d), mellersta silbensmusslorna (48
e), undre näsmusslorna (52) och hörselbenen samt
det opariga plogbenet (20), underkäken (53) och
tungbenet.
Pannbenet (os frontale, 12) är hos den
nyfödde parigt men hos den vuxne i de flesta
fall enhetligt. Dess skovelformade fjälldel
(squama frontalis, 12 a) bildar pannans
välv-ning, dess ögondelar (partes orbitales, 12 b)
ögonhålornas tak och övre ögonhålskanterna samt
dess näsdel (pars nasalis, 12 c) regionen ovanför
näsroten (glabella), som innesluter ett parigt
hålrum, pannhålan (sinus frontalis, 12 d), i de flesta
fall öppnande sig till näshålan. De båda
ögon-delarna fatta mellan sig och bakom näsroten en
s i 1 b e n e t (os ethmoides, 48) tillhörande
horisontalställd platta (lamina cribriformis, 48 a).
Denna bildar tak längst bak i näshålorna. I
övrigt består silbenet av en mittställd, vertikal
platta (lamina me diana, 48 b), vilken nedhänger
från silbensplattan för att ingå i skiljeväggen
mellan näshålorna, samt på vardera sidan därom
en labyrint- el. sidodel (labyrinthus ossis
ethmoi-dis, 48 c). Mellan labyrintdelen och den
mitt-ställda plattan befinner sig följaktligen övre
delen av vardera sidans näshåla, som genom
laby-rintdelen avgränsas från den vid sidan därom
liggande ögonhålan. Labyrintdelen innesluter små
hålrum (sinus ethmoidei), vilka öppna sig mot
näshålan. Från den mot denna vettande ytan av
labyrintdelen hänga övre silbensmusslan
(concha nasalis superior, 48 d) och mellersta
silbensmusslan (concha nasalis media, 48
e) ned i näshålan. Den undre n ä s m u s
s-1 a n (concha nasalis inferior, 52) är däremot ett
särskilt ben, som i huvudsak sitter fästat vid
den mot näshålan riktade ytan av överkäksbenet.
I skiljeväggen mellan de båda näshålorna ingår
förutom nämnda vertikala, mittställda
silbens-platta och en broskbildning även plogbenet
(vomer, 20). Dess bakre kant bildar
begränsningen mellan de båda bakre näsöppningarna
mot svalget (choanerna). Bakåt förbinda sig
pannben och silben mel kilbenet (os
sphenoi-dcs, 49). I dess centralt belägna kropp finns ett
parigt hålrum, kilbenshålan (sinus sphenoideus,
49 a), som genom hål i den tunna främre
väggen (concha ossis sphenoidis) öppnar sig i
näshålans bakre övre del. På sin övre yta bär
kil-benskroppen en grop (fossa hypophyseos, 49 b),.
i vilken hypofysen, hj ärnbihanget, ligger.
Kil-benskroppen har en stark krökning med
konvexi-teten uppåt bakåt, kilbenskyfosen. Bakåt nedåt
är kilbenskroppen fastvuxen vid grunddelen av
nackbenet. Från kroppen utgå tre par vingar.
De stora vingarna (alae magnae, 49 c) avgå åt
sidorna och bilda delar av hjärnskålens botten
och sidoväggar. Inneslutna i kraniehålan ligga
ovanför de stora vingarna de små vingarna (alae
parvae, 49 d), även de riktade ut mot sidorna
och skilda från de stora vingarna genom de
övre ögonhålsspringorna. Från kilbenskroppens
undre yta sänka sig vingutskotten (processus
pterygoides, 49 e) nedåt. De äro viktiga
muskelursprung och bilda de bakersta delarna av
näshålornas sidoväggar. Nackbenet (os
occipi-tale, 45) består av en skovelformad fjälldel
(squama occipitalis, 45 a), som bildar
bakhuvudets rundning, en nedom och framför liggande
grunddel (pars basialis, 45 b) samt två sidodelar
(partes laterales, 45 c), vilka alla gemensamt
omsluta stora nackhålet (foramen occipitale
mag-num, 45 d), genom vilket förlängda märgen
passerar. På ömse sidor härom utbilda partes
laterales ledknapparna (condyli occipitales), vilka
leda mot första halskotan (atlas). De
kvadratiska hjässbenen (ossa parietalia, 5) äro
skålformiga och bilda jämte övre partierna av
pannbenets, resp, nackbenets fjälldel taket i
hjärnskålen. Tinningbenen (ossa temporalia, 50) äro
belägna nedanför hjässbenen i den lucka, som på
vardera sidan bildas i hjärnskålens botten och
sidovägg mellan kilbenet och nackbenet.
Vartdera tinningbenet är uppbyggt av tre delar, som
hos den nyfödde äro helt skilda åt, fjälldelen
(pars squamalis, 50 a), klippdelen (pars petrosa,
50 b) och trumdelen (pars tympanica, 50 c).
Fjälldelen ligger i hjärnskålens sidovägg och
bildar det framåtriktade okbågsutskottet (processus
zygomaticus, 50 d) samt ledhålan för underkäken.
Från klippdelen, i vars inre innerörat befinner
sig, utgår ett nedåtriktat benutskott,
griffelutskot-tet (processus styloides, 50 e), som utgör en del
av den ursprungliga tungbensbågen. Klippdelen
bildar vidare tills, m. fjälldelen vårtutskottet
(processus mastoides, 50 f), ett kraftigt
benutskott bakom örat, som i sitt inre har ett antal
håligheter (sinus mastoidei) och själv tjänar till
muskelfäste. På utsidan av klippdelen finns en
långsträckt grop, som täckes av trumbenet och
av en nedskjutande del av fjälldelen, varigenom
gropen blir en hålighet, trumhålan (cavum
tym-pani), som bakåt står i förbindelse med hålig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
