- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
573-574

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunsrück - Hunt, Arthur - Hunt, Holman - Hunt, Leigh - Hunt, William Morris - Hunte - Hunter - Hunter, 1. William - Hunter, 2. John - Hunting - Huntingdonshire - Huntington - Huntington, Ellsworth - Huntly - Huntsman - Huntziger, Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

573

Hunt—Huntziger

574

riktning: Irrwald, Hochwald med H:s högsta
topp, Erbeskopf (816 m ö. h.), m. fl.

Hunt [hant], Arthur Surridge, engelsk
filolog och papyrolog (1871—1934), prof, i
pa-pyrologi i Oxford. Tills, m. B. P. Grenfell och
D. G. Hogarth företog H. 1895 den första
systematiska, metodiskt banbrytande
papyrusutgrävningen i Faijum i Egypten. H. besatt en
utomordentlig förmåga att dechiffrera de ofta
ytterst svårlästa papyrustexterna och gjorde
inom sitt fack en insats av grundläggande
betydelse. Utom de stora, tills, m. Grenfell utgivna
papyruspublikationerna må bland hans arbeten
nämnas ”Catalogue of the Greek papyri in the
John Rylands library”, 1—2 (1911—15) och
”Tragicorum graecorum fragmenta papyracea”
(1912).

Hunt [hant], William Holm an, engelsk
målare (1827—1910). Han var en av stiftarna av det
prerafaelitiska brödraskapet (1848) och målade
religiösa, historiska el. fantastiska kompositioner,
bl. a. ”Världens ljus”, ”Dödens skugga”,
”Oskuldens triumf” och ”Syndabocken”. H. såg i
konsten en apostlagärning; konstverkets andliga
innehåll, kärnan, var för honom alltid förmer än
ytan. — Monogr. av O. von Schleinitz (1907).

Hunt [hant], James Henry Leigh, engelsk
skriftställare (1784—1859). Han började som
kritiker och tidskri ftsutgivare i radikal anda
(bl. a. av The Examiner), var måhända den
förste i engelsk litteratur, som bröt med heroiskt
versmått, och fick därför stor betydelse för den
engelska romantiken. Även med avseeende på
ämnesval gick han egna vägar och hämtade stoff
ur den italienska renässansen (t. ex. ”The story
of Rimini”, 1816). Särsk. hos Keats märker man
i hög grad hans inflytande. Han flyttade till
Italien 1822, närmast för att tills, m. Byron och
Shelley utge en tidskrift (The Liberal, 1822—23).
Efter några år återvände han till England och
grundade flera tidskrifter i följd, vilka han själv
nästan ensam fyllde. — Litt.: Biogr. av L.
Landré (2 bd, 1933—36).

Hunt [hant], William Morris,
amerikansk målare (1824—79); har blivit kallad
Amerikas förste möderne målare. Han utbildades
först i Düsseldorf, sedan i Paris, där han tog
intryck av Millet. Hans område var djur- och
landskapsmålen.

Hunte [ho’nta], biflod till Weser (se d. o.).

Hunter [ha’nta], eng., eg. jägare, jakthäst
av full- el. halvblod; bör vara snabb och
uthållig och lätt kunna taga hinder i terräng. Jfr
Jaktridning.

Hunter [ha’nta]. 1) William H., engelsk
läkare (1718—83), prof, i anatomi 1746, var en
utomordentligt begåvad, mångsidig och fint
bildad läkare, som hävdade läran om anatomien
som all medicins solida grund. Hans huvudarbete,
”Anatomia utri gravidi” (1774), är ett klassiskt
planschverk över livmodern och fosterhinnorna
under havandeskap. Dessutom utgav H. ”Medical
commentaries” (1762) och en rad avh., samlade
av M. Duncan i ”On the life of W. H.” (1876).

2) John H., den föreg:s bror, läkare (1728

—93); sedan 1763 praktiserande kirurg i
London samt lärare i anatomi och kirurgi. Hans
viktigaste arbete är ”Treatise on the blood,
inflammation and gunshot wounds” (utg. postumt
1794), där många av den allmänna patologiens
och kirurgiens väsentligaste frågor utförligt
behandlas. H:s många försök på levande djur
ådagalägga, att för honom experimentets nytta
för patologien klart framstod. Vidare märkas
hans studier över de syfilitiska sjukdomarna
(”Treatise on the venereal disease”, 1786) och
hans iakttagelser om skottsår. I
tandläkarkons-tens historia bildar han epok genom ”The
natural history of the human teeth” (1771—78).
H:s ”Works” utgå vos av J. F. Palmer (4 bd,
1835).

Hunting [ha’ntnj], eng., jagande, se
Jaktridning.

Huntingdonshire [ha’ntijjdan/(i)a], grevskap
i s. ö. England, inne i landet; 947 km2, 57,000
inv. Nästan hela H. upptages av åkerjord och
betesmarker. Huvudstad är Huntingdon vid
Ouse.

Huntington [ha’ntiijtan], stad i West
Virginia, U.S.A., vid Ohio; 86,000 inv. Betydande
industri.

Huntington [ha’ntnjtan], E 11 s w o r t h,
amerikansk geograf (1876—1947), från 1912 prof, vid
Yale Univ. i New Haven. H. företog flera
forskningsresor i Främre Asien och Turkestan.
Hans forskningar gälla huvudsaki.
klimatförändringar samt klimatets inverkan på den mänskliga
kulturen. Bland hans arbeten märkas ”Palestine
and its transformation” (1911), ”Civilization and
climate” (1915, revid. uppl. 1924), ”Climatic
changes” (1922; jämte S. S. Visher), ”The
cha-racter of races” (1924), ”The pulse of progress”
(1926), ”The human habitat” (1927) och
”Main-springs of civilization” (1945).

Huntly [ha’ntli], skotsk pärvärdighet inom
släkten Gordon (se d. o.).

Huntsman [ha’ntsman], eng., den, som leder
hundarna vid parforcejakt (se d. o.).

Huntziger [ötsigä’r], Charles Léon
Clé-ment, fransk militär (1880—1941), tjänstgjorde
som officer i olika kolonier i Afrika, därefter
vid generalstaben. Under 1 :a väldskriget var H.
bataljonschef, blev 1922 överste och förde 1924
befälet över de franska trupperna i Kina; 1928
brigadgeneral och chef för de franska
kolonialtruppernas stab i Frankrike, 1930 general. H.
var 1934—39 befälhavare för den franska hären
i Levanten. Vid krigsutbrottet 1939 blev han
chef för en armégrupp och led. av högsta
krigsrådet. Han ledde i juni 1940 den franska
delegation, som avslöt vapenstilleståndet i Compiègne
och Rom, samt därefter den franska
representationen i vapenstilleståndskommissionen i
Wiesba-den. Efter Pétains makttillträde blev han i sept.
1940 överbefälhavare för Frankrikes
landstridskrafter och krigsminister. H., som ansågs vara
en av de främsta ledarna i Vichy-regeringen
under dess första tid, omkom vid en flygolycka
redan i nov. 1941.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free