Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundkäxsläktet - Hundloka - Hundmänniskor - Hundraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Hundloka—Hundraser
566
Hundkäx.
delfrukter. Allmänt svepe
saknas. H. växer över
nästan hela Sverige.
Hundloka, bot., se
Hundkäxsläktet.
Hundmänniskor, individer
med abnormt riklig
behå-ring.
Hundraser. Den här
följda indelningen, som grundar
sig på under senare år
uppställda, naturliga rasgrupper,
kan på gr. av vår ofta
bristfälliga kunskap om rasernas
inbördes släktskap ej göra
anspråk på full slutgiltighet.
Dvärghundarna äro småvuxna raser, som
kunna förekomma bland alla rasgrupper. De väga
mindre än 5 kg och ibland, t. ex. hos
pinscher-former, endast 1 V2 till 1 Ut kg. Dvärghundarna
kunna ant. bibehålla de ursprungliga rasernas
proportioner, dock i förminskat format, s. k. äkta
dvärgar, el. också få de i samband med
storleks-minskningen förändringar i kroppsformen, ss.
förkortning av nosen, förändringar av
kranieformen och minskning av benlängden
(taxbent-het), s. k. achondroplastiska dvärgar.
Grupp I. Torvspetsar. Gruppen, vars
stamform den nu trol. utdöda torvspetsen anses
vara, omfattar små former med vanl. kort kropp,
rundat huvud, spetsig nos, uppstående öron samt
ofta lång fäll och starkt ringlad sväns. Hit
han-föras : Lapphunden, en tätbyggd, långhårig
form med 50 cm boghöjd. Färgen är svart med
vit teckning på bringa och tassar, mera sällan
helt vit. Den användes som vaktare av
renhjordarna och för jakt på björn och varg.
Nordiska (norrländska) spetsen, j ä m
t-el. g r å h u n d e n är större och kraftigare och
är till färgen grå i olika nyanser. Närbesläktad
med denna är den betydligt mindre, brun- el.
gråaktiga isländska hunden samt den
räv-liknande, röd- el. gulröda finska spetsen,
som användes för skogsfågeljagt. Tysk el.
pommersk spets, en mycket gammal ras,
är en livlig, som vakt- och sällskapshund använd,
långhårig, svart el. vit form av 45 cm boghöjd.
Dvärgformer äro den 26 cm höga
dvärgspetsen (pomeraniari) och silkesspetsen. Den
kinesiska spetsen (chow-chow) liknar
spetsen men har tyngre huvud och ej så.
spetsig nos. Den förekommer i flera olika färger:
svart, brun, gul och vit, dock alltid enfärgad.
Rasen infördes i slutet av 1700-talet till Europa
och är nu utbredd över hela världen. Från torv-4
spetsen härledes även schnauzern el. p i
n-s c h e r n, en terrierlik, c :a 50 cm hög form med
kuperade öron och svans. En strävhårig
och en släthårig form finnas och av
vardera en dvärgform, dvärgpinscher. Andra
dvärgformer äro den silkeslena a p-p i n s c h e r n
och den närbesläktade ragghåriga g r i f f o n
bruxèllois. Av oviss härstamning är den
1908 erkända riesenschnauzern, som
helst bör uppnå c:a 70 cm boghöj d. Nära
schnauzern stå terrierna. De äro mycket
livliga h., urspr. avsedda för jakt under
jorden (grythundar) men hållas nu ofta
som lyxhundar. Foxterriern, av vilken en
slät- och en strävhårig form finnes, är
vit med svarta el. bruna fläckar. Nosen är lång,
huvudet smalt, öronen små och V-formiga;
svansen stubbas vanl. Mera lugn är den 50—60 cm
höga, strävhåriga airedalterriern. Den
är en ypperlig vakthund och användes ofta som
polis- och sanitetshund. Färgen är rostbrun med
svart ryggsadel och teckning på huvudet. Bland
övriga må nämnas den strävhåriga, helfärgade,
röda till gula irländska terriern, den
lågbenta, strävhåriga, mörkgrå till svarta,
kort-benta skotska terriern, den lågbenta,
kraftigt byggda sealyhamterriern med
halvt hängande öron och kort svans, vit med
svarta el. bruna fläckar, den lågbenta, i regel
blågråa yorkshireterriern med rakt,
silkesmjukt hår, som efter en bena på ryggen
faller ned över sidorna, den mycket långhåriga
s k y e t e r r i e r n, den korthåriga, svarta och
bruna black and tan terriern och dess
dvärgform black and tan toy terriern
samt den långsträckta D a n d i e-D i n m o n
t-terriern, med grått el. brunaktigt, långt,
tovigt hår, och bullterriern, en korsning
mellan vit terrier och bulldogg. Här må även
nämnas den som polishund utmärkta d o b e
r-mannpinschern, en stor, kraftig, släthårig,
snabb och livlig h. Färgen är svart med
rostbruna fläckar, men även enfärgade bruna djur
finnas, öron och svans bruka kuperas.
Grupp II. Slädhundar. Hithörande
former, till vilka polarfolkens h. hänföras,
användas huvudsaki. som slädhundar och likna mycket
vargen, med vilken de ännu stundom korsas.
Oöverträffad som dragare är grönland
s-hunden (eskimåhunden), en medelstor,
kraftigt byggd, långhårig h. Färgen är svart
med vita fläckar, vit bringa och ljusare buk.
Andra raser äro labradorhunden,
samo-jedhunden och de amerikanska eskimåernas
hund malemute.
Newfoundlandshun-d e n är en stor, livlig, långhårig, svart h.
Grupp III. Doggarna omfatta vanl.
mycket stora och kraftiga, korthåriga h. med brett,
tungt huvud, kort, tvär nos och hängande öron.
Färgen är vanl. gul, stundom med tigerbandning.
Den 80 cm höga, engelska mastiffen, den
något mindre franska bordeauxdoggen
och den ståtliga danska hunden, danska
doggen el. ulmerdoggen (grand danois)
äro bland de största nu levande h. B u 11 d o
g-g e h, en urgammal engelsk ras, utmärkes av
korta ben, tung framkropp och förkortad
överkäke. Något lättare byggd än föreg. och ofta
förväxlad med denna är den tyska boxern;
den har längre och rakare ben, är släthårig,
kraftig, gråbrun med mörkare strimning el.
enfärgat gulbrun samt livlig och godmodig. B o
s-tonterriern, som föga påminner om en
terrier, är mycket vanlig i Amerika.
Dvärgformer äro engelska d v ä r gbu 11 d o g g e n,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
