Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Howard, 2. Esme, of Penrith - Howard, John - Howard, Leslie - Howard, Sidney Coe - Hovauditör - Hovbeslag - Hovbeslagsskola, hovslagarskola - Hovbuffertar - Hovby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Howard—Hovby
506
2) E s m e William H., 1 :e Baron H. of P e
n-rith (1930), engelsk diplomat (1863—1939), blev
1886 attaché i Rom, var därpå anställd vid
ambassaden i Berlin och deltog i boerkriget. H. fick
sedan åtskilliga viktiga värv, var 1913—19 envoyé
i Stockholm, deltog 1919 i fredskongressen i
Paris, var 1919-—24 ambassadör i Madrid, 1924—
30 i Washington.
Howard [håu’od], John, engelsk filantrop,
reformator av fångvårdsväsendet (1726—90).
Tillfångatagen av franska kapare 1756,
kvar-hölls H. en tid i franska fängelser och lärde
där känna den tidens barbariska behandling av
krigsfångar. H. blev 1773 sheriff i
Bedford-shire, besökte i denna egenskap grevskaps
fängelset, sedermera andra fängelser i England och
fr. o. m. 1775 gång på gång fängelserna i de
flesta av Europas stater, bl. a. Sverige.
Resultaten av dessa fångvårdsstudier nedlade han i
”The state of the prisons in England and Wales”
(1777) och ”An account of the principal
laza-rettos in Europé” (1789). — Monogr. av J.
Stoughton (1884; sv. övers. 1890).
Howard [hau’ad], L e s 1 i e, engelsk
filmskådespelare (1893—1943). Han var urspr.
banktjänsteman, deltog i i:a världskriget men sökte
sig till scenen efter
återkomsten och
debuterade vid en
London-teater. H.
framträdde sedan i
karaktärs-och lustspelsroller
inom den moderna
repertoaren vid teatrar
i England och
Amerika, innan han övergick
till filmen, där han
med skarp
psykologisk uppfattning
skapat sina karaktärer. Av
hans många filmer
kunna nämnas ”Den
röda nejlikan” klassisk i filmkonstens historia,
”Som hemlig politisk agent”, ”Romeo och Julia”,
”Gentleman efter midnatt”, ”Mr Dodds affärer”,
”Pygmalion”, ”Intermezzo”, ”Borta med vinden”
och ”Pimpernel Smith” (en modern version av
”Den röda nejlikan”). — H. skrev också ett par
pjäser, ”Murray Hill” (uppf. i London 1928) och
”Cocktail”. Under 2:a världskriget var H.
hu-vudsakl. verksam i den brittiska propagandans
tjänst. Han omkom vid en flygolycka.
Howard [hau’od], Sidney Coe, amerikansk
dramatiker (1891—1939), deltog i 1 :a
världskriget, slog igenom med skådespelet ”They knew
what they wanted” (1924), som fick Pulitzerpriset
i dramatik. H:s största framgångar ha varit ”Ned
McCobbs daughter” (1926), ”The silver cord”
(s. å.) och dramatiseringen av Sinclair Lewis’
roman ”Dodsworth” (1934; tills, m. Lewis). H.
var illusionslös och hårdhänt i sin
människoskildring.
Hovauditör har bl. a. att i rättegångar, som
angå hovet, Stockholms slott och de kungl.
lust
slotten, bevaka vederbörandes rätt och utföra
dess talan.
Hovbeslag. De första skriftliga uppgifterna
om h. lämnas först på 500-talet. De hästskor,
som blivit funna från h:s första tid, voro helt
små, smala och tunna; under en senare period
(600—800-talet) voro de något större och
kallas från den tiden vanl. merovingiska el. ka
rolingiska skor. Det äldsta nordiska beslaget är
den s. k. i s b r 0 d d e n, en halvcirkelformig
järnplatta med en tagg på undre ytan och i ändarna
utsmidd till långa spetsar, som slogos genom
hornet i tåväggen och omböjdes. De härstamma från
yngre medeltiden. De äldsta hästskorna voro
täml. enkla, och beslaget utfördes utan hänsyn
till hästfotens byggnad och förrättningar; först i
slutet av 1700-talet, då hästens anatomi vid de
då inrättade veterinärläroverken började mera
ingående studeras, erhöll h. sin nuv. utveckling.
Med h. avses numera bl. a. att skydda
hovhornet mot för stark avnötning, att ge foten
säkrare fäste, särskilt på hal mark och att
bidraga till avhjälpande av fel och botande av
sjukdomar i hoven. Efter avtagande av den
gamla skon avlägsnas det överflödiga horn, som till
följd av skons närvaro ej blivit avnött, och
bärranden nedskäres så mycket, att den kommer i
jämnhöjd med yttre kanten av hovsulan. Skon
anpassas direkt efter bärrandens form och
fästes med 6—8 söm, som anbringas blott i tån
och sidan men ej i trakten, då hovens
utvidgning vid rörelsen därigenom skulle hindras.
Hovunderläggen (för att minska påfrestningen el.
hindra inklampning av snö) kunna vara dels fasta,
som fastspikas med skon, t. ex. de franska
gum-mihästskorna, dels lösa, s. k. hovbuffertar,
som kunna växlas, utan att skon fråntages.
Vintertiden måste beslaget för att hindra halkning
på ett el. annat sätt skärpas. Skärpningen kan
ske genom hakar och grepp, som antingen äro
fasta el. kunna växlas, el. genom skärpta
söm, s. k. b r o d d a r. Fördelen med lösa
hakar är, att beslaget kan skärpas, utan att skon
behöver brytas ifrån, och att de vassa hakarna
kunna ersättas med trubbiga, då hästen står på
stall. Skärpta söm, långbroddar, användas
mest som tillfällig skärpning. Nitbroddar,
som fästas i särskilda hål i själva skon, äro
vanl. lämpligare. — Vid skoning av dragoxar
anbringas på yttre klövens markyta en tunn
järnskolla, försedd med en brodd el. järntagg.
Hovbeslagsskola, ho vsl aga r skola, skola
för meddelande av undervisning i
hovbeslags-konst (se Hovbeslag). Den första öppnades
1847 vid Karlsruhe för civila elever, 1849
an-lades en dylik skola i Dresden. I Sverige
finnas statsunderstödda hovbeslagsskolor vid Alnarp
(sedan 1864), i Skara (1869; numera nedlagd) och
i Stockholm (1870). Vid armén är furirskola på
hovslagarlinj en koncentrerad till ett par reg. Viss
hovslagarutbildad personal får genomgå kurs på
veterinärhögskolan.
Hovbuffertar, veter., se Hovbeslag.
Hovby [höv-J, socken i Skaraborgs län,
Kin-nefjärdings härad, ö. om Lidan, närmast s. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
