Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofmann, Johann von - Hofmann, Josef - Hofmannsthal, Hugo von - Hofmannswaldau, Christian Hofmann von - Hofmeister, Wilhelm - Hofors - Hofsjökull - Hofstede de Groot, Cornelis - Hofsten, von, släkt - Hofsten, 1. Nils von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Hofmann—Hofsten
396
tolkning av skriften i stor stil. Utgångspunkt för
teologien över huvud var för H. ”den inre
upplevelsen” — teologien skulle vara
”erfarenhets-teologi”. Hans förnämsta skrifter äro
”Weissa-gung und Erfüllung im Alten und Neuen
Testamente” (2 bd, 1841—44) och ”Der
Schriftbe-weis” (1852—56; 2:a uppl. 1857—60).
Hofmann [hå’f-], Casimir Josef,
polsk-amerikansk pianist och pedagog (f. 1876), var elev
av bl. a. Rubinstein. H. har vunnit världsrykte
som mästerlig pianist. Han har även utgivit
skrifter om pianospel och var 1926—38 dir. för
Curtisinstitutet i Philadelphia. H. har
komponerat ett flertal orkester- och pianoverk m. m.
Hofmannsthal [hå’fmanstäl], Hugo von,
österrikisk författare (1874—1929). H. tillhörde
den bekanta krets av esteter och skönhetsdyrkare,
som samlades kring Stefan George. H. var i sitt
författarskap utpräglad lyriker och lyrisk
dramatiker. Av hans verk märkas särskilt
”Gesam-melte Gedichte” (1907), ”Gedichte” (1922),
dramerna ”Der Tor und
der Tod” (1894),
pärlan i hans
ungdomsdiktning, vidare ”Der
Tod des Tizian”
(1901), ”Elektra”
(1903), ”ödipus und
die Sphinx” (1905),
”Der Rosenkavalier”
(1911), ”Jedermann”
(1911), ”Ariadne auf
Naxos” (1912),
”Al-kestis” (1916), ”Das
Salzburger grosse
W elttheater” (1924)
och ”Der Turm”
(1925). H. utgav flera samlingar estetiska
betraktelser och tal, utsökta prov på tysk formkonst och
även ur innehållssynpunkt av betydande värde.
Flera av H:s dramatiska verk äro övers, till sv.
och ha uppförts i Stockholm (”Elektra”, ”Envar”,
”Rosenkavaljeren”). — Litt.: E. Sulger-Gebing,
”H. v. H.” (1905); M. Kommerell, ”H. v. H.”
(1930); W. Huber, ”Die erzählenden Werke H.
v. H:s” (1947)-
Hofmannswa’ldau [håf-], Christian
Hofmann von, tysk skald (1617—79), en bland
de mest typiska representanterna för den tyska
barockpoesien. Hans dikter, som äro starkt
påverkade av den italienska 1500-talslitteraturen,
särskilt Marini och Guarini, utmärka sig för tung
och pompös form. Berömda blevo hans
”Helden-briefe” (1673; sv. övers. 1700). — Litt.: R. Ibel,
”H. v. H.” (1928).
Hofmeister [hä’fmaistar], Wi 1 h e 1 m
Friedrich Benedict, tysk botanist (1824—77).
Bok-handlarson från Leipzig, ägnade han sig först åt
faderns yrke men sysslade på lediga stunder med
botaniska studier. Hans arbeten väckte så stort
uppseende, att han 1863 kallades till prof, i
Heidelberg. 1872 blev han prof, i Tübingen. H. var
en genial botanisk upptäckare, grundläde
växt-embryologien genom sina
anatomisk-utvecklings-historiska undersökningar över fanerogamernas
befruktning samt
fastställde utvecklingsförloppet hos mossor och
ormbunksväxter,
varigenom dessa växters
släktskap med
blomväxterna definitivt
klargjordes och bro
slogs över klyftan
mellan kryptogamer
och fanerogamer. H.
klarlade de högre
växternas generationsväxling och grundläde
därigenom inom
bota
niken den jämförande utvecklingshistoriska
morfologien. Han var även cellkärnforskare, fysiolog
och läroboksförfattare. — Litt.: K. v. Göbel,
”W. H.” (1924).
Hofors. 1) Socken i Gästriklands v. domsagas
tingslag, invid gränsen mot Dalarne; 102,90 km2,
9,332 inv. (1951). Är ett storbergigt
skogsområde, genomflutet av Hoån från sjön Hyn i n.v.
279 har åker. I H. ligga brukssamhällena H.2),
Fagersta (235 inv.) och L å n g n ä s (260
inv.), de båda sistn. vid sjön St. Gösken i s.ö.
Vid den nu nedlagda Edske masugn
utexperi-menterades bessemerprocessen i Sverige 1858.
Kyrklokalen är inrymd i skolhusets övre våning.
Pastorat i Ärkestiftet, Gästriklands v. kontrakt;
bildar storkommunen Hofors (9,549 inv., 1952).
2) Bruks- och stationssamhälle i H.i), vid
Hoån och statsbanelinjen Falun—Storvik; 6,871
inv. (1950), därav 6,112 i brukssamhället och
759 i det eg. stationssamhället. Här finnas
samrealskola och högre folkskola,
förlossningshem, apotek och provinsialläkare. Samhället
har vuxit upp kring Hofors bruk, som
sedan 1916 tillhör ab. Svenska
kullagerfabriken och omfattar järnverk med gruvor (inom
Nyängs- och Storstrecksfälten nära H.,
Moss-gruvan i Örebro län m. fl.), sintringsverk,
Mäster- och elektromasugnar, martin- och
elektro-stålverk, flera valsverk, smedja och pressverk,
manufaktur- och verkstadsavdelningar samt
jordbruk och skogshantering. Antalet
industriarbetare är c:a 2,700. Järnbruket är det äldsta i
Gästrikland, anlagt i början av 1600-talet som
bergs-mansverk. H. är nu ett av Sveriges bäst
utrustade kvalitetsstålverk.
Hofsjökull [hå’fsjökadl], annat namn på
Arnarfellsjökull (se d. o.).
Hofstede de Groot [hå’fstèda da ^rå’t],
C o r n e 1 i s, holländsk konsthistoriker (1863-—■
1930). H., en av de främsta kännarna av det
holländska måleriet under 1600-talet, publicerade
ett flertal grundlärda arbeten, ss. ”Beschreibendes
und kritisches Verzeichnis der Werke der
her-vorragendsten holländischen Maler des 17.
Jahr-hunderts”, 1—10 (1907—28), samt flera böcker
om Rembrandt.
Hofsten [hå’f-], von, svensk släkt,
härstammande från Hofsten, Köla socken (Värmland),
adlad 1726.
1) Nils Gustaf Erland von H., zoolog (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
