Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hirshals - Hirt, Hermann - Hirtius, familj - Hirtshals (Hirshals) - Hirudin, Hirudo - Hirundinidae, Hirundo - His, 1. Wilhelm - His, 2. Wilhelm - Hisarbergen - Hisarlik (Hissarlik) - Hischam - Hishult - Hisingen - Hisinger, ätt - Hisinger, Wilhelm - Hiskia - Hislop, Joseph - His Master’s Voice - Hispaner - Hispania - Hispaniola - Hispano-Suiza - Hiss (musik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Hirshals—Hiss
310
Hirshals, annat namn på Hirtshals (se d. o.).
Hirt, Hermann, tysk språkforskare (1865
—1936), prof, i Giessen 1912. Han behandlade
framför allt indogermanska språk- och
kulturförhållanden (”Der indogermanische Akzent”;
1895, ”Der indogermanische Ablaut”, 1900, ”Die
Indogermanen”, 2 bd, 1905—07, ”Handbuch des
Urgermanischen”, 3 bd, 1931—34, m. fl.) samt
grekisk och tysk språkhistoria.
Hirtius, plebejisk familj i Rom. Aulus H.,
officer hos Caesar i Gallien och senare,
besegrade som konsul 43 f. Kr. Antonius vid Mutina,
där han stupade. H. är författare till 8:e boken
om kriget i Gallien samt till ”Bellum
Alexandri-num”, om kriget i Egypten, Illyrien m. m.
Hirtshals (Hirshals), fiskläge och badort
på Jyllands nordvästligaste udde, Hjörring amt;
2,100 inv. H. har stor fiskehamn och viktig fyr
med livräddningsstation m. m. Daglig
ångbåts-förbindelse med Kristiansand i Norge.
Hirudin, Hirüdo, zool., se Blodiglar.
Hirundi’nidae, Hiru’ndo, zool., se Svalor.
His. 1) Wilhelm H., tysk anatom (1831—
1904), lärjunge av Joh. Müller och R. Virchow,
med. dr 1854, prof, i anatomi och fysiologi i
Basel 1857, i Leipzig 1872. H. var en av
anatomiens förgrundsmän under senare hälften av
förra årh. Hans första arbeten ligga inom
histologiens område, hans väsentligaste inom
em-bryologien. Särsk. voro hans studier över
hjärnans utveckling banbrytande. H. grundade jämte
W. Braune 1878 Zeitschrift für Anatomie und
Entwicklungsgeschichte.
2) Wilhelm H., den föreg:s son, läkare
(1863—1934), 1907 prof, i medicin i Berlin.
Särsk. viktiga äro H:s undersökningar över
hjärtats retledningssystem; det His’ska
knippe t i detta har fått namn efter honom.
Hisa’rbergen, se Alai.
Hisarli’k (H i s s a r 1 i’k), turk., borg, namn
på åtskilliga ruinplatser i Mindre Asien, bl. a.
den ort invid s. inloppet till sundet vid
Darda-nellerna, där det gamla Troja legat.
Hischäm, namn på flera kalifer av
omajja-dernas dynasti, bland vilka H. I, som regerade
724—743, är den mest bekante.
Hishult, socken i s. ö. Halland, intill
Skåne-och Smålandsgränsen, Höks härad, Hallands län;
87,02 km2, 1,789 inv. (1951). Genomflytes från
Storsjön i ö. till Oxhultssjön i v. av Smedjeån;
skogs-, ljung- och myrmarker. 1,916 har åker.
Egendom: Oxhults säteri (statens) och
krono-park. Kyrkan uppfördes 1902. Pastorat i
Göteborgs stift, Laholms kontrakt; bildar
storkommunen Hishult. Tätorten H. liar 250 inv.
Hisingen, ö på västkusten, Göteborgs och
Bohus län, mellan Göta älvs båda
mynnings-armar i Kattegatt; 192,49 km2, c:a 61,000 inv. Är
näst Orust västkustens största ö, belägen inom
följ, kommuner: Torslanda, Tuve, Säve och
Yt-terby samt Göteborgs stad (Lundby, Backa och
en del av Kristine förs.) och Kungälvs stad.
Hisinger, urspr. från ön Hisingen
härstammande ätt, adlad 1770 med nedannämnde W. H.
Ätten, som i Sverige utslocknade 1852, immatri-
kulerades i Finland 1818, och en gren blev
fri-herrlig 1819 (1883). En 1906 adopterad gren bär
namnet H.-J ägerskiöld. — Litt.: F. L.
Hisinger, ”Historik över friherrliga ätten H.” (1925).
Wilhelm H., mineralog, geolog och kemist,
brukspatron (1766—1852). H. drev på sina
egendomar Skinnskatteberg och Baggå (i
Västmanland) en vidsträckt bruksrörelse och ägnade sig
samtidigt åt vetenskapliga undersökningar.
Under resor över nästan hela s. och mellersta
Sverige och i delar av Norge samlade H. talrika
iakttagelser. Av stor betydelse för kemin och
mineralogien blev det samarbete, som från 1802
kom till stånd mellan H. och Berzelius. Detta
resulterade bl. a. i deras grundläggande
undersökning om salters och vissa basers elektrolys
(1803) och i upptäckten av grundämnet cerium
(1804). Bland H:s arbeten märkas
”Anteckningar i physik och geognosie under resor i
Sverige och Norrige” (1819—40), ”Geognostisk karta
öfver medlersta och södra delarne af Sverige”
(tr. 1832) samt det stora paleontologiska verket
”Lethæa Svecica” (1837—41). Sina betydande
samlingar donerade H. till Vet.-akad.
Hiskla (hebr. Hizkijjä och Jehizkijja),
konung i Juda rike, Ahas’ son och efterträdare,
samtidig med profeterna Jesaja och Mika (från
slutet av 700-talet till in på 600-talet f. Kr.).
Juda rike hade råkat i beroende av Assyrien,
men med flera andra vasaller avföll H. i hopp
om hjälp från Egypten. Sanherib besegrade
emellertid de med H. förbundna furstarna och
lät sin här innesluta H. i Jerusalem. Staden
räddades (2 Kon. 19:35) genom att en pest
utbröt i Sanheribs här.
Hi’slop [-åp], Jo sep h Dewar, operasångare
(f. 1884 5A). H., som är född i Edinburgh och
blev svensk medborgare 1937, utbildades vid Art
School i Edinburgh, hos G. Bratt, Stockholm,
och i Italien. 1914—18 var H. engagerad vid
Stockholms-operan, där han med stor framgång
sjöng tenorpartierna inom fransk och italiensk
repertoar, och har sedan framgångsrikt uppträtt
i London, Paris och Milano samt företagit
konsertresor i Europa, U.S.A., Sydafrika,
Australien och Nya Zeeland. H. var 1936 t. f., 1937
—48 ord. lärare i solosång vid Musikhögsk. i
Stockholm; prof:s titel 1949. H., som även är
en utmärkt romanssångare, förenar ett på
italienskt bel canto grundat sångsätt med en
dramatiskt livlig och intelligent skådespelarkonst.
His Master’s Voice [hiz mä’staz vai’s],
grammofonskivmärke, se Grammofonindustri.
Hispäner, inv. i Hispania.
Hispänia, romarnas benämning på Pyreneiska
halvön. De skilde från 197 f. Kr. på H. citerior
(hitre H.) och H. ulterior (bortre H.).
Hispaniöla, nlat. (sp. Isla Espanola), ”lilla
Spanien”, Columbus’ benämning på ön Halt i.
Hispano-Suiza [ispanå’-syiza’], numera franskt
motormärke, tillverkas av Société franqaise
Hispano-Suiza, Bois-Colombes. H:s biltillverkning
har numera upphört; företaget producerar
huvudsaki. flygmotorer.
Hiss (Tr. si dièse, eng. b sharp\ mus., den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
