Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hinkmar - Hinlopensundet - Hinneryd - Hinnfrukt - Hinnlabyrinten - Hinnom, Hinnoms dal - Hinnöy (Hindö) - Hinterland - Hinterpommern - Hinterrhein - Hintze, Bertel - Hintze, Paul von - Hiob - Hiorter, Olof - HIPO - Hipparchos (statsman) - Hipparchos (astronom) - Hipparion - Hippark - Hippeastrum - Hippel, Theodor von - Hipper, Franz von - Hippias (härskare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Hinlopensundet—Hippias
300
ani”, tr. i ”Monumenta Germaniae historica”)
samt en s. k. konungaspegel (”De regis persona
et de regis ministerio”). — Monogr. av H.
Schrörs (1884).
Hfnlopensundet, sundet mellan
Västspetsber-gen och Nordöstlandet.
Hinneryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad, mellan Bolmån och Hallandsgränsen;
226,64 km2, 1,541 inv. (1951). Upptages av
ljunghedar, mossar, skog och småsjöar. 2,002 har
åker. Kyrkan av sten byggdes 1886. Pastorat i
Växjö stift, Sunnerbo kontrakt; tillhör
storkommunen Traryd.
Hinnfrukt, hos gräsen förekommande
nötfrukt, vars tunna fröskal sammanvuxit med
fruktväggen.
Hinnlabyrinten, anat., se Hörselorgan.
Hinnom, Hinnoms dal, se Gehenna.
Hi’nnöy [-81] (förr Hindö), Norges största
ö, Nordland och Troms fylken; 2,197,95 km2,
20,000 inv. H. är den sydligaste ön i Vesterålen
och skiljes av Tjeldsund från fastlandet i ö. ön
är starkt uppdelad av djupa fjordar, har i s. v.
vild fjällnatur men är i n. ö. skogbevuxen och
delvis odlad. I n. ö. ligger Harstad.
Hfnterland, [ty. utt. -lant], eg.
”bakland”, uppland, beteckning för landområden, vilka
ligga innanför (bakom) ett koloniserat område
och vanl., utan att direkt förvaltas som en del
av detta, tillhöra dess ekonomiska intressesfär
samt ofta folkrättsligt stå under samma
suveränitet.
Hi’nterpommern, Pommern ö. om Oder.
Hi’nterrhein [-rain], Rhens östra källarm.
Hintze, Bertel Olof, finländsk
konsthistoriker (f. 1901), disputerade 19^6 på en avh. över
den finske 1800-talsmålaren R. W. Ekman. Han
blev 1928 intendent vid Konsthallen i
Helsingfors. Hans största arbete är ”Modern konst”,
1—2 (1928—30). Vidare märkas en monogr. över
K. E. Jansson (1926), ”Helsingfors univ:s
porträttsamling” (1927) samt en monogr. över
Albert Edelfelt (3 bd, 1942—44).
Hintze, Paul von, tysk sjöofficer, diplomat
(1864—1941). Efter militär och många års
diplomatisk tjänst blev H. 9 juli 1918
utrikesminister (efter v. Kühlmann), avgick 3 okt., då prins
Max’ ministär bildades, samt var därefter till
revolutionen 9 nov. s. å. rikskanslerns
ställföreträdare i stora högkvarteret.
Hiob, se J o b.
Hiorter [jö’-J, Olof Petrus, astronom (1696
—1750). Han blev astronom hos greve A. G.
Oxenstierna på Tidö 1732, doc. och slutl. (1746)
astronomie observatör i Uppsala. Bland H:s
skrifter märkas polhöj dsbestämningar för flera
orter i Sverige och astronomiska observationer
(bl. a. över den av honom 1743 upptäckta stora
kometen), vidare astronomiska och nautiska
kalendrar samt almanackor (1734—50). H. var den
förste, som påvisade sambandet mellan
uppträdandet av norrsken och variationen hos
magnetnålen (1747). — Litt.: Biogr. av N. V. E.
Nordenmark (i ”Vetenskapsakad:s årsbok”, 1942).
HIPO (kortnamn för ty. Hilfspolizei),
polis
kår, upprättad av tyska ockupationsmakten i
Danmark efter upplösningen av det danska
polisväsendet i sept. 1944. H. omfattade åtskilliga medl.
av Schalburgkåren och Sommerkåren samt bestod
till den tyska kapitulationen i maj 1945.
Hippa’rchos [-k-], (grek. Hi’pparchos, lat.
Hippa’rchus), son till envåldshärskaren
Peisistra-tos, efterträdde 528 f. Kr., jämte sin bror
Hippias, sin far i regeringen. Han föll 514 offer
för enskild hämnd av de s. k. tyrannmördarna
Harmodios och Aristogeiton.
Hippa’rchos [-k-] (grek. HHpparchos),
grekisk astronom (omkr. 150 f. Kr.). H. verkade som
astronom på Rhodos. Av hans många skrifter äro
blott två bevarade, därav en förteckning över
stjärnor, särskilt lämpliga för tidsbestämningar.
H. var en av forntidens allra främsta
astronomer. Av resultat, som H. med säkerhet nått, må
nämnas bestämningen av årets längd och månens
omloppstid. H. torde även ha infört
trigonome-trien i den sfäriska astronomien och i övrigt
varit verksam på det rent matematiska området.
Hippa’rion, se Anchitherium.
Hippa’rk, i åtskilliga forngrekiska stater
högste befälhavaren för rytteriet.
Hippea’strum, artrikt, i tropiska och
subtropiska Amerika inhemskt släkte av fam.
Ama-ryllidaceae, med i
flock sittande,
stora, något sneda,
vanl. röda el. vita
och rödstrimmiga
blommor. H.
auli-cum och H.
vitta-tum odlas under
namnet a m a r y
1-1 i s.
Hippel, T h e
o-d o r Gottlieb von,
tysk författare
(1741—96). H. var
en Sturm-und-
Drang-natur, vars
kaotiska och
motsägelsefulla, rika
och kvicka väsen
speglas i hans
bisarra, sub j ektivt
aforistiska skrifter. Av dem må nämnas ”Über
die Ehe” (1774), ”Nachlass über weibliche
Bildung” (tr. 1801), ”Lebensläufe nach
aufsteigen-der Linie” (3 bd, 1778—81) och romanen
”Kreuz-und Querzüge des Ritters A bis Z” (2 bd, 1793
—94). ”Sämtliche Schriften” utkommo i 12 bd
1827—35.
Hipper, Franz von, tysk amiral (1863—
1932). Han blev 1912 konteramiral, under 1 :a
världskriget viceamiral, ledde ”räderna” mot
Englands östkust 1914 och var befälhavare för
tyska sjöstridskrafterna i kryssarstriden vid
Dog-gerbank 1915. I Skagerakslaget 1916 var H.
chef för den tyska spaningsstyrkan. Från 2 aug.
1918 och intill tyska flottans utlämnande var H.
chef för ”högsjöflottan”.
Hi’ppias (grek. Hippi’as) efterträdde jämte
Hippeastrum vittatum,
amaryllis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
