Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertzsprung, Ejnar - Heruler, eruler - Herulf, Gustaf - Hervararsagan - Hervé (Ronger), Florimond - Hervé, Gustave - Herwegh, Georg - Hervey, ätt - Herveyöarna - Hervieu, Paul - Hervor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Heruler—Hervor
236
”jättar” och en med liten, ”dvärgar”, en
upptäckt, som visat sig vara av stor kosmogonisk
betydelse. Han var också den förste, som
upptäckte, att ett samband existerade mellan
stjärnornas absoluta ljusstyrkor och vissa
spektral-linjer. De föränderliga el. variabla stjärnorna
har han ägnat ett flertal arbeten och bl. a. påvisat
den viktiga roll, som de kortperiodiska
variablerna spela för avståndsbestämningar i rymden.
H. har vidare utarbetat fotometriska
precisions-metoder samt metoder för bestämning av färg
och temp. medelst s. k. effektiva våglängder, vilka
metoder han framför allt tillämpat på de öppna
stjärnhoparna. H. har även studerat vissa
närbelägna sådana hopars rörelser; bl. a. har han
ägnat Plejaderna en ingående analys, som lett
till mycket intressanta resultat.
Herüler, e r u 1 e r, nordiskt vikingafolk
under folkvandringstiden. Äldst omtalas de som en
egen folkstam vid goternas sida på Svarta havets
n. strand. Omkr. 260—280 företogo de
plund-ringståg därifrån till Mindre Asiens och
Greklands kuster. Vid mitten av 300-talet måste h.
erkänna goternas övervälde, och de delade
dessas öde efter hunnernas infall. Sedan hunnernas
välde upplösts, blevo h. fria och bildade ett eget
rike vid övre Theiss. H. utgjorde en betydande
del av de legotrupper, varmed Odovakar 476
störtade västromerska riket. Det heruliska riket i
Ungern störtades i början av 500-talet av
lango-barderna. En del av det besegrade folket
vandrade tillbaka till Östersjöländerna; de seglade över
till ön Thule (Skandinavien, ovisst varstädes),
där de bosatte sig vid sidan av götarna. Den
återstående delen av stammen fick 512 av
Östroms kejsare tillåtelse att slå sig ned s. om
Donau (i trakten av nuv. Belgrad). Sedan de
(omkr. 545) dödat sin egen konung, sände de
bud till stamfränderna i Sverige för att därifrån
erhålla en konung av den gamla kungaätten. Då
beskickningen dröjde, läto emellertid h. av
kejsar Justinianus förmå sig att taga till konung en
i Konstantinopel uppfostrad herul, men när den
nordiske kungasonen anlände, hyllade de honom
och övergåvo kejsarens skyddsling. Ett heruliskt
uppror kuvades omkr. 565 av den östromerske
fältherren Narses. Detta är sista gången, som
h. omtalas.
Under 300- och 400-talen omtalas h. även i
v., och omkring 475 nämnas bland sändebud vid
västgotakonungen Euriks hov i Bordeaux även
h. ”från oceanens fjärran kuster”. Detta tyder
på att de haft sitt stamland vid Nordsjöns ö.
kust el. vid s. v. Östersjön, i Slesvig el. på de
danska öarna. Jordanes uppger, att danerna, som
utgått ur svearnas stam, fördrivit h. från deras
boplatser. Man har sökt identifiera dem med
hjältesagans skjol dungar i Lej re. — H. levde,
enl. de antika författarna, på ett ålderdomligare
kulturstadium än de sydliga germanerna i allm.
I motsats till de andra germanfolken i s. voro
h. ännu på 500-talet hedningar.
Herulf, Gustaf Georg, tandläkare (f.
1892 V7), avlade tandläkarexamen 1920, var
assistent vid Tandläkarinst. 1921—22, föreståndare
vid dess röntgenlaboratorium 1923, blev laborator
1938 och prof, i dental röntgendiagnostik vid
Tandläkarhögsk. i Stockholm 1948. H. har utg.
ett flertal skrifter inom sitt fack.
He’rvararsagan (”Sagan om Hervor”), en av
de märkligaste bland de isländska
fornaldarsagor-na (utg. av S. Bugge 1873, av Jon Helgason 1924).
Där berättas om striden på Samsö (se Angantyr),
om Hervor och hennes son Heidrek. Sedan
denne dräpt sin broder Angantyr, flydde han till
Reidgotaland, där han blev en mäktig konung,
berömd för sin vishet. Hans söner Angantyr och
Lod (isl. Hlpör) utkämpa en väldig strid om
sitt fädernearv. Lod får därvid hjälp av sin
morfar, konung Humle i Hunaland. Efter dagslång
kamp vinna goterna seger över hunnerna; Lod
och Humle falla. — Enheten i sagan är det av
dvärgar smidda olyckssvärdet Tirfing. Sagan
anses vara författad på 1200-talet men innehåller
kväden av hög ålder.
Hervé [ärve’] (eg. R o n g e r), F 1 o r
i-mond, fransk kompositör (1825—92). Bland
hans många operetter blevo ”Le petit Faust”
(1869; ”Lilla Faust”, Sthlm 1883) och
”Mam’zel-le Nitouche” (1883; ”Lilla helgonet”, Sthlm
1883) mycket populära.
Hervé [ärve’], Gustave, fransk publicist
(1871—1944). Han var först läroverkslärare i
historia men avsattes 1900 för antimilitaristisk
och antinationell propaganda. H. uppsatte 1906
den socialistiska tidningen Guerre Sociale, i
vilken han fortsatte sin propaganda. Vid 1 :a
världskrigets utbrott slog han om till ivrig nationalism
och kallade från 1916 sin tidning La Victoire. H.
utgav såväl antimilitaristiska som nationalistiska
(”La patrie en danger”, 1915) arbeten.
Herwegh [hä’rvèk], Georg, tysk skald
(1817—75). Han utgav 1841 i Schweiz
diktsamlingen ”Gedichte eines Lebendigen”, vars
politiska frihetstendens, klangfullhet och flykt väckte
allmänt bifall. Utvisad ur Preussen, fick H.
schweiziskt medborgarskap och bodde från 1844
i Paris; H:s övriga diktsamlingar (1844, 1877)
sakna betydelse. 1848 deltog han i de
revolutionära oroligheterna men måste fly. H. ägde en
stor poetiskt retorisk begåvning, och hans
agita-tionsdiktning gjorde honom en kort tid till den
mest aktuelle skalden, men han utvecklades aldrig.
Sami, verk i 3 bd 1903, brev i urval i 3 bd 1906.
Hervey [hä’vi el. hä’vi], engelsk adelsätt,
se Bristol.
Herveyöama [hä’vi- el. hä’vi-], även kallade
C 00 kö ar na (se d. o.).
Hervieu [ärvjö’], Paul, fransk författare
(1857—1915). Med etsande satir skildrar han
den högre societetens dagdrivarliv och artificiella
kär leksdramer i sina romaner från 1890-talet:
”Flirt” (1890), ”Peints par eux-mémes” (1893;
”Självporträtt”, 1902) — den bästa, i spirituell
brevform — och ”L’armature” (1895). Det
sociala familj edramat har H. riktat med åtm. ett par
starka arbeten, ”La course du flambeau” (1901)
och ”L’énigme” (s. å.; ”Gåtan”, uppf. 1902).
Hervor, dotter till kämpen Angantyr på
Bolmsö, våldsam och stridslysten. Hon begav sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
