Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herredag - Herrehus - Herrelöst gods - Herrenchiemsee - Herrenhaus - Herrenklub (Deutscher) - Herrera, Juan de - Herrestad (härad i Malmöhus län) - Herrestad (Bohuslän) - Herrestad (Östergötlands län) - Herrestad (storkommun i Malmöhus län) - Herrevadsbro - Herrevadskloster - Herrevik, Herrvik - Herrgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 Herrehus-
vilka utom ”herrarna” (de andliga och världsliga
stormännen) även lägre frälsemän, köpstadsmän
och bönder voro närvarande. Under 1500-talet
blir h. den vanligaste benämningen just för
sådana stora riksmöten av alla stånd, och först
mycket långsamt under loppet av 1600-talet
un-dantränges den av ordet riksdag.
I modern vetenskaplig terminologi skiljer man
mellan h. och riksdag och låter den förra termen
särskilt beteckna ett möte av stormän, trängre
el. vidare, men utan deltagare från de ofrälse
stånden. H. i denna mening var ända till
medeltidens slut den normala formen för ett riksmöte,
om den också alltifrån Engelbrekts tid vid
avgörande tidpunkter utvidgades på ovan anfört
sätt till en riksdag. Först med 1590-talet och
Karl IX :s regering trängde riksdagen definitivt
tillbaka den trängre herredagen, vilken då
började ersättas av möten av ”de förnämsta
ständerna” (längre fram ”utskottsmöten”), d. v. s.
riksråd, flera el. färre adelsmän, ett mindre
antal ombud för andra ständer, prästerskap,
krigsbefäl och städer, alltså ett slags mindre riksdag.
Herrehus, se Herrenhaus.
Herrelöst gods (lat. res nullius), saker, som
icke befinna sig i någons ägo, ss. bortkastade
föremål, lästa tidningar o. dyl. (res dereKctae),
ävensom på havsstranden av vågorna uppkastade
döda djur och bärnsten (men icke vrakgods). I
brist på däremot stridande lagbestämmelser anses
nämnda föremål få tagas i besittning och
förvärvas av vem som helst.
He’rrenchiemsee [-ki’mzé], se Chiemsee.
He’rrenhåus, ty., före revolutionerna 1918
namn på första kammaren i Preussens och
Österrikes folkrepresentationer. Preussens H.
bestod dels av ärftliga, dels av självskrivna
medl. (några höga ämbetens innehavare), dels
av för livstid av konungen utsedda, antingen
direkt el. efter förslag av vissa korporationer.
Österrikes H. bestod av myndiga prinsar av
kejserliga huset, medl. enl. arvsrätt,
ärkebiskopar och biskopar med furstlig rang samt av
medl., för livstid utnämnda av kejsaren.
He’rrenklub [-klop] (Deutscher
Her-renklub), tysk politisk klubb, gr. i Berlin
1924 som utvidgning av en sedan 1919
existerande grupp nationellt och mest konservativt
inriktade personer. Till H. hörde v. Papen och
åtskilliga medl. av hans 1932 grundade kabinett.
1933 uppgick H. i den nygrundade Deutscher
Klub.
Herrera [ärä’ra], Juan de, spansk
arkitekt (omkr. 1530—97), Filip II :s hovarkitekt.
Han ledde bygget av Escorial (se bild vid d. o.)
1567—93, och detta jätteslott kan i huvudsak
betraktas som hans verk. H. är sitt lands störste
arkitekt, av stor betydelse för efterföljarna.
Han omformade den italienska
renässansarkitekturen och skapade en allvarligare, strängare
byggnadsstil, fri från ornament (estilo
desorna-mentado).
Herrestad, härad i Malmöhus län, på
Östersjökusten, omkring Ystad; 172,*0 km2, 6,187 inv.
(1951). Socknar: Bjäresjö, Hedeskoga, Öja,
-Herrgård 222
Stora Köpinge, Stora Herrestad, Borrie,
Bromma, Sövestad, Högestad och Baldringe. H.
ingår i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads
domsaga (tingsställe Ystad), Ystads fögderi,
Ljunits och Herrestads samt Ingelstads kontrakt av
Lunds stift.
Herrestad, socken i Bohuslän, Lane härad,
intill Uddevalla, n. om Havstensfj orden; 91,24 km2,
1,244 inv. (1951). Omfattar i s. bördiga
dalslätter, vilka mot n. skyddas av Herrestadsfjället.
1,938 har åker. Egendomar: Stora Fröland och
Kurveröd. Bland fornminnena märkas ett stort
järnåldersgravfält och bygdeborgar. Kyrkan av
gråsten är från 1826. Ingår i Skredsviks, H:s
och Högås pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels
n. kontrakt; tillhör storkommunen Skredsvik.
Herrestad, socken i Östergötlands län, Dals
härad, närmast n. om Tåkern; 11,26 km2, 308
inv. (1951). Är en bördig, tättbefolkad del av
östgötaslätten. 898 har åker. Egendom:
Prästgården. Kyrkan härstammar från noo-talets
förra hälft. Ingår i örberga, Nässja, H:s och
Källstads pastorat i Linköpings stift, Dals och
Lysings kontrakt; tillhör storkommunen
öst-göta-Dal.
Herrestad, storkommun i Malmöhus län,
omfattar socknarna Hedeskoga, Öja, Stora
Köpinge, Stora Herrestad, Borrie, Bromma,
Sövestad, Högestad, och Baldringe; 154,29 km2,
5,771 inv. (1951)-
Herrevadsbro, en fordom befintlig bro över
Kolbäcksån i Västmanland. Enl. Rimkrönikans
uppgift var det vid denna H., som Birger jarl
1251 besegrade de upproriska Folkungarna.
Herrevadskloster, kronogods i Riseberga
socken, Kristianstads län, n. om Rönne å, vid
Ljungbyhed; 369 har, därav 128 har åker;
tax.-värde 530,000 kr. Den nuv. empirebyggnaden,
som har medeltida rester bevarade, uppfördes
1745 och 1817 av kronan och består av tre
sammanbyggda längor kring en öppen borggård.
Sedan 1902 är till H. förlagd en remontdepå och
sedan 1925 även en dressyranstalt. — Vid
Heri-vad anlade ärkebiskop Eskil 1144 ett
munkkloster av cisterciensorden, vilket snart blev ett av
Danmarks rikaste och 1565 indrogs till kronan.
1658 blev H. svensk statsegendom och kom
senare till fältmarskalken H. K. v. Königsmarck,
vars son 1682 utbytte H. mot Börringekloster,
varefter H. använts till olika militära ändamål.
Herrevik H e r r v i k, fiskläge i östergarns sn
på Gotland; en av öns största fiskehamnar.
Herrgård, i egentlig bemärkelse en
lantegendom, vars innehavare tillhör herremannaklassen
(i motsats till bondeklassen). Beteckningen
brukas populärt om en egendom, som bebyggts efter
herremannaklassens fordringar. Begreppet h.
innefattar även säteri och slott, dock icke de
kungliga slotten. Mälarlandskapen, Östergötland och
Skåne äro de speciella herrgårdsbygderna i
Sverige. Under medeltiden var i Sverige skillnaden
mellan h. och bondgård obetydlig. Herremännens
sätesgårdar befästes dock ofta med palissader
och vallgravar och försågos med ett av sten
byggt, runt el. vanligen fyrkantigt kärntorn. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
