Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hernlund, 1. Hugo - Hernlund, 2. Vilhelm - Hèrnod, Torsten - Hernqvist, Peter - Hero - Herodes (Claudius Tiberius Atticus Herodes) - Herodes den store - Herodianska dynastien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Hèmod—Herodianska dynastien
216-
männa läroverken. — H. var mångårig och
verksam led. av Stockholms stadsfullmäktige (1889
—1903, 1905—11). Han var led. av Första
kammaren (höger) 1910—11. H. utgav ”Bidrag till
den svenska skollagstiftningens historia under
par-titidehvarfvet 1718—1809, I, 1718—1760” (1882),
jämte bilagor (1892), ”Johan Peter Lefrén och
de pedagogiska reformplanerna i Sverige på
1820-talet” (1899) samt läseböcker i modersmålet.
2) Carl August Vilhelm H., den föreg:s
son, kartograf, kommunalman (f. 1888 W2), fil.
lic. 1912, geodet vid Rikets allmänna kartverk
1910, observatör 1912, arbetschef 1930, överdir.
och chef 1937, byrådir. i Lantmäteristyrelsen
1917—30. H. har verksamt bidragit till
foto-grammetriens införande som en praktisk
arbetsmetod vid det svenska kartväsendet.
Hèrnod, Torsten Robert, industriman (f.
1885 u/io), 1903—10 anställd vid Kramfors ab.,
1912—19 kamrer vid Holmsunds ab., disponent
där 1919 och verkst. dir. 1921. I Munksunds
ab. och härtill anslutna företag var H. verkst.
dir. 1926—29 och i det sistn. år bildade Svenska
cellulosabolaget till 1947. H. var ordf, i
Sveriges allmänna exportförening 1938—45 och
tillhör bolagsstyrelserna för en mängd svenska
företag.
Hemqvist, Peter, det svenska
veterinärväsendets grundläggare (1726—1808). H. blev fil.
mag. i Greifswald 1756, ägnade sig sedan i
Uppsala huvudsaki. åt
naturvetenskapliga
studier och kom i nära
beröring med Linné.
På ett riksstatens
stipendium for H. till
veterinärskolan i Lyon
och 1766 till den
berömde veterinären
La-fosse i Paris.
Hem-kallad 1769, uppgjorde
H. förslag till ett
”veterinäriskt lärohus
och lazarette” i
Stockholm, vilket förslag
dock ej då kom
till utförande. Först 1775 blev den första
veterinärskolan en verklighet, i det att
prebendegår-den Brogården vid Skara uppläts för ändamålet
med H. som föreståndare och intill 1780 ende
lärare. Verksamheten där började redan s. å.,
och H:s energiska och målmedvetna arbete
började snart bära rika frukter. 1778 erhöll H.
prof:s titel.
Hèro (grek. HerÖ), enligt sägnen Leanders
älskade. Han simmade varje natt över
Helles-ponten för att besöka henne, vägledd av en
fackla, som H. satte upp. Då facklan slocknade en
stormnatt, drunknade han, och H. begick
självmord i förtvivlan. Sagan berättas utförligast i
ett sengrekiskt epos av Musaios.
Herödes (fullst. Claudius Tiberius
A 11 i c u s H., vanl. kallad H. A 11 i c u s),
grekisk talare (101—178). H. var konsul 143 e. Kr.
samt lärare för sedermera kejsarna M. Aurelius
och L. Verus. Han var en berömd vältalare och
dessutom mycket rik. H. uppförde ett odeion och
byggde det panateneiska stadiet i Aten.
Herödes den store, konung över Judéen
åren 37—4 f. Kr. Hans fader, Antipatros, hade
omkr. 63 f. Kr. till ståthållare utnämnt i Galiléen
H. och i Jerusalem dennes bror Fasael. Några
år senare härjades Palestina av parterna, varvid
Fasael begick självmord och H. flydde ur landet.
Parterna överlämnade (40 f. Kr.) Jerusalem åt
mackabéern Antigonos, men år 37 erövrade H.
och romarna Jerusalem.
H. hade utomordentlig energi men var rå och
despotisk, misstänksam och omänskligt grym.
Mitt under striden med mackabéerfursten ingick
han äktenskap med mackabéerättlingen M a r
i-a m n e, som han lidelsefullt älskade.
Äktenskapet skulle stärka hans makt, och denna befäste
han även genom att avrätta de förnämsta och
rikaste av mackabéernas anhängare. I sin
misstänksamhet utrotade han hela den mackabeiska
släkten samt skonade därvid icke ens Mariamne
och de söner hon fött honom. Samtidigt sökte
han ställa sig väl med romarna. H. prydde
Jerusalem med praktbyggnader, bland vilka det av
guld och marmor glänsande templet intog främsta
rummet. Tempelbyggnaden påbörjades år 20
f. Kr., men det hela blev icke färdigt förrän
omkr. 63 e. Kr. Se vidare Herodianska dynastien.
Herodianska dynastien, en idumeisk
fursteätt, som efterträdde mackabéerna som härskare
över judarna under romersk överhöghet med
namn efter Herödes den store. Den förste av h.,.
som direkt härskade över judarna, var
Antipatros, utnämnd 47 f. Kr. till prokurator över
Judéen. Hans söner voro Fasael och H e r
o-des (se dessa ord). Av Herödes’ söner blevo
Archelaos, Antipas och F i 1 i p p o s
hans efterträdare som regenter, den förstnämnde
under titeln etnark över Judéen och Samarien
samt Iduméen, de två andra under titeln tetrark,
Antipas över Galiléen och Peréen, Filippos över
landet n. ö. om sjön Gennesaret. Antipas synes
ha ärvt faderns gåva att regera och var även
han en vän av praktbyggnader. Han residerade
i Tiberias, som han själv uppbyggt och där han
åt sig låtit uppföra ett praktfullt palats. Hans
äktenskap med halvbrodern Herödes’ hustru H
e-r o d i a s ådrog honom bestraffning från
Johannes Döparen, och då Herodias nödgade honom
att hos Caligula anhålla om konungatitel, väckte
han därigenom kejsarens ovilja, så att han blev
förvisad till Gallien (38 e. Kr.).
Agrippa I (i Apg. 12 kallad Herödes)
var sonson till Herödes den store och bror till
Herodias. Han erhöll småningom av romarna
nästan hela det av Herödes den store behärskade
riket. Under de förföljelser han anställde mot
de kristna led aposteln Jakob martyrdöden. När
Agrippa I avled (44 e. Kr.), ställdes Palestina
under en romersk prokurator, men hans son
Agrippa II (d. 100 e. Kr.) fick betydande
delar av Galiléen och Peréen. Under hans tid
fullbordades templet i Jerusalem, men kort
därefter (66 e. Kr.) utbröt det judiska kriget. Agrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
