Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herefordrasen - Herefordshire - Hérelle, Félix d’ - Herero (ovaherero el. damara) - Heresi - Heretiker - Herford - Hergeir - Hergesell, Hugo - Hergesheimer, Joseph - Hergin (Håkanson), Hans - Herholdt, Johan Daniel - Heribert-Nilsson, Nils - Hering, Ewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Heref ordrasen—Hering
204
Tjur av Herefordras.
Herefordrasen [he’rifad-] (eng. Hereford
breed), nötboskapsras av utpräglad gödtyp, till
färgen röd, med huvudet, främre delen av
ryggen, bröstet, buken och svansspetsen vita;
huvudsakliga avelsområdet är grevskapet
Hereford-shire.
Herefordshire [he’rifad/(i)a], grevskap i s. v.
England vid gränsen till Wales; 2,182 km2,
110,000 inv. Är ett kuperat landskap,
genomflutet av Wye. Känt för ymniga fruktskördar,
ciderberedning, humleodling, rik grönska.
Huvudstad: Hereford.
Hérelle [erä’l], Félix d’, amerikansk
bak-teriolog (1873—1949), prof, vid Yale Univ. 1928.
H. är mest känd genom sina undersökningar över
bakteriofager.
Herero’ (ovaherero el. dam a ra), ett
viktigt, i flera stammar delat bantufolk i
Damar al and i
Syd-västafrika. De äro
ett rent herdefolk,
de enda bantu,
vilka ej odla jorden.
Häri såväl som i
andra kulturella
detaljer likna h. de
hamitiska
herdefolken i n. ö. Afrika.
Även till utseendet
erinra många av
dem om hamiterna.
I mitten av
1800-talet hade h. svåra
strider att utkämpa
med hottentotterna.
Särskilt under
resningen mot
tyskarna 1904—06
(here-roupproret) ådaga-
lade h. stor krigisk duglighet och kunde endast
med möda kuvas. Förut uppskattades de till omkr.
100,000, efter kriget till knappast 20,000.
H. bo i bikupsformiga hyddor, förenade till
kraaler. Deras huvudnäring är mjölk. De enda
växter, som odlas, äro kurbits och tobak. Kött
äta de sällan; endast vid större fester slaktas
boskap. Ett typisk plagg är kvinnornas
hjälmlik-nande huvudbonad med tre uppstående läderfli-
Herero i uniform.
kar. Prydnaderna äro till stor del av järn (bl. a.
stora järnpärlor). Liksom andra bantu är h.
förfädersdyrkare. Ur det heliga
omumborom-bonga-träået (Combretum primigenium) kommo
enl. h:s tro deras stamfäder, och i kraalen skall
alltid finnas ett sådant träd el. åtm. en kvist
därav. Vidare skall där finnas den heliga
elden, som ej får slockna. H. styras av en
överhövding; varje stam har dessutom sin hövding,
som samtidigt är präst. — Litt.: I. Irle, ”Die
Herero” (1906; H. G. Luttig, ”The religious
system and social organization of the H.” (1933).
Heresi (grek. hSi’resis), kätteri.
Herétiker (jfr Heresi), kättare. —
Herè-t i s k, kättersk, irrlärig.
He’rford [-fårt], stad i Westfalen vid Werre,
knutpunkt på järnvägen
Köln—Hamm—Hannover; 44,000 inv. Var under medeltiden medlem
av Hansan och säte för riksabbotstiftet H. samt
bevarar från denna tid ansenliga kyrkor, främst
katedralen (förra klosterkyrkan, 1200-talet).
Möbelindustri.
He’rgeir, kristen hövitsman i Birka, se
Ansgarius.
Hergesell [hä’rgazäl], Hugo, tysk
meteo-rolog (1859—1938), 1900 prof, i Strassburg, 1914
föreståndare för aerologiska observatoriet i
Lindenberg och prof, i Berlin. H. är mest känd
genom sina arbeten för utforskandet av högre
delar av atmosfären genom ballonger och drakar.
Hergesheimer [hä’gishåima], J o s e p h,
amerikansk författare (f. 1880). H., som växte upp
i en kväkarfamilj av tysk härkomst i Philadelphia,
har skrivit romaner och noveller, biografier och
litteraturkritik. Av hans romaner som
kännetecknas av fin karaktärsteckning och god
miljöskildring, må särsk. nämnas ”The three black
Pennys” (1917; sv. övers. ”Släkten Penny”, 1921)
och ”Java head” (1919; sv. övers. ”Ammidons
hus”, 1920).
Hergin (före 1944 Håkanson), Hans
Håkan Enoch, författare (f. 1910 2/?). H.
verkade först som journalist. Sin intima kontakt
under ungdomsåren med småländsk stenhuggarmilj ö
har H. utnyttjat i de sociala problemromanerna
”Hård klang” (1937) och ”Berg — öppna dig”
(1944). Journalisttiden har givit honom stoff till
romanen ”Vinden vill jag jaga” (1946). Av H:s
övriga arbeten kunna nämnas romanerna ”Tack
— det reder sig” (1935), ”Henne fick jag aldrig
möta” (1940), ”När natten är slut” (1943) och
”Din är elden” (1949) samt novellsaml.
”Glissan-do” (1947).
Herholdt, Johan Daniel, dansk arkitekt
(1818—1902), elev av Hetsch och Bindesböll,
verksam huvusakl. i Köpenhamn. H. var den
nationella tegelarkitekturens återupplivare i
Danmark och fick stor betydelse för den moderna
danska byggnadskonsten genom sina elever, bl. a.
Storck och Nyrop. Huvudarbeten: univ.-bibl.,
nationalbanken m. fl.
Heribert-Nilsson, Nils, botaniker, se
Nilsson, Nils Heribert.
Hering, Ewald, tysk fysiolog (1834—1918),
prof, i Wien, Prag och slutligen, från 1895, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
