Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helskyld el. helsläkting - Helslut - Helsot - Helst, Bartholomeus van der - Helstatsförfattning - Helsted, Gustav - Helton - Helwan, Heluan - Helveg, Hjalmar - Helvete - Helvetesmaskin - Helvetia - Helvetier - Helvetiska republiken - Helvétius, Claude Adrien - Helvig (drottning av Sverige) - Helvig (drottning av Danmark) - Helvig, 1. Carl Gottfried von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Helslut—Helvig
148
stamning från gemensam stamfader och
stammoder.
Helslut, mus., ett slutfall, bestående av ett
dominantackord, åtföljt av tonikaackord.
Helsot, förr benämning på dödlig sjukdom
(som för till Hel).
Helst, Bartholomeus van der,
holländsk målare (1613—70), lärjunge till Nicolas
Elias men även påverkad av van Dyck och
Rem-brandt. H., som var det storborgerliga
Amsterdams mest uppskattade porträttör vid 1600-talets
mitt, utförde en rad stora regent- och
skytte-bilder. I Rijksmuseum i Amsterdam finnas tre
av hans stora gruppbilder. H:s teckning är
omsorgsfull, hans behandling av stoff er mästerlig,
färgen grann, karakteristiken ej utan humor. —
Litt.: J. J. de Gelder, ”B. van der H.” (1921).
Helstatsförfattning, en författning, genom
vilken självständiga och autonoma länder förenas
till ett organiskt och i förhållande till
främmande makter som en enhet framträdande helt. En
sådan (da. fællesforfatning) fanns 1855—63 i
Danmark.
Helsted, Gustav Carl, dansk tonsättare och
orgelspelare (1857—1924), elev av bl. a. Gade och
Matthison-Hansen, organist i Köpenhamn. H.
tonsatte 2 symfonier, en cellokonsert, betydande
kammarmusikverk, orgelstycken, pianomusik,
operan ”Stormklockan”, sånger och körverk.
Helton, mus., intervallet 8:9 el. 9 : 10; det
förra kallas vanl. ”stor h.” (c—d, f—g, a—h i
C-durskalan), det senare ”liten h.” (d—e, g—a i
samma skala). I den tempererade stämningen är
dock alltid h. lika stor (ung. Ve av oktaven).
Helwän, H e 1 u ä n, bad- och luftkurort i
Egypten, i öknen 25 km s. s. ö. om Kairo. Varma
(c:a 300) svavelhaltiga källor; torrt och varmt
klimat. Besökes livligt av européer. Militär
flygstation; astronomiskt observatorium.
Helveg, H j a 1mar, dansk psykiater (f. 1886),
överläkare vid Oringe sinnessjukanstalt 1919,
med. hedersdr vid Köpenhamns univ. 1929, prof,
där och överläkare vid Rigshospitalets
psykiatriska avd. 1937. H., som är en av de mest
betydande företrädarna för modern dansk
sinnessjukvård, har utg. ett flertal uppmärksammade
populär-psykiatriska studier.
Helvete (av Hel, se d. o., och vite, straff),
eg. straff hos Hel, d. v. s. i underjorden,
straffort efter döden. Se Eskatologi och Hades.
I konsten framställes h. under medeltiden
huvudsakligen i två sammanhang, näml, i bilder av
Yttersta domen och av Kristi nedstigande till
dödsriket. Under medeltidens senare del
avbildas h:s ingång därvid vanl. såsom ett kolossalt
odjurshuvud, emedan Leviatan (Job 40:20 ff.)
tolkades såsom en personifikation av h. Med stöd
av Matt. 25:41 m. fl. bibelställen framställes
elden som h:s främsta pinomedel, stundom helt
naivt genom att visa, hur de fördömda kokas i
en gryta. Mera fantasirika pinoscener förekomma
stundom i medeltidskonsten, särskilt i Italien, där
de inspirerades av Dantes åskådliga
helvetesskild-ring. Med undantag för illustrationer till Dante
är h. ett mindre vanligt motiv i nyare tidens
konst; enstaka konstnärer, främst excentriker
som Hieronymus Bosch, ha dock behandlat det.
Helvetesmaskin, urspr. benämning på fartyg,
utrustade med bomber och sprängämnen, som
bringades kollidera med föremål, befästningsverk
o. dyl. för att förstöra dessa. Numera menar man
med h. ett med sprängladdning försett
förstörelseverk, som genom ett urverk el. dyl. kan bringas
att explodera vid en viss önskad tidpunkt.
Helvètia, lat. namn på Schweiz.
Helvetier, en keltisk folkstam, som till omkr.
200 f. Kr. bodde ung. i nuv. Baden,
Württem-berg och s. Hessen, sedan mellan Rhen, Jura
och Genèvesjön (nuv. n. v. Schweiz). 58 f. Kr.
drogo de västerut men besegrades av Caesar vid
Bibracte och återvände samt kommo med Galliens
kuvande år 52 under Roms välde. Från 260
e. Kr. intogs området av alemanner, senare
delvis av burgunder, och germaniserades (ung. tyska
Schweiz).
Helvetiska republiken, namn på Schweiz
under den av fransmännen införda centraliserande
direktorialförfattningen (1798—-1803), även 1803
—M-
Helvétius [älvesjy’s], Claude Adrien,
fransk filosof (1715—71). Han var först
gene-ralförpaktare och ägnade sig sedan som
privatman åt litterär
verksamhet. H., som var
en av
encyklopedister-na, gav i skrifterna
”De 1’esprit” (1758)
och ”De 1’homme” (2
bd, 1773) ett långt
gående uttryck åt
riktningens allmänna
sensualism, enl. vilken det
ursprungliga i själen
utgöres av sensationer.
Ur denna
grundåskådning vann H. den
uppfattningen, att
människans alla handlingar
bero på självkärlek el. sträva efter lust. Man bör
därför genom lagstiftning uppfostra människan
så, att det för henne blir lustbetonat att vilja
sådant, som står i överensstämmelse med det
allmänna bästa, vilket är den högsta etiska
principen. H:s ”Qiuvres complètes” föreligga i flera
uppl. — Litt.: W. Arnd, ”Das ethische System
des H.” (1904).
Helvig, drottningar.
Sverige. Helvig (d. 1324), dotter till greve
Gerhard I av Holstein, förmäldes 1275 med
konung Magnus Ladulås i Kalmar. Hon måste
under oroligheterna omkr. 1280 taga sin tillflykt i
ett kloster och kröntes 1281 i Söderköping.
Danmark. Helvig (d. 1374), dotter till
hertig Erik av Sönderjylland, g. m. Valdemar
Atter-dag, som hon tillförde en del av Jylland i
hemgift. Sena uppgifter om att Valdemar låtit
inspärra henne på slottet Söborg i flera år sakna
stöd i äldre, trovärdiga källor.
Helvig. 1) Carl Gottfried von H.,
militär (1765—1844). Han tog 1781 i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
