Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellvi - Helmert, Friedrich Robert - Helmfelt, Simon Grundel- - Helmholtz, Hermann - Helminthiasis - Helminthica - Helmintologi - Helmjölk - Helmold - Helmond - Helmont, Jan Baptist van - Helmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
H elmert—H elm stedt
136
föremål för undersökning. Kyrkans torn, som är
stympat, är trol. från noo-talet, dess rakslutna
kor och tvåskeppiga långhus visa typisk
över-gångsstil (trol. omkr. 1240). På korportalen är i
runor inhugget Lafrans Botvidssons namn. Ingår
i Lärbro och H. pastorat i Visby stift, Norra
kontraktet; tillhör storkommunen Lärbro.
He’lmert, Friedrich Robert, tysk
geodet (1843—1917), 1886—1917 direktor för
preussiska geodetiska institutet och för Internationella
jordmätningens centralbyrå i Potsdam, därjämte
sedan 1887 prof, vid Berlins univ. I sitt
klassiska verk ”Die mathematischen und
physika-lischen Theorien der höheren Geodäsie” (2 bd,
1880—84) har H. vidgat grundvalarna för den
geodetiska vetenskapen och angivit nya riktlinjer
för dess utveckling. Han har utfört och
igångsatt omfattande internationella observations- och
beräkningsarbeten, blev snart den ledande mannen
inom Internationella jordmätningen och lyckades
göra detta samfunds omfattande arbeten i hög
grad fruktbringande.
Helmfelt, Simon Grundel-, frih.,
fältmarskalk (1617—77). H. följde 1641 Lennart
Torstensson till Tyskland, där han förordnades
till ingenjör vid huvudarmén och deltog i flera
belägringar. 1643 befordrades han till major vid
artilleriet, följde Torstensson till Danmark samt
utnämndes till
generaladjutant. 1646 blev
han
generalkvartermästare vid svenska
huvudarmén. 1649
utnämndes han till
överste för allt Sveriges
artilleri, 1655 till
generalmaj or. Han
sändes 1656 som
guvernör till Riga, vars
befästningar han lät
iståndsätta. Han
försvarade s. å. med
tapperhet staden mot en
talrik rysk här. 1658
blev han generallöjtnant och generalguvernör över
Ingermanland och Keksholms län. 1664 blev han
rikstygmästare, 1668 fältmarskalk och
generalguvernör över Narva och Ingermanland samt 1673
riksråd. 1676 erhöll han högsta befälet i Skåne.
Han var under Karl XI högste befälhavare i
slaget vid Lund. I slaget vid Sireköpinge 14
juli 1677 fick han hästen skjuten under sig och
blev nedstött av en dansk officer. H. hade 1646
adlats med namnet Hjelmfelt och 1674 fått
fri-herrlig värdighet (Grundel-Helmfelt).
He’lmholtz [-hålts], Herm ann Ludwig
Ferdinand von, tysk fysiolog och fysiker (1821—
94). Han blev prof, i fysiologi vid univ. i
Königs-berg 1849, i Bonn 1855, i Heidelberg 1859, prof, i
fysik i Berlin 1871, slutligen chef för
Physika-lisch-Technische Reichsanstalt i Charlottenburg
1888. H. var utan tvivel en av 1800-talets
snillrikaste och mångsidigaste naturforskare. I sin
avh. ”Über die Erhaltung der Kraft” (1847)
behandlade han, oberoende av Mayer och Joule,
energiprincipen och fastslog dess
universella betydelse för naturforskningen. Som
nerv-och sinnesfysiolog var H. en av alla tiders
främsta: han uppmätte intryckens
fortplantningshastig-het genom nervbanorna, upptäckte linsens
ackom-modation, uppfann ögonspegeln och grundläde vår
tids kunskap om och teori för färgförnimmelser.
Han skapade även den moderna fonetiken, i det
att han utredde Cortiska organets och
hörselbenens roll vid
hörseln, och utarbetade en
fysikalisk teori för
harmoniläran. Till den
rena kunskapsteorien
höra hans
undersökningar av de
geometriska storheternas
förhållande till
sinnesförnimmelsen. H.
lämnade värdefulla bidrag
till alla områden av
fysiken, gav bl. a. en
teori för den anomala
dispersionen,
tillämpade den mekaniska
värmeteorien på kemiska och elektrokemiska
problem, undersökte virvelrörelsen inom
hydro-dynamiken m. m. Bland hans skrifter må
nämnas ”Handbuch der physiologischen Optik”
(1867), ”Die Lehre von den Tonempfindungen”
(1863), ”Wissenschaftliche Abhandlungen” (3 bd,
1882—95), ”Populäre wissenschaftliche Vorträge”
(1865—71) och ”Vorlesungen über theoretische
Physik” (6 bd, 1897—1907). — Litt.: P. Lenard,
”Grosse Naturforscher” (3:e uppl. 1937).
Helminthiasis (av grek, he’Imins, mask), se
Masks j ukdom.
Helmi’nthica, se Maskmedel.
Helmintologi, läran om inälvsmaskarna.
Helmjölk, dets. som sötmjölk.
Helmold [hä’lmålt], tysk krönikeskrivare från
Holstein (d. efter 1177), präst i Bosau vid Plön.
H. skildrade i ”Chronica slavorum” (utg. av B.
Schneidler 1909; da. övers. 1881) vendernas
historia till 1172.
Helmond [hä’lmånt], stad i nederl. prov.
Nordbrabant, 14 km ö. n. ö. om Eindhoven;
33,000 inv. Stora bomullsspinnerier och
-väve-rier; tobaksfabriker, järnindustri.
Helmont [hä’lmånt], Jan Baptist van,
nederländsk läkare (1557—1644). Han blev med.
dr och levde som rik privatman på sitt gods vid
Bryssel. H. utgick från Paracelsus och skapade
en egendomlig, mystiskt och alkemistiskt färgad
naturfilosofi. Särskilt studerade han
jäsningsprocessen och kolsyrealstringen därvid. Ordet
gas är skapat av H. för att beteckna särskilda
luftarter, alstrade vid kemiska processer. Han
iakttog syrealstringen i magsäcken och gjorde
skarpsinniga växtfysiologiska experiment. ”Opera
omnia” utkom 1707.
Helmstedt [hä’lm/tät], stad i Braunschweig i
Tyskland, 30 km ö. om staden Braunschweig;
18,000 inv. Brunkolsindustri. Hade 1576—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
