Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedvall, Arvid - Hedvall, Erik - Hedvall, Karl - Hedvig (församling) - Hedvig Eleonora (drottning av Sverige) - Hedvig Sofia (arvprinsessa av Sverige) - Hedvig av Anjou (drottning av Polen) - Hedvig Eleonora (församling) - Hedvig Elisabet Charlotta - Hedvigsholmen - Hedychium - Hedysarum - Heegaard, Sophus - Heem, Jan - Heemsker(c)k, Egbert van - Heemsker(c)k, Maarten van - Heer, Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Hedvall—Heer
88
ningsinst. för silikatkemi, som invigdes 1945. H.
har utg. ett stort antal avh. och monogr., bl. a.
”Re-aktionsfähigkeit fester Stoffe.” (1938, nytr. 1943).
Hedvall, Carl Erik Johan, läkare (f. 1896
18/ia), med. lic. 1924, med. dr 1930 i Stockholm,
doc. i ftisiologi i Lund 1932, överläkare vid
lungkliniken där samt lärare i fysikalisk
diagnostik och tuberkuloslära 1933—41, överläkare vid
centralsanatoriet i Uppsala, lärare i fysikalisk
diagnostik och tuberkuloslära vid Uppsala univ.,
prof, i ftisiologi där 1947. H. har publicerat ett
60-tal arbeten om tuberkulosens klinik,
tuberkulosimmunitet, dispensärfrågor m. m.
Hedvall, Karl Zakarias Knut, filosof (1873
—1918). H., som var lärjunge till E. O.
Burman och A. Hägerström, blev docent i teoretisk
filosofi vid Uppsala univ. 1906 och var vid sin
död t. f. prof, vid Göteborgs högskola. I sina
två förnämsta arbeten, ”Humes Erkenntnistheorie
kritisch dargestellt” (1906) och ”Fichtes filosofi
i förhållande till Kants kriticism” (1914), har H.
anlagt nya, originella och fruktbara synpunkter
på de behandlade systemen.
Hedvig, församling i Norrköping (se d. o.).
Hedvig, furstinnor.
Sverige. 1) Hedvig Eleonora,
drottning (1636—1715), dotter till hertig Fredrik III
av Holstein-Gottorp och Maria Elisabet av
Sach-sen. Genom hennes
giftermål med Karl X
Gustav 1654
grundlädes mellan Sverige och
Holstein-Gottorp en
förbindelse, som skulle
få vittgående följder.
På grund av Karl X
Gustavs testamente
(1660) insatt som
ordf, med två röster
i sin son Karl XI :s
förmyndarstyrelse,
deltog hon i alla
regeringens viktigaste
överläggningar men
utövade ej något större inflytande på
ärendenas gång. Hon vårdade sig ömt om sonens
hälsa och nöjen men mindre om hans
själsgåvors utveckling. Hon bibehöll alltid ett
väsentligt inflytande över Karl XI, vilket fick
särskild betydelse på det utrikespolitiska området,
framför allt betr, förhållandet till Danmark, som
hon bittert hatade. Även i den
förmyndarstyrelse, som vid Karl XI :s död (1697) för en
kort tid övertog regeringen, erhöll H. E. säte
och stämma. Hon uppmuntrade livligt den
inhemska konsten och lät bl. a. uppföra
Drottningholms och Strömsholms slott. — Litt.: Populär
biogr. av Nanna Lundh-Eriksson (1947).
2) Hedvig Sofia, arvprinsessa (1681—
1708), dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora;
förmäldes 1698 med sin kusin hertig Fredrik IV
av Holstein-Gottorp. Redan 1699 flyttade hon
med sin make till Sverige, vilket hon sedan ej
lämnade. Hennes gemål stupade 1702,
efterlämnande en tvåårig son, Karl Fredrik.
Polen. Hedvig (po. Jadwigd) av An j o u,
drottning (1374—99). Hon var dotter till
Ludvig av Ungern och Polen (d. 1382) och korades
1384 till Polens härskarinna. 1386 förmäldes
hon med storfursten Jagi ello av Litauen, vilket
ledde till en polsk-litauisk union.
Hedvig Eleonora, församling i Stockholm
(se d. o.).
Hedvig Elisabet Charlotta, sv. drottning, se
Charlotta.
Hedvigsholmen, holme i Marstrand, befäst
under slutet av 1600- och början av 1700-talet.
Hedy’chium, släkte bland kryddliljorna.
Några arter odlas som prydnadsväxter, vanligast
den praktfulla H. Gardnerianum, som har talrika,
välluktande, gula blommor i axlik blomställning.
Hedy’sarum, släkte bland bal j växterna
(underfam. Papilionatae), utmärkt genom
mång-pariga blad och plattryckt ledbalja. Blommorna,
vanl. röda el. vita, sitta i klasar. Omkr. 60
arter, örter el. buskar, finnas på n. halvklotet.
Vissa arter odlas som prydnadsväxter.
Heegaard [hé’går], Poul Sophus
Vilhelm, dansk filosof (1835—84), prof. 1875 i
filosofi vid Köpenhamns univ. Under påverkan
av Rasmus Nielsen skrev han ”Indledning til
den rationelle ethik” (1866) men bröt 1867
med denne i skriften ”Professor R.
Nielsens-lære om tro og viden”. Senare följde ”Om
intolerance” (1878) och ”Om opdragelse”
(1882; 4:e uppl. 1893). Anonymt utgav han en
rad romaner.
Heem [hem], Jan Davidz de, holländsk
målare (1606—83 el. 1684), huvudsaki.
verksam i Antwerpen. H. var en av 1600-talets
yppersta och mest produktiva stillebenmålare
i Nederländerna. Praktfulla och läckra ting
äro hans älsklingsmotiv, frukter, humrar,
blommor, glaspokaler och silverkärl. Han hade många
lärjungar, däribland sonen Cornelis de H.
(1631—95).
Heemsker(c)k [hè’ms-], Egbert van,
holländsk målare (1634—1704). H:s specialitet var
bond- och krogscener av grotesk art, Antonius’
frestelse med häxerier, trolltyg o. s. v.
Heemsker(c)k [hè’ms-], M aarten
Ja-cobsz van, holländsk målare (1498—1574),
verksam i Haarlem. H. utförde ett stort antal
altarmålningar, av vilka flera bevarats. Hans
intresse för antiken kom till uttryck i målningar
med mytologiskt innehåll. — För Sverige har
H. ett speciellt intresse som upphovsman till
al-tarverket i Linköpings domkyrka, dit det
skänktes av Johan III. Utom skissböcker från hans
studietid i Rom finnas nära 200 teckningar av
H. bevarade. — Litt.: L. Preibisz, ”Martin van
H.” (1911).
Heer [hèr], O s w a 1 d, schweizisk botanist
(1809—83), prof, i Zürich. Han var i
ungdomen entomolog, sedan en av paleobotanikens
främste, särskilt med avseende på tertiärtiden:
”Flora tertiaria Helvetiæ” (3 bd, 1855—59),
”Flora fossilis arctica” (7 bd, 1868—83), till
vars material svenska polarexpeditioner lämnat
det mesta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
