Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hav - Salthalt - Temperaturförhållanden - Havsströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Hav
24
br., varifrån den åter avtar mot högre latituder.
Detta beror på att salthalten hos ytvattnet i en
ocean nästan helt och hållet bestämmes av
skillnaden mellan avdunstning och nederbörd jämte
den föga variabla faktor, som de underliggande
vattenlagrens salthalt utgör. I det ekvatoriella
minimet utgör i genomsnitt salthalten i Atlanten
35,o °/oo och i Stilla havet 34,3 %o. De största
salthalterna uppgå i Atlanten till 37,9 °/oo (i n.
passadområdet) och i Stilla havet till 36,5 %o (i
s. passadområdet). Golfströmmen är ansvarig för
att de nordliga farvattnen mellan Skandinavien,
Island och Spetsbergen äga en märkbart högre
salthalt än som eljest tillkommer dessa höga
breddgrader. — I medelhaven inverka lokala
förhållanden mycket starkt. En ytterlighet
representeras av Östersjön, som genom talrika floder
tillföres sötvatten från ett så stort
nederbördsområde, att salthalten blir abnormt låg med
7—8 %o vid Rügen och nästan drickbart vatten
vid Haparanda. I Röda havet å andra sidan
överväger avdunstningen så starkt, att salthalten
går upp till över 40 %o.
I allm. är salthalten störst i ytan. Vid c:a
800 m djup ligger ett min. med c:a 34,4 %o,
sedan växer salthalten ånyo, för att i området
1,600—2,000 m uppnå 34,9 °/oo, vilket värde i stort
sett bibehålies ned till bottnen.
T emp er atur förhållanden. Skillnaden mellan
den mot jordytan infallande solstrålningen och
den från jorden utstrålade värmemängden avtar
regelbundet från ekvatorn, där instrålningen
överväger, mot polerna, där utstrålningen
överväger. Som följd härav avtar ytvattnets temp.
också täml. regelbundet med växande latitud, som
framgår av följ, tab., vari anges medelvärdet
av yttemp. i de tre oceanerna vid olika
breddgrader.
Latitud N. halvklotet S. halvklotet
[-Atlantiska oceanen Indiska oceanen-]
{+Atlan- tiska ocea- nen In- diska ocea- nen+} Stilla havet [-Atlantiska oceanen Indiska oceanen-] {+Atlan- tiska ocea- nen In- diska ocea- nen+} Stilla havet
700—6o° 5,60 — — 1,30 1,50 1,30
60 —50 8,06 — 5,M 1,76 1,63 5,09
50 —40 13,>6 — 9,90 8,68 8,67 11,16
40 —30 20,40 — 18,62 l6,00 17,00 l6,98
30 —20 24,16 26,14 23,38 21,20 22,53 21,53
20 —10 25,81 27,23 26,42 23,16 25,86 25,11
10 — 0 20,66 26,14 27,20 25,18 27,41 26,01 1
Av tab. framgår bl. a., att den termiska
ekvatorn, det område, vari yttemp. är högst, ligger
något n. om ekvatorn, vilket förmodas
sammanhänga med de stora vindsystemens allmänna
karaktär. Medeltemp. för världshavets ytvatten är
17°4, vilket med 30 överträffar hela jordens
års-medeltemp. För n. halvklotet är h:s medeltemp.
betydligt högre än för s., näml. ip°2 mot i6°o,
vilket sammanhänger dels med olikheter i
vindsystemens karaktär, dels med att oceanerna på
s. halvklotet ligga mer öppna för tillflöde av kallt
polarvatten, än vad fallet är på n. halvklotet.
I Atlanten förstärkes effekten härav genom att
en del av den S. ekvatorialströmmen överskrider
ekvatorn, varigenom dess varma vatten tillföres
Nordatlanten.
Vattnets spec. värme är högre än alla andra
ämnens. Ehuru vattnets starka absorption av
solstrålningen medför, att denna direkt
uppvärmer blott ett tunt ytskikt, fördelas den tillförda
värmemängden genom vattnets omblandning över
en relativt stor vattenmassa. Dessa
omständigheter medföra, att h. under dagen icke uppvärmes
lika starkt som den fasta jordskorpan. Under
natten avkyles vattnet genom utstrålning, men då
verka de angivna faktorerna i motsatt riktning,
så att temp.-ändringen även nu blir mindre än
på land. Följden av detta är, att skillnaden
mellan den högsta och lägsta temp. under dygnet,
den dagliga amplituden, blir obetydlig. — Temp.
i h. ändrar sig starkt med djupet. Mellan c:a
450 s. och 450 n. br. gäller, att temp. avtar
nedåt. Detta sker dock icke likformigt. I det varma
ytskiktet, den 500—600 m djupa s. k. troposfären,
avtar temp. till en början långsamt, längre ned
snabbt, med djupet. Troposfären skiljes genom
ett vid 500—800 m liggande s. k. språngskikt,
där temp. faller mycket snabbt, i medeltal med
2°s per 100 m, från den under liggande
stratosfären, som sträcker sig ned till bottnen. I
stratosfärens översta del, nära språngskiktet, faller
temp. alltjämt snabbt med djupet, men längre
ned är den mycket konstant och avtar vid 5,000
m blott med c:a o°ooi per 100 m. Bottentemp.
växlar med djupet och påverkas även av andra
förhållanden; utom i polartrakterna är den i
allm. högre än o°s.
Havsströmmar. Med havsströmmar i egentlig
mening förstås sådana strömmar, som
transportera vatten långa sträckor, i många fall över hela
oceaner, medan tidvattenströmmar, som blott föra
vattnet fram och åter högst något tiotal km,
icke räknas hit. Ytterst förorsakas
havsströmmarna av solstrålningens olikformiga fördelning
över jordklotet. Denna framkallar å ena sidan
vindar i atmosfären, å andra sidan
täthetsskillnader i h., varav i sin tur framkallas vind-, resp,
konvektionsströmmar. Av dessa äro
vindströmmarna bäst kända. Vinden igångsätter
blott själva ytvattnet, men tack vare den av
turbulensen i vattnet 1,000 å 10,000 ggr förstärkta
friktionen överföres ytvattnets rörelse till under
liggande vattenlager. På gr. av jordrotationens
medsols riktade, avböjande kraft avviker
yt-strömmens riktning från vindens med upp till
45°, på n. halvklotet åt höger, på s. halvklotet
åt vänster. De djupare vattenlagren avvika än
mer från vindriktningen; på ett visst djup, kallat
friktionsdjupet, vilket kan ligga på mellan 50 och
200 m, har strömmen rakt motsatt riktning mot
ytströmmen. På gr. av den höjning av
vattenståndet, som vindströmmen framkallar, uppstår
emellertid från ytan till bottnen en s. k.
gra-dientström, vilken i ytskiktet överlagras av
den rena vindströmmen. Storslagna ex. på
vindströmmar erbjuda
ekvatorialströmmar-n a i passadbältena, vilka framkallas av
passad-vindarna och därför även kallas
passad-strömmar. Särsk. övertygande demonstreras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
