Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattfabrikation - Hatt-i-humajun - Hatt-i-scherif - Hatto I - Hattorm - Hattpartiet, hattarna - Hat trick - Hattsvampar - Hattula - Hatz, Felix - Hatzfeldt, ätt - Hatzfeldt, Melchior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Hatt-i-humajun—Hatzfeldt
10
1700-talet i Italien, där de bästa europeiska
hattar göras. Materialet är olika slags halm,
alfa-och espartogräs, palmfibrer o. s. v. De äkta
panamahattarna göras av Carludovica palmata
och tillverkas i trakterna kring Panamåkanalen,
i Ecuador och Peru.
Hatt-i-huma’jün [kä-J, se Hatt-i-scherif.
Hatt-i-scherif [kä-], riktigare c h a t t-i-s c h
e-r i f, el. hat t-i-h a m a j ü n, riktigare c h a
11-i-h u m a j ü n, turk., ”hög skrift”, kallades i
Turkiet varje med sultanens namnchiffer (tugrd)
försedd skrivelse el. förordning. Bekant är hat
t-i-scherifen 1839, en av det gamla turkiska
rikets grundlagar.
Hatto I, tysk kyrkofurste och statsman (d.
913). Han blev 891 ärkebiskop av Mainz och
innehade den verkliga riksledningen i Tyskland
under Arnulf och Ludvig Barnet. Sagan om
”Råttornet” i Bingen berättas ibland om H. men
oftare om ärkebiskop H. II (d. 970) av Mainz.
Hattorm, se Glasögonormsläktet.
Hattpartiet, hattarna, ett politiskt parti i
Sverige under frihetstiden. H. uppkom inom
ståndsriksdagen på 1730-talet ur skilda grupper
som gemensamt opponerade mot Arvid Elorns
fredliga och försiktiga styrelse. Det bildades
närmast av medlemmar av det 1727 upplösta
hol-steinska partiet, främst Carl Gyllenborg och D. N.
von Höpken. Vid riksdagen 1734 fingo de
genom franske ministern Casteja förbindelser med
det franska krigsparti, som efter polska
tron-följ dskrigets utbrott ville skaffa Ryssland en ny
fiende. Därmed uppstod det stora h. H. önskade
hämnd på Ryssland samt forcerad utveckling av
handel och industri genom tullskydd,
statsunderstöd, billiga banklån och privilegier. H:s
anhängare funnos särskilt bland adeln,
industriid-karna och stapelstadsköpmännen. 1734 höll Horn
sig ännu kvar vid makten, men hattarna bedrevo
en livlig agitation före nästa riksdag.
Motståndarna stämplades som nattmössor; själva togo
krigsvännerna namnet hattar. Vid riksdagen 1738
hade h. övervikt på riddarhuset och i
borgarståndet samt därmed i sekreta utskottet. Horn tvangs
att avgå, och hans anhängare jagades ur rådet.
Hattarna bildade Sveriges första fullt utpräglade
och homogena partiregering. Det olyckliga kriget
mot Ryssland 1741—43 hotade h. med
undergång, men partiet sammanhölls och lyckades vid
riksdagen 1746—47 besegra mössorna. Efter
kuvandet av det kungliga revolutionsförsöket 1756
stod h. på höjden av makt. Det var nära
förbundet med Frankrike samt verkade för försvaret;
näringarna blomstrade, författningen prisades, och
partiet stödde ett rikt högre kulturliv. Mot
1750-talets slut började h:s nedgång. Pommerska
kriget 1757—62 undergrävde finanser och
myntväsen, vid riksdagen 1760—62 var regeringens
ställning svag, och 1763 års handelskris verkade
förödande på näringslivet. Vid riksdagen 1765—66
föll h. trots allians med hovpartiet. Detta
förbund förde likväl hattarna åter till makten 1769
—våren 1772, dock mest beroende på tillfällig
reaktion mot mössornas hänsynslöshet. ■— H:s
främsta ledare voro kanslipresidenterna C. Gyl-
Felix Hatz: Självporträtt, 1940. Malmö museum.
lenborg, C. G. Tessin och A. J. von Höpken
samt mot frihetstidens slut Axel von Fersen d. ä.
Hat trick [hät] (eng.), sportv., tre vinstmål
i följd, gjorda under en match av samme spelare.
I överförd bet. även om tre segrar i följd för
samme ryttare, resp, kusk vid galopp- och
travtävlingar.
Hattsvampar, se Hymenomycetes.
Ha’ttula [-ola], kommun i Tavastehus län,
Finland; 311 km2, 5,000 inv., finsktalande. H. är en
av Tavastlands äldsta kristna socknar. H. gamla
kyrka, en rektangulär, treskepipig anläggning av
tegel med ovanligt storslagna sidobyggnader
(sakristia och vapenhus), uppfördes omkr. 1250.
Interiörens valv, väggar och pelare äro dekorerade
med målningar från 1400-talets början (se bild
8 å pl. vid Finlands konst). — Jfr J. K. Rinne och
K. K. Meinander, ”Finlands kyrkor”, I (1912).
Hatz [-ts], Felix Valter Felixson, målare (f.
1904 6/io), blev efter studentexamen i
födelsestaden Wien svensk medborgare. Sin
grundläggande konstnärsutbildning fick H. vid danska
konst-akad. under Aksel Jörgensen, varpå han 1928—
33 genomgick Konsthögsk. i Stockholm samt
debuterade i Oslo och begav sig på studieresor.
Närmast influerad av Munch och van Gogh, har
H. utvecklat sig mot en lyrisk, ytförenklad
färgromantik med subjektiv fantasibetoning,
musikaliska associationer och dragning mot symbolik.
Gärna har han valt sina motiv i Malmö och
Halland. Av icke minst intresse äro hans
stilleben. — Litt.: H. Hedemann-Gade, ”Skånsk
konstrevy 1939—44” (1945); N. Palmgren,
”Nutida svenskt måleri” (s. å.).
Hatzfeldt [ha’tsfält], tysk ätt, urspr. från
Hessen, känd sedan 1100-talet, riksgrevlig 1635
och furstlig 1748. Förutom nedannämnde Melchior
H. märkes grevinnan Sophie von H. (1805
—81), känd som F. Lasalles moderliga väninna
och meningsfrände.
Melchior H., greve av Gleichen och H.,
kejserlig fältmarskalk (1593—1658). Han blev
1625 överste och kämpade 1636—37 i kejserlig
tjänst med växlande lycka mot Banér. H. förde
från 1638 i allm. befälet över en särskild armé
i Westfalen. 1642—44 opererade han tills, m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
