Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, Stig - Hanstadium - Hansteen, Christopher - Hanstholm - Hanström, Bertil - Hanswurst - Hantel - Hants - Hantverk - Hantverksföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Hanstadium—Hantverksföreningar
886
som komponist av moderna schlagermelodier
samt även skrivit musik av mera seriös karaktär,
ss. sviten ”Från Gösta Berlings land”.
Hanstadium, bot., det stadium i en tvåkönad
blommas utveckling, då ståndarna öppna sina
knappar men pistillen är outvecklad el. dess
märke redan förtorkat.
Hansteen [-stén], Christopher, norsk
astronom, fysiker (1784—1873), prof, vid univ.
i Oslo 1814—61. Genom sina jordmagnetiska
arbeten har H. vunnit världsrykte. H. utförde
själv under vidsträckta resor undersökningar av
de jordmagnetiska förhållandena på åtskilliga
punkter inom Europa. 1830 blev han direktor
för det nyinrättade astronomiska observatoriet i
Oslo.
Hanstholm, fyrplats, mistsignal- och
radiofyr-station på Jyllands n. v. udde, Danmark. Under
2:a världskriget anlade tyskarna här betydande
befästningar.
Hanström, Bertil, zoolog (f. 1891 20/n),
fil. dr 1920, 1918 e. o. lektor i Landskrona, doc.
i zoologi vid Lunds univ. 1925 och prof, där
1930, univ:s prorektor
1951. H:s tidigare
vetenskapliga skrifter
behandla huvudsaki.
det centrala
nervsystemets och
sinnesorganens, spec.
synorganens, anatomi och
histologi hos
evertebra-terna, i synnerhet hos
leddjuren; bland
dessa skrifter må
nämnas ”Zur Kenntnis des
centralen
Nervensystems der Arachnoiden
und Pantopoden” (gra-
dualavh.), ”Eine genetische Studie über die Augen
und Sehzentren etc.” (1926), ”Neue
Untersuch-ungen über Sinnesorgane und Nervensystem der
Crustaceen”, 1—5 (1931—35) samt
”Vergleichen-de Anatomie des Nervensystems der wirbellosen
Tiere” (1928), den första handboken i detta
ämne, grundad till stor del på egna studier.
Upptäckten av körtelliknande organ, anslutna till
centrala nervsystemet, ledde H. in på ett nytt
forskningsfält, de inresekretoriska körtlarnas byggnad
och funktion hos kräftdjur och insekter. Bland
skrifter över dessa uppmärksammade forskningar
märkas ”Die Sinusdrüse und der hormonal
be-dingte Farbwechsel der Crustaceen” (1937),
”In-kretorische Organe, Sinnesorgane und
Nervensystem des Kopfes einiger niederer
Insektenord-nungen” (1940). I anslutning härtill utkommo två
sammanfattande arbeten, ”Hormones in
inverte-brates” (1939) och ”Inkretorische Organe und
Hormonfunktionen bei den Wirbellosen” (i
”Er-gebnisse der Biologie”, 14, 1937). Genom dessa
undersökningar fördes H. in på studier av de
inresekretoriska organen hos ryggradsdjuren och
har här behandlat hypofysen hos däggdjuren, bl. a.
i ”Zur Histologie und vergleichenden Anatomie
der Hypophyse des Cetaceen” (1944), ”A compa-
rative study of the hypophysis in the polar bear
and some Swedish carnivora” (1947) och ”A
comparative study of the pituitary in monkeys,
apes and man” (1948). H. har vidare förf,
talrika faunistiska skrifter, bl. a. ”Ölands fåglar”
(1915) och ”Faunan i Lunds domkyrka” (i ”Fys.
sällskrs förhandi.”, 1937). H. företog studieresor
bl. a. till Kalifornien och Mexico 1921—22, till
ö. U.S.A. 1925 och 1935, till Sydafrika 1948.
Bland skildringar från dessa resor kan nämnas
”Cape Cod och Florida” (1936), ”Sydafrika av
i dag” (1949). H. har även redigerat ”Det
vildas värld”, 4 bd (1942—43) samt är medl. av
red. för Nordisk Familjeboks 4:e uppl.
Hanswurst [-vo’rst], gammal tysk groteskt
komisk teaterfigur, som på 1500- och 1600-talen
var en stående företeelse i både lust- och
skådespel. Han var den folklige, grovkornige narren. I
Wien utbildades typen konstnärligt av J.
Stra-nitzky, G. Prehauser m. fl. på 1700-talet men
fördrevs ur den bättre dramatiken av Gottsched.
Hantel, ty. (av Hand, hand), redskap för
stärkande av armmusklerna, består av två med
ett handtag förenade, klotformade el. tillplattade
tyngder. De numera mest brukade h. äro
tu-delade, väga 1,5—2 kg och äro försedda med
fjädrar, så att deras verkan ytterligare förhöjes
genom de två halvornas hoptryckning mot
varandra i händerna. — Jfr Halterer 1.
Hants [hänts], se Hampshire.
Hantverk, i allm. det slag av mänsklig
verksamhet, varigenom, huvudsaki. medelst handkraft,
förstärkt av enklare verktyg, tillverkningar
åstadkommas. Under antiken drevs h. företrädesvis
genom slavar; under medeltidens första
århundraden utövades h. mest på konungarnas och de
förnämas stora gårdar av i regel ofria,
tjänstbar-hetsskyldiga pers. Av större betydelse blev
hant-verksståndet längre fram under medeltiden, då
det kom att bestå av fria stadsbor. Den
gemensamhet i intressen, som förband särskilda h:s
idkare med varandra, föranledde dem redan
under 1200-talet att här och där till vård av dessa
gemensamma intressen bilda föreningar, s. k.
s k r å n. En ny ordning för hantverksdriften i
näringsfrihetens intresse genomfördes överallt i
Europa under förra hälften av 1800-talet.
I Sverige antog under Gustav I:s tid
lagstiftningen som grundsats, att h. finge utövas
endast i städerna, med undantag för de
gärningsmän allmogen behövde, och ända till
övergången från skråförfattning till fullkomlig
näringsfrihet (tiden 1846—64) var jämväl
burskap villkor för att utöva ett h. Först 1846
blev rättigheten att utan mästerskap och
burskap som försörj ningsmedel idka ett h. allmänt
medgiven. — Enl. 1945 års folkräkning
uppgick antalet inom h.-yrken i Sverige verksamma
personer till 330,424, varav 93,785 företagare och
236,639 anställda.
Hantverksföreningar, yrkesföreningar, som
under namn av fabriks- och
hantverksföreningar enl. förordn. 1846 skulle
övertaga en del av det då avskaffade skråväsendets
mera allmännyttiga funktioner. Föreskrifter om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
